Aftonbladet – 11 januari 1854, sida 3

an För smidda, ej färdiga pjeser, ämnade att vidare bearbetas och förädlas in2 om riket, per skb . . . . . . 5 riksdalei För artiklar af ofvannämnda slag som äro helt och hället eller till en del finslipade eller polerade skall af. giften fördubblas. Genom en sådan fördelning skulle ett fullt tillräck gt skydd motsvarande i de flesta fall 25 å 30 prc ent ofta mera vinnas för den svenska jerntillvert ingen, och på samma gång en ej obetydlig inkom: Ör staten, genom möjligheten att förse sig med e iel nödvändiga smidesarbeten från den utländska mari ; :aden, fastän visserligen till ett högt pris, och slutl j en skall fältet för den inhemska tillverkningen sna: , otydligt utvidga sig derigenom att åtskilliga fört t mindre bekanta artiklar komma i bruk. Några rv tå briker i taxan, som nu äro särskildt utsatte, skull ji följd af den nu föreslagna fördelningen kunna för I svinna, och deribland artikeln sarar, hvaraf under sist ÅH lidet år endast varit förtullade 436V, skålpund, et bevis att det mästa af denna artikel blifvit smugg ladt. Afvenså kunde artikeln redskap och machinva ror, ej specificerade, försvinna ur taxan. (Forts. fföljer). ; L I 1 Hos redaktionen har plats blifvit begär för följande: Då Aftonbladet omnämnt de anmärkningar öfve några misstag i den engelska öfversättningen af mif arbete om Amerika, som jag nödgats göra, samt lå tit offentliggöra i tidningen The Times, antåller jag det redaktionen ville hafva den godheten upplysa at dessa anmärkningar icke röra öfversättningen i all mänhet, utan blott enstaka misstag i denna, dem jar nödgats upptaga derföre att nägra af dem träffat och särat mig kära ocu dyrbara vänner i Förenta Sta terna. Misstag och fel äro oskiljaktiga från hvarj öfversättning liksom (ty värr) ifrån hvarje bok. Mer i; allmänhet är den engelska öfversättningen af bokei Hemmen i den nya verlden god och trogen, oft: förträfflig, ja oöfrerträfflig. Och hade mitt arbet icke vunnit framgång i England och Amerika, sä hade det visserligen icke varit öfversättarinnans, m:rs Ho witts, utan mitt eget fel. Stockholm den 9 Jan. 1854 Fredrika Bremer. Till Redaktionen af Aftonbladet! Genom Tit tidning af förl. gärdag erfor jag at den i Tit. och flere tidningar förut meddelade notiser att jag skulle nedlagt mitt bränneri blifvit flerfal digt motsagd derhän att bränneriapparaten frän Ryss bylund skall blifvit flyttad till arrendegärden Nöbble, och tillverkningen der drifven för egarens (förmodligen egarens af redskapen, ty jag eger icke Nöbble) sräkning,. Då Tit. skyndat att till sina läsare sprida denns osanning, utan att först afbida det beriktigande, som enligt Aftonbladets uppgift lärer vara att förvänte från Calmarposten, förmodar jag att det skett i väl villig afsigt att låta densamma komma till min kun. kap, för att af mig vederläggas, och hoppas der, före, att Tit. benäget ville i denna dagens nummer lemna utrymme åt följande upplysning. Ehuru jag verkligen nedlagt mitt bränneri, hade jag hvarken dränkt, uppbrännt eller annorlede förstört bränvinsredskapen, utan förfor med den så, som man plägar göra med öfvertdödigt bohag: jag bjöd ut den till salu. Jag hade likvist ej lyckats finna köpare — förmodligen derföre att redska, en var af äldre kon. struktion och ej afverkade mer än högst 100 kannor dagligen — då arrendatorn af Nöbble och Melstadäö egendomar P. Jonsson sistl. höst begärde att få låna redskapen till begagnande under de 2:ne sistförflutne månader. Jag biföll förslaget och öfrerenskom, i skriftligt komtrakt, med Jonsson att lemna honom redskapen mot en viss betingad summa, 400 a 450 rdr, — jag minnes ej säkert siffran, för hwilken ersättning jag ock sKulle bekosta redskapenss lagning och uppställning. Till Jonsson sålde jag eirka 150 tunnor potäter efter ortens pris 2, rdr tunnan för en del och 3 rdr för en annan del, äfven ett parti malt, som tillverkades uti Ryssbylunds, i och för en större bryggerirörelse, nyanlagda mälteri, samt köpte 4 fat drank dagligen af Jonsson mot derföre betingade 159 rdr rgs. Till tjonst för den eller dem, som tilläfventyrs skulle vilja taga ännu specielare kännedom om ifrägavarande affär har jag med gårdagens post hemifrän reqv rerat det med Jonsson uppgjorda kontr:aktet, äfvensom afskrift af den med honom uppgjjorda räkning. Stockholm den 11 Januari 1854. Ad. C. Raab. — Hr kapten Ekenstjerna har hos redaktionen begärt rum för följande uppsats: Sedan numera en af jernbläck, på obestämd tid förfärdigad, till formen nägorlunda liknande bränvinspanna, af minsta storlek, blifvit funnen i bottnen af nedra brunnen i fästningsfängarnes gård, härdt sammanbultad, anser jag mig skyldig upplysa, att redan för 3:ne månader sedan anmälan om en sådan pannas tillvaro gjordes mig af en bland fångarne, och att första afbränningen dermed skulle ega rum onslagen före jul i härvarande bageri. Med anledning häraf och trotts berättarens anhållan om dröjsmål med visitationen till nämnde dag, verkställde jag samma dag och flera dagar äfvensom nattcetid etter apportens erhållande efterspaningar, dels sjelf och lels genom arbetsföreständaren, kapten Hovwing, serseanten Märtenssen och vaktknekten Pangg vid inre evakningen, utan att erfara det ringaste, ssom kunde ;ifva anledning till uppgiftens besannande, och ha troigtvis innehafvarne af pannan, vid dessa ätgärders idtagande, blifvit så uppskrämde, att de sammanlagit och nedkastat den i brunnen, innan nägon gentlig tillverkning hunnit försiggå. Hvad äter den f garnisonen omtalade dranken beträffar, så har den fter all sannolikhet bestätt af svinmat, tillkommen f skulor och andra sura ämnen från bageriet och ratsalarne, hvilken till lukt och utseende liknar drank, ynnerligast då syr, ehuru till ringa del, hälles i pytrna från baktragen, då dessa blifvit sköljde och erapade. Längholmen d. 10 Januari 1854. Carl Ekenstjerna. LÄTTEGÅNGSocu POLISSAKER. Myteriet å Långholmer. (Forts. fr. lördagsbl.) Nilsson, (bagare-Nisse kallad) född 1821 i Örebro n, är straffad för tredje resan stöld. Han är föran på logementet n:o I och sedan är 1851 förman ir bageriet. Sedan Nilsson hört oräsende hade hen ångt igen bageriet, men då han skulle lemna in ycklarne på föreständarekontoret, hade han mötts af åhlson, som tvingat honom att gå uti högen,