Aftonbladet – 13 januari 1854, sida 1

Direktionen I Stockholms Stads af lösegendom har besluta Styrelsen, föreslå följande 38 SS uti det af Kongl. 1843 för Bolaget fastställd Nuvarande lydelse: 18. Sedan detta föregått och derest genom den undersökning, som, efter timad eldsvåda, i vanlig ordning hålles af Öfver-Ståthållare-Embetet i Police-Ärenden eller vederbörande Kämners-Rätt till utrönande, huru elden kommit lös, hvilken dertill värit vållande ech om anstalterne till dess dämpande, blifvit uppenbart, det anledning icke förekommer, att försåkringshafvaren gjort sig skyldig till något af de brott elier förseelser, genom hvilka, enligt detta Reglemente, för säkringsrätt förloras, må Verkets Direktion, på grund af försäkringshafvarens uppgift, så framt denna varder utan anmärkning lemnad, ech i Öfverensståmmelse med den påskrifna försåkrings-uppgiftens innehåll, till försäkringshafvaren, hans Ombud eller rättsinnebafvrare belöpande brandskadeersättning genast eller inom fjerton dagar, efter det ersättnings-anspråket blifvit väckt, utgifva emot qvitto jemte afskrifning å försäkringsuppgiften och uti Verkets böcker. 21. ÖfrerStåthållareEmbetet i Police-ärenden eller vederhörande Kämners-Råttt — — ————— — 8 22. Företer sig anledning, att försäkringshafvaren med berådt mod, sielf eller genom andras biträde, satt eld på sin egendom, eller genom grof vårdslöshet vållat branden, eller att han af ondt uppsåt underlåtit att undan branden berga hvad, som af honom bergas kunnat, eller att han is uppgifter elier annorledes svekligen oc h bedrågligen förfarit, då innehålles illning för sådan brandskada och föranstaltas, alt deröfver må utan dr ismål vid vederbörlig domstol ransakas oc h dömas. Varder forI säkringshafvaro ansedd saker såsom upphofsman i eller vållande till skadan elier öfvertygad om något svekfullt eller bedrägligt förhållande såsom försäkringstagare, vare han förlustig sin rätt till ersällning och annan person, å hvilken egendomen möjligen blifvit öfverlåten, ege i detta fall icke bällre rätt än bemälde försäkringstagare. Pröfvras försäkringstagare, i brist af full bevisning, icke kunna åt saken fällas, eller dömes han fri, utgifves ersällningen, när utslag fallit; sökes ändring deri emot försäkringshafvaren, eger han ej att lyfta ersätt en, utan emot borgen till sakens slut. Är vådaed försäkringshafvaren ålagd, utbetalas ej ersättning förr, än han gått eden eller vunnit befrielse derifrån, men dör han eller kommer han, sedan eldskada timat, i sådant förhållande, att eden ej kan honom anförtros, då han eljest skulle den gå, förfares med ersättningen såsom, om han ej kunnat åt saken fällas. g 28, Förmenar försäkringssökande eller delegare sig vara lidande genom någon Direktionens åtgärd, är det honom öppet att hos Deputerade anföra besvär, i hvilket afseende honom åligger ieke allenast att, sist inom åtta dagar efter det beslutet blifvit för honom afkunnadt, missnöje deremot hos Direktionen anmäla, utan ock att inom två månader, hvarje månad till 30 dagar räknad, efter erhållen skriftlig del af beslutet, hvilket skyndsamt hör henom emot bevis tillställas, sina till Deputerade ställda besvär till Direktionen inlemna, vid påföl;sd, om något försummas af brad sålunda är föreskrifvet, att klaganden förlorar all rätt till talan emot beslotet, hvilket då kommer att tjena till ovilkorlig ef:errättelse. Ingifras besvär, böra desamma, åtföljde af Direktionens utlåtande, skyndsamt aflemnas till Deputerades Oriförande, sem om Deputcerades sammankallande genast fogar anstalt. Deputerade exa att, derest så nödigt pröfvas, meddela den rättelse, soma finnes skälig, och hvarvid kommer att bero; dock må uti af Direktienen bestämdt försäkringsvärde ändring icke kunna sökas. Hvilket, i följd af stadgandet i tb Stockholm den 30 November 185 Direkt