Aftonbladet – 13 januari 1854, sida 2

a em VR Alla dessa tankar hade till den grad uppretat honom, att Inn beslöt att genast skynda till sina svärföräldrars hus, för att af dem återfordra sin unga maka och ställa dem till ansvar för deras grymhet. I denna föresats hindrades han dock genom en persons inträde, som med öppna armar skyndade emot honom. Detvar Gyllenroth. Hade Stobee varit mindre upprörd, skulle Gyllenroths förra försvinnande jemte hans förvirrade och tafatta uppsyn och den förlägenhet, hvilken han så godt sig göra lät sökte dölja under skenbar vänskap, ej kunnat undgå att väcka hans misstankar. Nu hade olyckan förblindat honom. De hade begge varit krigskamrater, begge delat fångenskapens bitterhet, Slumpen eller rättare Gyllenroths obetydlighet hade förskaffat honom friheten vid samma tid czaren skickade Stobee till Archangel. Sttobge, hvars sårade hjerta behöfde tröst, störtade i Gyllenroths öppnade armar, under utrop: — Huru vanskliga äro ej alla förhoppningar! Påminner du dig, vid vårt sista afsked i Moskwa, då du återvände fri till fäderneslandet och jag släpades i fånoenskap till Archangel, hur jag då ansåg frihetens förjust för den största olycka. Nu deremot står jag fri i mitt fädernesland och är olyckligare än då. — Kära bror, skall en man af din tapperhet och dina förtjenster så låta sitt öde bero af en qvinnas nycker eller galanteri ... Glöm den trolösa ... — Den trolösa! Är det en vän, som så kallt, så likgiltigt säger mig detta ... glöm den trolösa ... Stobee egde icke skarpsinnighet nog, eller rättare, han egde för mycken godtrogenhet, för att kunna genomskåda den vän,, som gaf honom detta falska råd. Han visste icke, den gode öfversten, att äfven denne hans. vän, förledd af lyckans bländande skimmer, längesedan öfvergifvit redlighetens väg, för att genom list och bedrägeri kunna upphinna de höjder dem han hittills, i brist på förtjenster och duglighet, fåfängt eftersträfvat. så Ban visste icke att Gyllenroth längesedan sålt sig åt det lessiska partiet, som åsyftade konung Carls död och tronbljdens öfverflyttande till Ulrika och h:nnes gemål och som derföre med oblidkeligt hat förföljde alla konungens vänner. Han visste icke heller att Gyllenroth verksamt understödt sin vän och själafrände Gyllensten i dennes, afsigter på Stobges unga och sköna maka... och han genomskådade icke heller den förtörnade afund, som frätte den fordna ungdomsvännens bröst, ., ER