Aftonbladet – 17 januari 1854, sida 1

—ÄX cues OO ÖF.VERSTE STOBEE) HOLSTEINSKA PARTIET. EN BEARBETNING AF CARL von ZEIPELS efterlemnade papper AF HERMAN BJURSTEN, ÅTTONDE KAPITLET. — Hvad heter du, mitt stackars barn? sade öfversten vänligt. — Cecilia. — Och din ålder? — Fjorton år. Den unga flickans stämma var så låg, att öfversten med möda kunde uppfatta hvad hon yttrade. Stobge betraktade och berömde den vackra sömnad, med hvilken hon var sysselsatt. — Hvar har du lärt att sy så väl... Hvilka äro dina föräldrar och hur har du kommit hit? Färgen hade flytt från Cecilias kinder. Hon upplyfte sina uttrycksfulla ögon mot öfversten, men nedslog dem åtter hastigt. Stobee, som följde riktningen af hennes bliiekar, vände sig hastigt om och såg Greta stå tätt bakoma sig, betraktande det stackars barnet med en uppsyn, haotande som ett åskmoln. Liksom hade hon blifvit tillfrågad, svarade hon hastigt: — Cecilia är dotter till en af madams syskonbarn nedåt landet. Modren dog. Då tog madam barnet till sig af barmhertighet och har sedan ej sparat någon kostnad för hennes uppfostran. Cecilia förblef tyst som muren. Hon upplyfte ej en gång ögonen, men den blekhet och rodnad, som ömsom betäckte hennes kinder, talade i stället, då hastigt ett barns högljudda skri, som skallade från ett inre rum, ) Se A.B, N:o 1, 3, 4, 10 och 11.