Aftonbladet – 16 januari 1854, sida 2

den konstitutionela pligten, läg, att reservanterna den ena dagen voro af skiljaktig mening från majoritetens, af konungen gillade åsigter inom konseljen, men den andra dagen biträdde en mening, som var rakt stridande emot den de förut yttrat. Ty, ett af två, antingen kunna och böra förbudsbestämmelserna i tulltaxan borttagas, utan behof af grundlagsförändring, eller också behöfves en sådan. Vi fråga då om de, som äro af den förra meningen, med bibehållande af något anspråk, på konseqvens kunna biträda den sednare? Något vidlyftigare svar erfordras icke på de mångordiga beskärmelserna i den ingända artikeln. — Sädant visar emellertid, att vår lilla anmärkning träffat på ett mycket ömt ställe. — — I afseende på neutralitetsfrågan innehåller Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning en längre artikel, som är af synnerlig vigt, såsom skildrande uppfattningen af denna fråga i rikets andra stad och första handelsplats. Efter att hafva vidrört Svenska Tidningens artikel om en sträng neutralitet, hvarvid såsom något särdeles märkligt påminnes om hvad Sv. T. säger om svårigheten att bestämma hvad som menas med krigsförnödenheter, fortfar Handelstidningen sålunda: Häri torde man visserligen kunna finna en grund för farhågan för en lutning åt öster, men derifrån är det deck ett stort steg till en öppen anslutning till Ryssland. Men hvilken blifrer, om sakerna blifra drifna till sin spets, den svenska regeringens politik? Detta är en fråga, som hvarje fosterlandsvän med stor oro gör sig. Enligt bref från England, cirkulera der rykten att svenska regeringens anslutning till Ryssland anses såsem gifven. Enskilda bref från Stockholm, ifrån personer som brukat se ganska skarpt i våra politiska angelägenheter, gifva stöd åt samma rykte. Underrättelserna härom hafva inom detta samhälle väckt stora bekymmer, och -en af vära större skeppsredare skall redan varit betänkt på att genom en af sina associgers öfverflyttning till England kumna ställa sina fartyg under engelsk flagg, ifall ryktet besannar sig. Vi kunna sanningsenligt försäkra, att, om icke hes några militärer, hvilket vi ej känna, finnes härstädes ej mer än en tanka derom att en allians med Ryssland mot England vore den största olycka som kunde drabba vårt land. Blott den lösa föreställningen härom bringar alla sinnen i jäsning. För vår del anse vi, såsom vi förut antydt, visserligen skäl finnas till fruktan ; dock kunna vi ej tro på verkligheten, så orimlig synes den oss. Säkert är emellertid, att om svenska regeringen slutar allians med Ryssland, så slutar svenska nationen allians med England, l och i den tid hvari vi lefva gäller dervidlag nationen i, mera än regeringen. ; Under den spänning, hvari sådana rykten försätta sinnena, är det ej underligt att äfren obetydliga saker erhålla en viss vigt, säsom t. ex. general Löwen-!1 hjelms besök på Carlstens fästning, för att undersöka ! 1 dess tillstånd. Man vet att under sednare år nya!befästningsarbeten här blifvit drifna med en viss kraft, i ; och rikets ständer hafva beviljat ökade anslag till deras fortsättande. . Nu är man ej rätt i stånd att fatta hvartill denna fästning tjenar. På den tid då Sverige låg i oupphörlig strid med det med Norge förenade In a NN HH AA re Frk OD) ng Danmark, var här ovilkorligen en strategisk punktj: som borde befästas, till följd af den ypperliga ham-j nen för en flotta. Men hvartill tjenar denna punkt na? En talare i borgareståndet har menat att inloppet till Götheborg härmed vore bevakadt. Vi hafva redan korrigerat detta yttrande, med den upplysningen att en fiendtlig flotta alls icke behöfver passera Carlstens fästning för att komma in till Götheborg. Och från hvilken makt skulle en sådan flotta komma? Natuligtvis från England. Det är säledes mot England dessa befästningsarbeten äro riktade, ehuru de till ingenting tjena, dels på den grund vi nyss nämnt, I dels derföre att fästningen vore vanmäktig mot en engelsk flotta, hade vi ock hela vår egen flotta i dess hamn. Med några batterier uppförda på Koön, hvilkas uppförande ej skulle kunna förhindras, skjutes hela det gamla tornet i kras inom några ögonblick. Lika fördelaktig Carlsten m vara såsom en depöt för brettslingar, lika betydelselös synes den oss vara såsom kustfästning. Det är oss derföre en fullkomlig gåta hvad man med dess bestyckande after, om icke meningen är att göra blott en tom demonstration. Många tecken antyda att det existerar en hemlig helig allians mellan alla Europas hof, för att möta den fruktade folkfrihet, hvilken skulle kunna vara tronernas starkaste stöd, men hvilken regenterna genom sin egeistiska blindhet gjort sig till fiende. Denna allians eger i Ryssland sin medelpunkt. Derföre ärl Rysslands sak också alla de regenters sak, hvilka blott tänka på sin egen fördel och ej på folkets väl. Förl! att upprätthålla denna sin egen fördel och makt skall mer än en af Europas furstar följa det kejserligt österrikiska föredömet att göra sig till Rysslands vasall. kommit hos oss. Äfven oms tusen omständigheter talade derför, så bortjaga vi deck hvarje tanke derpå och ropa: det är ej möjligt! — Och åter insmyger sig likväl den af fruktan uppfyllda önskan: Måtte det omöjliga icke inträffa! Då emellertid ovissheten em vår ställning injagar en sådan oro i sinnena, vore det välicke för mycket Men derhäån hoppas vi dock att det ej harl: fordradt af regeringen att den för nationen framlade . sin neutralitetsförklaring oeh det med Danmark af-l: slutade fördrag, hvartill den så mycket mera borde l: känna sig manad, som en underlåtenhet i detta afseende endast ger ökad fart och styrka ät farhägorna. Offentlighetens bana i denna sak är ju redan beträdd genom det medgifna eller rättare anbefallda bekantgörandet af meddelandet till hemliga utskottet. Stanna nu vederbörande på halfva vägen, så fär man deri ett ytterligare skäl till misstroende och fruktan. Hvad för öfrigt den första offentlighetsåtgärden beträffar, är den endast att anse som en häfstång, af hvilken regeringen velat begagna sig för att verka på ständerna i anslagsfrågorna. Dessas utgång bör dock, ätminstöne i de två folkvalda stånden, bestämmas af helt andra bevekelsegrunder. åsigten är att, om rikets försvarsverk, oaktadt de stora summor som vid föregående riksdagar dertill blifvit anslagna, likafullt befinner sig ionöjaktigt skick, unnya medel måste ansläs för betryggande af vår sjelfständighet och oafhängighet, lika riktig är den i alla sannt konstitutionella stater antagna satsen, att det är en pligt och skyldighet för folkets ombud att icke bevilja dylika anslag, utan att ega förtroende till den styrelse som äskat desamma. Denna fråga tro vi ess tryggt kunna besvara med nej. Derför kunna vi ej annat än på det högsta bestrida den sats som drifves af Svenska Tidningen, att man icke skall! röra vid konungens rådgifvare, emedan, såsom den utlåter sig, det ieke bör göras tillpartifråga huruvida man vill, i afsigt att kraftigt upprätthålla neutraliteten, understödja regeringen eller icke. UTRIKES. Lika riktig som denj!? Men har väl vår mi-j nister rätt att göra anspräk på ettsädant förtroende? I, i mA SRV der den nuvarande betänkliga ställningen i Europal. Å i 1 I I I går och i dag hafva vi erhållit utländska lr poster med underrättelser från London af den 5, från Paris och Brissel af den 6, från Hamburg och Berlin af den 7 och från Köpenhamn af den 12 dennes. r