Aftonbladet – 11 januari 1854, sida 3

tDen andra här ofvan nämnda farhägan, nemligen nJ att rättigheten till införsel af utländskt tackjern skulle le i begagnas af bruksegare för att till lägre pris kunna va I tillverka ett försämradt stångjern torde, om man närtj mare betraktar densamma, ännu mindre böra utgöra rI föremål för bekymmer eller förmynderskap från lag a jstiftningens sida. Afren för närvarande finnes ingen ijlag, som hindrar en masugnsegare att blåsa tackjern nlaf usla malmer, hvilka han kan erhälla till bjla fligare pris, eller en bruksegare att smida stångeljern af däligt tackjern. Korrektivet emot en saånjdan hushällning ligger dels hos flertalet af tillet I verkare i omtankan om egen fördel och om krel-fditens bibehällande för sin vara, dels också deruti, e jatt köpmannen, som tillhandlar sig bruksegarens jern 1, I för att skeppa detsamma, nog vet att underrätta sig ajhuruvida han erhåller en pålitlig tillverkning, hvarföre också vissa stämplar, som äro kända att utmärka en I I god vara, betalas med ett vida högre pris än andra. ej Det är alltför tydligt, att missbruk i nyssnämnde afseende snart skulle medföra sitt straff för tillverka äålren, att man skulle behöfva hysa några allvarsama a j bekymmer i detta afseende. HYessutom torde det för a 2 de flesta vara bekant, att stängjern frän vissa fabriker i England i temligen stor skala förses med fal,I ska stämplar af våra bästa tillverkningar och under rå namn af svenskt jern skeppas till aflägsnare platser. a I Denna skamliga industri, ehuru den visserligen något e I mäste skada det svenska jernets kredit, hindrar likfjväl icke att verkligt svenskt jern af de så kallade , rangstämplarne är eftersökt och bibehåller sitt pris. ij Icke heller kan den nyssnämnda bedrägliga industrien I förekommas genom fortfarande förbud mot införande sjaf utländskt jern till Sverige. Från hvilken sida man betraktar saken, lära de t båda ofvannämnda konsiderationerna befinnas alltför j obetydande för att böra förorsaka nägot hinder mot -Jen åtgärd, som för hela landets befolkning och särjdeles den industriidkande delen deraf, skulle vara af ovedersäglig nytta och ästadkomma en betydlig vinst. tj I enlighet med hvad nu blifvit anfördt vere det r ) visserligen Önskligt att jern, säväl gjutet oarbetadt, ij eller vanligt tackjern, som smidt eller valsadt stångi fjern finge tullfritt införas; men då denna förändring I I på en gång från förbud till fullkomlig tullfrihet kanhända ännu skulle synas mängen alltför stark, för att Jej mötas af betänkligheter hos dem, som frukta geJnomgripande åtgärder i allmänhet, så inskränker jag j mig till att vördsamt föreslå, det införselstullen pal. tackjern må bestämmas till tjugufyra skillingar för lett skeppund tackjernsvigt; för stångjern om , tums tjocklek och deröfver samt minst 2!, tums bredd samt 1 tums fyrkant eller 1V, tums rundjern och deröfver, till En riksdaler, och finare dimensioner än j de här uppgifna till Tvi riksdaler banko för skeppundet stapelstadsvigt. ÅA andra sidan synes det i högsta grad billigt att den ännu återstående utförselstullen på stånsjern må upphöra, hvilket jag tillåter mig föreslå. Denna, af den enklaste statsekonomiska klokhetsregel föreskrifna ätgärd, ligger för öfrigt i samtliga bruksegares intresse och kommer således sannolikt icke att sakna förord af inflytelserika röster, så att nägra vidlyftiga skäl derföre icke af mig behöfra framställas. A tackjern föreslär jag äfven vördsamt utförselsförbudets borttagande, lemnande i öfrigt tullbeloppets bestämmande ät det högloflige utskottets pröfning, som ej lärer underlåta att deröfver inhemta erforderliga upplysningar af de vid riksdagen närvarande bergsmän och bruksegare och söka jemka emellan deras olika intressen. Jag anhäller tillika att få göra den anmärkningen, att tullvärdet på tackjern, I riksdaler, är alltför högt upptaget, när det gäller de tackjernssorter, som för sitt pris skulle komma mest i fräga till förbrukning härstädes. Då priset på berörde vara af de bättre sorterna i England icke uppgått till 5 pand sterling per ton och det skottska tackjernet ofta sålts till mindre än hälften af detta pris, så bör ett medelvärde af 7 riksdaler pr skuppund vara mer än tillräckligt, isynnerhet som äfven det svenska tackjernet ofta säljes vida under detta värde, om man förvandlar beräkningen från den i handeln härstädes gällande tackjernsvigten om 26 lispund till stapelstadsvigt om 16 lispund, för hvilken värdet i tulltaxan är utsatt. Om den nu af mig föreslagna rättighet till införsel af tackjern mot en tull af 24 skillingar banko beviljas, så föreslär jag i sammanhang dermed vördsamt att införselstullen å artiklarna grytor, pannor, kittlar, kakelugnar, gallerverk, apterade stolpar och ledstänger dertill samt slussportar, må nedsättas till 3 rdr 16 sk. bko sk. Alla dessa varor draga genom sin tyngd redan en ej obetydlig kostnad attinföras utifrån, utom tnllafgiften; och de inhemske tillverkarne af sådane varor hafva deruti ett skydd, sem tillverkarne af lättare och i förhållande till vigt och volym dyrbarare artiklar ej ega i samma mån. En tullafgift af 3 rdr 16 sk. å gjutgods af nyssnämnda slag, lemnar, under förutsättningen af fri tillgång på tackjern mot den föreslagna låga tullen, ett skydd af omkring 20 procent af värdet, hvilket synes vara tillräckligt för dessa tillverkniogar som det knappt kan komma i fråga att smuggla. : För allt annat gjt tet arbete, ej specificeradt, tager I 7. jag mig friheten föreslå en införseltull af 5 rår blo f skeppundet för pjeser af till och med 10 lispunds vigt å 7 i ett helgjutet eller af flere delar sammansatt stycke, samt i vigt deröfver 3 rdr 16 sk. bko pr skeppund. Tullbestämmelsen angående plåtar samt spik och allt annat manufalstureller handiverkssmide, ej specificeradt, synes ock vara i stort behof af en efter fö remålens beskaffenhet lämpad förändring. Först och fråmst är den nu gällande tullafgiften af 36 sk. pr I för varor af detta slag förde flesta fall detsamma som ett absolut förbud, hvilket icke ens är nyttigt för tillverkaren af dylika varor inom landet, då han derigenom sättes ur tillfälle att erfara behofvet af många artiklar, som i andra länder utgöra f. mål för en vidsträckt fabri lan kommit i bruk; och dertill kommer den enliz orättvisan deraf att en artikel, som tilläfventyrs vå ger många lispund, skall draga lika stor tull pr skålpund, som smärre artiklar, hb f kanske mänga gå på ett skälpund och i hvilkas värde det nedlagda arbetet således ingår i cen långt stt portion. Sanningen häraf styr andet, att af ett så utomordent 4 af artiklar som dena sistuämnda rubriken innefattar, under sistlidne år 1852 icke blifvit införda mer än I, 10,170, skålpund, och af oförtenta plåtar 391 pund, hvilket kan sägas vara detsamma som intet. För behofvet vid den på sednare ailt mer tilltagande tillverkningen af ångpannor, jernfartyg och andra större arbeten af jernplatar är det så mycket ungelägnare att tullen på denna artikel betydligt ned sättes, som arbeten med nyssnämnde tillverkningar au ofta uppehållas i följd af bristande tillgäng på svensk plåt och beställningar deraf vid de få verk städer, hvarest sådan förfärdigas, merSndels icke kunna efvereras förr än 6 å 8 månader efteråt, hvilket för nna numera så vigtiga industri är i högsta måtto menligt. Jag tager mig derföre friheten föreslå att plåtar af till och med 3 lispunds vigt stycket må få nföras mot en tull af 5 riksdaler och från 3 lispund ch derutöfver till 3 riksdaler banko per skeppund, wilket såsom utgörande nära 10 procent af det itullri axan intagna, oeh mera af det verkliga eller inköpsho. ärdet, bör äå en så tung och såsom material för den fy es genom de nhemska fabrikationen nödvändig artikel utgöra ett 2 ner än tillräckligt skydd. ski Hvad beträffar benämningen: vall annan spil, samt bli lt annat manufaktar och handiverkssmide ej specifice1 bla adt, så anser jag i enlighet med hvad nyss blifvit ryr nfördt, denna benämning i afseende på tullbestämI kne nelsen böra delas i flera afdelningar med olika tullhvl atser och får dertill föreslå följande: Li All annan spika samt vallt annat ianufokturs eller I me å kalladt svartsmide som ej är helt och hållet eller till Åson ågon del finslipadt eller poleradt; för hela eller afiifr: ere delar sammansatta stycken af till och med 2 GE:s) har igt be