Aftonbladet – 13 januari 1854, sida 1

PESON SE RO RAR SE väcka lika stor tillfredsställelse hos oss, som den Synes ha väckt i Sverige., Såsom bevis på motsatsen meddelas dwerefter Morgenbladets artikel, i anledning af hvilken Christi: niaposten sedermera yttrar sig på följande sät: Dessa mörka förmodanden (att neutralitetstrak:taten skulle kunna gå ut på att med vapenmakt försöka hindra engelsmännen att segla genom Öresund och sålunda i sjelfva verket alliera sig med Ryssland) hvila på tvenne föratsättningar, som i alla händelser för ögonblicket sakna all historisk och rimlig gund. För det första antager Morgenbladet, att ct är de två skandinaviska regeringarnes afsigt att singa Östersjön för det vestliga Europas flottor. Mericke en gång i fordna tider, då konungarnes höghesrätt öfver det fria hafvet visade sig långt mera tiltagsen än nu, godkändes sådana påståenden från Danmarks sida, om de än nägon gång varit uppställda af högmodiga regenter. Nu sedan Ryssland och Prenussen blifvit Östersjö-makter, skulle ett anspråk på herravälde öfver denna stora folkslagens landsväg, eller med andra ord på rätt att stänga den, vara en löjlighet, som icke en gång i drömmen borde falla nägon in. Vi kunna natnrligtvis, om vi äre så däraktiga att vilja begynna krig, slåss med engelska och franska örlogsmän antingen i Östersjön eller nägot annat haf, hvar vi behaga; men att våra regeringar skulle vilja tillegna sig en öfverhöghetsrätt, en polismyndighet, i kraft af hvilken de i fredens intresse utfärdade förbud och befallningar till Europas folkslag vid Atlantiska hafvet att icke komma in i vår egen Östersjö — detta är otänkbara dårskaper. Härmed öfverensstämma också det halfofficiella svenska bladets betraktelser, som vi intogo i vårt nummer för den 7 dennes. Dess tolkning af traktatens mening innehåller icke ett ord om Sundets och Bälternas spärrning. Dernäst antager Morgenbladet att det danska hofvet är rysksinnadt, och att derföre hvarje traktat. med Danmark i sjelfva verket mäste vara en traktat: med Ryssland, enligt den bekanta regeln att dylika cdoknmMmenters offentliga innehåll finnes anfördt melän de skrifna raderna. v Vi vilja icke förneka dessa förutsättningar, som tvertom ligga alltför tydliga i Danmarks nyaste historia. . Men hvad vill det säga att vara ryskt sinnåd? Kössackisk af fruktan för öfvermåkten eller af kärlek till barbariet och tyrånniet? Detta är en stor skillnad. Samma förmodan om antingen eftergift eller tillgifvenhet för Ryssland kan för ögonblicket vara lika giltig i afseende på samtliga Europas regeringar som på Danmarks. Drottaing Victoria, prins Albert och lord Aberdeen äro ieke mindre misstänkta för ryska sympatier, än Fredrik den sjunde och Örsted. Deras verkliga mening är lika obekant som deras motiver. Detta bidrager mer än allt anmat att göra framtiden osäker. Men det är en sak, som nu icke är osåker och som afgör mycket i furstarnes räd och alltså till en stor del bestämmer verldens öde. Den är att den egentliga herrskaren öfver kabinetterna är den allmänna meningen. Nationernas egen öfvertygelse om hvad som befrämjar deras väl har i fredstid en stor vigt, då regeringarne icke vilja förlora deras tillgifvenhet. Men i krigstia råder den allmänna meningen såsom en oinskränkt folkvilja, utan protest af nägra stormakter. Ty ett allmänt krig skall sä till vida införa folksuveränitetens herravälde, som regeringssystemer förändras, utan att någon granne kan få tid att blanda sig i dessa nationernas inre anordningar.n Regeringarne inse detta lika väl som tidningssskrifvarne och derföre skulle ett innationellt krig, ettt krig emot folkets sanna fördel eller böjelse nu varra en omöjlighet. Statens styresmän förändra mening: eller ministrarne ombytas, då man mäste erkänna attt ledningen icke på annat sätt kan bibehållas. Af dessa orsaker kan ett förbund, afslutadt 1853 med Danmark, under utförandet bli någonting helt annat än ett förbund till fördel för de grundsettser, som man nu tilltror det danska kabinettet. Det är från vär sida öfverflödigt att ytterigare ådagaligga att ett krig emot England och för Rysland är en omöjlighet både i Norge, ännu mera i Seriye och som vi hoppas äfven i Danmark. Vi vilja lellre, för att beteckna den norska nationens enhälliga uppfattning af saken, sluta med följande tirad ur Irammenske Blade: Skulle emellertid Morgenbladets mening vara riktig och denna förbindelse möjligen ha till afsigt och följd att Norge, i händelse af ett europeiskt krig, skall sammanlänkas med Ryssland, då uppmana vi hwarje tidningslapp, som finnes i vårt land, att högt och ljudligt uttala, att denna politik är lika mycket i stricd med landets alla intressen som med folkets önskan, piå det vår Konung ej måtte vilseledas af ett oriktigt . omdöme om hvad folket i detta hänseende hoppas och begär. Har pressen i vårt land någon röst, som kan bringa nationens Önskan för regeringens öra, då är det tid, att den höjes, och det gagnar föga att komma efteråt med veklagan, då den ej verkat för sitt mål medan tid är. — H. M, Konungen har i dag hållit konselj. . — Hertigen af Östergöthland bevistade i tisdags Mazerska qvartettsällskapets soirå!. — K. M:t har, enligt P. T., under den 4 dennes till häradsskrifvare i Frösäkers och Närcddinghundra härads fögderi af Stockholms län utnämmt och förordnat tjenstförrättande häradsskrifvaren derstiädes, ce. o. kammårskrifvaren i statskontoret Pehr Gustaf Sjöwall. — Bland de många i bränvinsfrågan till K. M:t ingångna petitioner har äfven en, af 620 fabriksarbetare i Norrköping undertecknad, blifvit af riksdagsmannen för nämnde stad W. M. Ekelund, i slutet af sistl. December månad till eivildepartementet ingifven. — — — — Handelsbokhållarne A. Österman, M. F. Dusen och J. Th. Ljunglöf erhöllo den 10 dennes burskap ått här i hufvudstaden idka grosshandel, och fullgjörde saminia dåg inför Kahdelsöeh ekonomilkdolle