Aftonbladet – 12 januari 1854, sida 2

barnet, hvars gestalt derunder blifvit lik en dvärgs, under det i hennes djupblå ögon en ännu ej fullt förqväfd skön mensklighet tyckes blicka fram och sakta klaga... Jag skulle vilja visa dem det lastens hus, der en likaledes värnlös ficka, vacker och ren som Guds klara dag, efter moderns frånfälle dagligen måste se utsväfningar som ofelbart snart skulle förderfvat henne sjelf, denna sköna Guds skapelse... Jag ville visa dem en redlig fader gråtande öfver en son med böjelser till brott, dem faderns ömhet och böner fåfängt sökt motarbeta, låta dem höra hans nästan förtvirade böner till fruntimmerna: ;Tag er an min son, innan det blir för sent. Han är ej elak; han är blott svag för, frestelsen, och har ingen som kan vaka öfver honom, En dag får jag kanske se min son gå till fängelset mellan tvenne poliskonstaplar,... Jag ville visa dem en liten ficka af oförnuftiga vårdare tidigt vand vid rusdrycker, som redan tärt på hennes späda kropp och snart skola förtära hennes själ... Men nog! Liknande exempel kunde anföras i oändlighet. Dessa har jag anfört, emedan jag sjelf varit vittne till dem. Och om jag nu visar dessa tvitiare dendika utsvultna gossen af fruntimmersföreningen försatt först under den ädle läkarens Magnus Huss vård, sedan i ett litet, skönt barnhenr med fyra små andra, likaledes faderoch moderlösa barn, under en moderlig vårdarinna; — visar dem den lilla flickan, nyss prisgifven åt våld och misshandling, genom fruntimmersföreningens åtgärder förflyttad inom frimurarbarnhusets säkra hägn, der dessutom en moderlig fru särskildt vill vårda sig om henne, på det att hon, för hvilken lifvet varit så hårdt, måtte en gång känna det godt och ljuft; — visar dem den andra vackra, lilla fickan