Aftonbladet – 12 januari 1854, sida 2

a, åt 194 genom koleran helt och hållet värn. Å ösa barn, samt åt 250 genom farsoten lidande familjer med nära 500 barn. Den har dessutom förhjelpt åtskilliga halfvusna gossar och sickor i läror och tjenster, der de för något årligt penningebidrag få lära handtverk och husliga slöjder, och njuta god hemvård under den tid, då de beredas till Berrans Nattvard. I det jag tecknat hufvuddragen af fruntimmersföreningens allmänna verksamhet under denna tid, ha de enskilta dragen deraf måst lemnas å sido, och likväl är det just dessa drag, som skulle, likasom dagpunkten i ögonen af ett porträtt, fullborda målningen och först gifva denna dess lefvande, talande blick. Och der äro bland dessa drag några, som, om de blifva kända, skulle omvända till oss de personer, som varit mest vända emot oss (så vida de äro omvändbara) och måhända förvandla tviflet öfver det behöfliga, det goda i vår verksamhet till ett öppet erkännande deraf. Jag skulle vilja, till exempel, föra dessa tviflare in i det ensliga, mörka rum, der en faderoch moderlös gosse vanvårdas och svältes af den hårda väktarinna, hos hvilken han, efter moderns död blifvit provisoriskt inackorderad, svälter så, att han småningom förtvinar och slutligen ligger maktlös på sin bädd, ett lefvande benrangel, utan förmåga ens att klaga, under det att hans vanvårdarinna försäkrar, att hon måste slå honom för att förmå honom att äta. .:. Jag ville föra dem in i en annan usel bouing, der en faderoeh moderlös liten flicka. misshandlas med hugg och slag och länge misshandlats så, till den grad att både poliskonstapel och ordningsman i qvarteret och alla rättsinniga i barnets granskap klagat deröfver, utan att dock förmå vinna räddning för