TYISVA PV SVBDEV MU VPRSte ATESVIVIJ ANUV 68, UTA vv Januari, zomkring:kl. 7. på morgonen; då.Nils Pehrssons syster, Anna Elisa, som tjenade i huset, bortgick på arbete, var Hanna sysselsatt med hushållsgöromål och hade icke för Anna Elisa yttrat nägon afsigt att gå bort. Nils Pehrsson befann sig hemma jemte Hanna och dottren Catharina, som var ätta är gammal. -Han skickade dottren till en granne att låna en schal ät Hanna till begagnande under. vandring till hennes äldre döttrar. Flickan uträttade detta uppdrag och ätervände efter att hafva nägon stund fätt vänta på den begärda schalen. På hemvägen mötte hon Nils Pehrsson, hvars ansigte syntes benne utvisa vredgad sinnesstämning. Af fruktan för förebråelser för sitt dröjsmål började hon gråta men-fadern lugnade henne, emottog schalen och sade sig vilja dermed skynda hem till Hanna. Enligt flickans uppgift hade fadern äfven sagt henne, att hon icke behöfde skynda sig hem utan kunde komma sednare. Då flickan, som under fortsatt vandring såg fadern gå in i stugan, något derefter anlände dit, stod fadern derinne och svarade, på flickans fråga efter modren, att hon redan anträdt sin vandring till de äldre döttrarne. Då Nils Pehrssons syster Anna Elisa kl. 9 förmiddagen hemkom och fann Nils Pehrsson stående sysslolös i rummet och af flickan erfor att Hanna företagit sin vandring, deröfver Anna Elisa yttrade sin förvåning, sade Nils Pehrsson att Hanna gått men skulle efter nägra da gar åtexrkomma; och tillade han: Du må tro, här blef slasgsmäål af emellan Hanna och mig innan hon gicks. Under följande dagarne vistades Nils Pehrsson hemma,, men omkring åtta dagar efter Hannas uppgifna beortvandring, en mörk qväll, då Nils Pehrssons syster vrar borta och flickan Catharina uppehöll sig hos närrmaste. granucen,begagnade Nils Pehrsson hästar och vagn till något ställe i trakten af torpet; i afseende hvarå han sedermera uppgaf, att han ämnat fara till en smed i Getinge atthemta beslagna vagnsbjul, men i anseende till den ena hästens haltande nödgats vända och begifva sig hem med oförrättadt ärende. Några dagar sednare föreföll emellan Nils Pehrsson och två grannar ett samtal angående Hannas förhållande inomhus och ett uppkommet rykte att hon förskingrade egendom i boet. Nils Pehrsson erbjöd vad å femtio riksdaler att Hanna ej skulle till honom. återkomma; och då grannarne skämtande yttrade, att Nils Pehrsson skulle fä erfara att Hanna komme och återtoge sitt välde inomhus, förklarade Nils Pehrsson sig så förvissad att hon ej skulle återkomma och hos honom stadna i tre dygn, att han åerom kwnde väga vadet utan att grannarne å deras gida utfässtade hågot. Vid systerns frågor angäende Hannas äiterkomst plägade Nils Pehrsson svara med erden: wiåh, hon kommer nog;,. Den 1 Mars fick Nils Pehrsson besök af Hannas äldsta dotter Bengta, som efterfrägade-. modren, hvarä Nils Pehrsson svarade, att Hanna redan en månad varit borta och sannolikt uppehölle sig hos nägra bekanta, men att han ej visste-huru snart hon äterkomme, då hon för honom uppgifvit tiden för sin frånvaro till endast tre dygn, mea för andra till en eller två månader. Sedan Bengta vid detta besök begärt att ät sin syster till begagnande vid hennes första nattvardsgång få medtaga en modren tillhörig klädespersedel, äberoade Nils-Pehrsson, under samtal med en granne, denna omständighet såsom bevis derpä, att Hanna uppehöll sig, hos döttrarna; han föregaf nemligen, att Hanna låtit för egen räkning hemta klädespersedlarne. , täEmellertid hade hos grannarne uppkommit misstankar-i afseende å Hannas försvinnande. Under samqväm vid en begrafning den 25 Mars blef Nils Pehrsson af grannarne uppmanad att hos kyrkoherden göra anmälan om Hannas länga frånvaro, helst Nils Pehrsson, om någon olycka träffat bkenne, kunde derför komma i ansvar; men Nils Pehrsson, som med en ed försäkrade, att han icke gjort Hanna något ondt, vägrade att gå till kyrkoherden innan han närmare utforskat om icke Hanna uppehöll sig hos döttrarna. För den bland grannarne, från hvars hustru Nils Pehrsson genom dottren lånat schalen, uppgaf han, : under. berättelse om Hannas bortvandring, att hon redan varit borta då dottern hemkommit med schalen; men när grannen i anledning deraf erinrade att schalen således fanns hemma hos Nils Pehrsson, och kunde genast återställas, föregaf Nils Pehrsson, efter nägot besinnande, att han sprungit efter Hanna och lemnat :schalen till henne. Efter ett besök hos kyrkoherden d. 28 Mars, dervid Nils I S Pehrsson bland annat uppgaf, att Hanna fått hans tillätelse att i tvimånader vistas i trakten af Helsingborg, och sedan Nils Pehrsson fätt sig af kyrkoherden förständigadt, attaskaffa betyg angående Hanna från hennes dåvarande vstelseort, tillkännagaf Nils Pehrsson för sin syster, at:han skulle begifva sig till Ekby, der Hannas äldsta döttrar voro boende; och tillade han orden: Du må tro, när jag kommer igen skall du tyeka det blir underligt; men oaktadt tillfrågan gaf han icke närmare förklaring om meningen i detta yttrande. Eftermiddagen den 30 Mars bemärktes i trädgården vid Skromberga i Luggude härad, ungefär tre mil från Nils Pehrssons och Hanna Olsdotters bostad, Widarps hus, en hund, slickande på en menniskolem, högra benet med vidsittande fot, afhugget ofvanför knäet. På kort afstånd fran trädgården, vid allmänna vägen varseblefvos vid samma tid skator samlade omkring en annan menniskolem, en arm, afhuggen nedanför armlelen, med vidsittande band. Huden å denna arm ver af röta lossnad; benet och foten åter voro fullkomligt friska. Läkare, som besigtigade dessa lemmar, de dr icke hade något märke att de blifvit släpade eller urna af hundar eller andra kreatur, ansåg benet vara af en qvinna; handen syntes antyda att den tillhört en person, som längre tid idkat gröfre arbete. Begge lemmarne voro från kroppen skiljda genom huggande instrument, men det kunde icke bedömas, om stympningen skett före eller efter personens död. Något styc 2 från det ställe der armen funnits, påträffades ca strumpa. ett afskuret stycke af en klädningsoch lintygsarm och en delaf ett blodigt förkläde. Ryktet om. Hanna Olsdotters försvinnande hade spridt sig till denna ort, i hvars granskap hennes döttrar voro boende. Äldsta dottern, Bengta, blef derföre kallad till Skromberga, infann sig, beskådade de funna lemmarne, och igenkände med visshet modrens hand. Vid efterforsknngar upplystes, att Nils Pehrsson hade den 29 Mars hmifrån begifvit sig med ett sädeslass till Ellinge qven, derifrån företagit vandring till sin moders bostad, derunder han, bärande en säck på ryggen, gått föbi Skromberga, på qvällen samma dag inträffat i modrens bostad och der uppehållit sig den 30 Mars. Nästpåföljde dag begaf Nils Pehrsson sig från modren, till hennes dotter Bengta och träffade under vandringen en nära femtonårig gosse, som för honom omtalade de påträffade lemmarne. Under samtalet derom berättade Nils Pehssson att Hanna vid bertgåendet den 30 Januari burit med sig penningar och åtskilliga persedlar i knyten. På Bengtas uppmaning åtföljde han henne till Ekeby kyrka och betraktade utan synbar rörelse de derstädes förvarade lemmarne; omtalade åter Hanna Olsdotters vandring från hemmet den 30 Januari och åtog sig, efter erhållen upmaning, att från hemorten anskaffa betyg angående Janna Olsdotter, samt dermed äterkomma den 3 Aril. På hemvägen besökte han åter sin moder, omtaåde de funna lemmarne af Hanna, ttrade att han toligen blefse misstänkt för Hannas afdagatagande oh sökte att i afsende derå lugna modren. Återkommen till hemorten. besökte han den 3 April kyrkoherden, berättade för honom att arm och ben af en menniska påträffats I den ort, der Nils. Pehrsson sökt Hanna, och han erhöll ytterligare uppmaning att anskaffa betyg angående henne från hennes dävarande vistelseort. Den 4 April, då Nils Ar 277 Olas hanna utan Att nanna MM PR PA Fm PR 4 Fr re