Aftonbladet – 21 januari 1854, sida 1

parlamentsförhandlingar, som Svea Rikes Ständer erhållst kännedom om den vigtigaste af de från vår egen regering utgångna handbngar, hvarpå landets hela ställning, i fall af ett: krig med stormakterna, beror. Sedan vi efter belgiska och engelska tdningar redan för en vecka sedan anfört det vigtigaste innehållet af de skandinaviska regeringarnes neutralitetsförklaring, så hafva de 1 går ankomna danska tidningar först in extenso meddelat oss den vigtiga hindlingen, som utan alla förbehåll blifvit för cen danska riksdagen framlagd. Vi hade hoppats att man, då refe:aterna om neutralitetsförklaringen ur de utlänska bladen spredos öfver land och rike och ännu mera efter den med tisdagsposten ankomna underrättelse att danska utrikes ministern gifvit den danska riksdagen deraf del, skulle antingen låta i det officiella bladet införa förklaringen, eller ännu bättre genom ett kongl. bådskap till de i mörker famlande ständerna, bringa dess innehåll till allmän kännedom. Påfäng väntan! Den officiella tidningen, som sjelf inregistrerat de från utlandet ingångna underrättelserna om den för oss så vigtiga statshandlingen, har icke med ett enda ord antydt huruvida de voro att anse såsom tillförlitliga, förr än tidningen i går afton, då ingen möjlighet fanns att längre undanhålla den svenska allmänheten denna statshandling, meddelade de punkter deraf, hvilka äro såsom grunder för neutraliteten stadgade. Man saknar således ännu både början och slutet till den svenska noten, men då dessa äro identiska med den danska noten, har man dock lyckats att ur utoch inländska tidnimgar till ett helt sammanplocka de spridda delarne af den vigtiga handlingen. Man finner emellertid, att ehuru många skäl den danska riksdagen har att beklaga sig öfver tillbakasättande bemötande å sin regerings sida, denna regering likväl anser aktningen för folket fordra en helt annan grannlagenhet emot dess representanter vid behandlingen af dylika frågor, än den svenska regeringen. Den danska ministeren, som så handlar emot den i konstitutionelt hänseende ännu unga danska riksdagen, saknar likväl icke eljest absolutistiska tendenser och är också, såsom bekant, just derföre för närvarande föremål för en icke så mild opposition från riksdagens sida. I vårt af gammalt konstitutionella Sverige säges det deremot att vi för närvarande itpjuta lyckan af en visserligen konservativ, men dock reformerande minister, emot hvilken i en och annans ögon snart sagdt Kvarje opposition är både obillig och orättvis. Också har man nyligen sett huru Svenska Tidningen försökte att, såsom åsyftande ett statsstreck, stämpla de anmärkningar som bland andra hr Berger i statsutskottet och pre:sidenten v. Hartmandorff å riddarhuset framsställde mot det formella i behandlingen af det: utaf stånden enhälligt beviljade särskilta amslaget till försvarsverket. Men icke nog dermed att alla andra konstitutionella regeringar i dyhka frågor iakttaga mera grannlegenhet mot folkombuden, än den Svenska regeringen emot Svenska folkets representanter. Till och med de absolutistiska regeringarne sjelfva iakttaga en sådan emot sina nationer, och det tll och med oberoende deraf huruvida dessa ens hafva någon slags representation för meddelande med regeringarne. Vi hafva just på de sednaste tiderna baft alltför många sådana exempell, så väl af de båda hittills egentligen krigföörande herrskarne öfver Ryssland och Turkkiet som af Frankrikes nye kejsare, på omedelilbart genom regeringarnes ofliciella blad kungjcorda deklarationer och noter, för att här brehöfva mer än erinra derom. Det är på detta sätt som förtroendet emellan regeringarne och folken under brydsamma förhållanden både vinnes och befästas; men det kan ingalunda uppkomma då en re:gerng, under det hon har stora anspråk på uppofiringar å folkets sida, visar en till förakt gränsande likgiltighet för att sätta det i tillfälle att bed ma sn egen ställning. Vi veta väl att förhållanden ega rum, då underhandlingar med fremmande makter hvarken kunna eller böra meddelas, men i förevarandde fall hade neutralitetsförklaringen kunnat utsan fara medelas sedan den blifvit till bofvem expedierad. Vi måste desto mera beklaga det diplomatiska frimureri, som här ånyo och utan allt rimligt skäl bedrifvits, som vi, efter det neutralitetsförklaringen numera blifvit i sin helhet känd, äro öfvertygade, att om denna handling tidigare blifvit här offentliggjord, det misstroende, hvarmed regeringens framställning i anslagsfrågan i och utom representationen 1 början blifvit mött, skulle hafva förebyggts. Vi kunna nemligen icke finna annat in att den föreslagna neutralitetesn i och för sig sjelf förtjenar nationens och i representationens fullkomliga gillande, -ooch -innebär (BETTER ARKIATER mr tens flammande blickar sänkte hamn sina ögon, tas Allt harRd hag hood oo ooo fm RR