Aftonbladet – 10 januari 1854, sida 3

UCHaAlDG INRVINSWCU UCldl, CUel UTL IVAL GLULUAERL HIMD Vv vara en tidningsförläggares ensak, på hvad sätt han söker bidrag för tidningens utgifvande, och på hvilka vilkor samt på huru lång tid han använder sina biträden, utan oekså synes mindre behörigt, att taxeringskommitterna inlåta sig utihemliga forskningar öfver! den inre förvaltningen af ett sådant företag. Staten förlorar ju i allt fall ingenting, och all rättfärdighet är således uppfylld, om det i stället stadgas, att förläggare af tidning eller periodisk skrift skall erlägga berillning för hela den behållna inkomsten deraf. i a H Motion af Johannes Nilsson från Skåne, att qvinna må vara myndig vid viss ålder. Jag har redan en gång förut på detta rum höjt min röst för det, i många hänseenden värnlösa väsende, som man kallar qvinna, och jag sätter en ära uti att göra detsamma i dag. I min tanka är nemligen icke allt gjordt för qvinnan genom den lika arfsrättens införande, hon bör äfven i lag berättigas att sjelf få förvalta och råda öfver sin så väl ärfda, som förrärfda egendom: Erkännande denna prineips riktighet, tager jag mig derföre nu friheten föreslå, att hvarje till sitt lefverne oförvitlig ogift qvinna må, när hon uppnått sitt 30:de år, må vara sjelfmyndig och, med lika rätt som en man vid 21 ärs ålder, då ega att taga hand om sitt gods, samt dermed göra och låta som hon finner för odt. : Men skulle ni mina värde ständsbröder, ej finna ekäligt -biträda denna min äsigt, vågar jag alternetivt dermed föreslå, antingen att bennes myndighetstillstånd blifver beroende af en god man, den der af vederbörlig domstol förordnas, och med hvilken godman, hon vid försäljling eller köp, bör vara förpligtad att gå till räds, utan att likväl denne kan lägga hinder i vägen för hennes beslut, eller ock att hvarje qviuna som kan styrka sig ega god frejd, må tillåtas att, sedan hon fyllt 25 är, hos häradsrätten rå landet och vid rådstufvurätt i städerna göra ansö kan om att varda myndig, hvaröfver dessa domstolar efter föregängen pröfning samt inhemtande af anhöriges och förmyndares utlåtande, skola vara berättigade att resolvera, samt utfärda myndighetsbref för sökanden. För min del är jag innerligen förvissad, att myndighetsständet skall af qvinnorna vid 25—30 års älder vida mindre ofta missbrukas, än som nu sker af den 21 åriga mannen; hvadan jag, utan tvekan härmedelst föreslår ändring i ordalydelsen af 19 kap. 24 af nu gällande ärfdabalk, på sätt jag här ofvan haft äran anföra. medlemmar skola gilla min motion, anhälles ödmjukast om densammas remiss till höglofl. lagutskottet. Johannes Nilsson. från Skåne. —— Joh. Perssons från Upsala län motion om rättighet för egare till skattejord att friköpa den från grundskatten. Oaktadt jag vid två föregående riksdagar förgäfres föreslagit att såsom ett verksamt medel till minskande af de olägenheter och den orättvisa, som skatternas olika fördelning ä jerdegendom medför, tilläta skattejorden att köpa sig fri från den gamla grundskatten i den mån som innehafvare af sädan jord det förmå, har jag icke blifvit öfvertygad af de deremot anförde skäl, att detta af mig föreslagna sätt icke skulle vara både utförbart och nyttigt. Tvärt om har jag alltmer funnit skäl att stadga rain öfrertygelse om, att en sådan ät skattejorden lemnad rätt kunde blifra ett det verksammaste medel till säväl enskild som allmän fördel; ty från den stund, som den af grundskattens ojemna penningevärde besvärade skattejordsegaren fann sig kunna emet ett erlagåt kapital eller en förbindelse att under viss tid afbetala detta kapital befria sig från denna tunga skattebörda, skulle man säkert få se, huru han manades till en ännu större arbetsamhet och sparsamhet, och staten skulle erhälla betydliga summor, som dels kunde användas till befordrande af sädane produktiva företag, hvilka kunde erbjuda säker ränta och afbetalning, dels kunde, insatte i bankrörelsen, befordra lättnad för handeln, manufakturerna samt andra industrigrenar. Enhvar inser numera, attsedan ej längre frälsejorden uteslutamde tillhör en viss medborgareklass; sedan således alla folkklasser hafva rätt att köpa och besitta den priviligierade jorden; sedan säledes dennas, till nästan full skattefrihet gränsande privilegium, ej har sin grund i några sådane häfdvunna personliga eller ständsskyldigheter till det allmänma, som till exempel den gamla rusttjensten, o. s. v., så är det nödvändigare att ska bereda ett tillstånd, deri bela vårt lands jordegendom kan för framtiden befinnas lika i rättigheter och skyldigheter. Att uppuå detta på en gång är omöjligt. Eörslagen att vinna jemlikheten genom frälsejordens åtagande af de med så många elägenheter förenade gamla grundskatter som ekattejorden emot erhållande af deremot svarande kapitalersättningar äro med rätta öfrergifne sä sem både skadlige och overkställbara. Men att vinna likheten genom rättigheten för skattcjorden att befria sig från skatteskyldigheten, fastän detta visserligen fordrar tid, är ett mål, som både vere önskligt och möjligt att uppnä. I synnerhet skulle det numera, sedan vi hafva hopp att få en början till skatteförÅenklingen gjord, samt böra hoppas att äfven snart på den vägen komma till en sädan förenkling, att rähtans verkliga penningevärde läter bestämma sig, kuana lättare låta göra sig att bedöma, huru och på Thvad vilkor skattefriheten skulle kunna förvärfvas. Grundskatten är ju att anse såsom en skuld till staten, visserligen af natur att kunna minskas, om ej staten behöfver den dryga räntan, — och väl vore, Jom man någensin ville betänka detia — men som ihvarken regeringen eller vära medständer synas vilja betänka den saken, vore des ätminstonn cen lättnad att få förvandla denna skald från en ouppsägbar tili jen uppsägbar, då man heldre ville betsla kapitalet, Jän gälda en ständigt i värde sig ökande ränts. Jag får derföre ånyo upprepa, hvad jag vågat anföra vid i förra riksdagens protokoll. Att kafva en skuld, som man icke kan få inbeptala, är ett svårt anus, ja en orättvisa, som förlamar gäldenärens bemödande att förkofra sig. Går deremot den nu vid skattejorden fästade och ouppPsägbara skulden till kronan till uppsägbar; lemna i egaren af skattehemman rättighet att, om och när han kan, få jemte räutan afbetala nägot visst vare sig mer eller mindre af kapitalet, och hans ställning blir då helt annan, hans bemödanden ati förkofra sig få då ett mål, nemligen framtida oberopendåe, och han skall sedan med mera häg, kraft och framgång än förut sträfva, då han vet, att med i hvarje riksdaler, som han afbetalt på kapitalskulden, , ioblir hans ställning lättad och friare. Detta mina bröder! är den enda rätta och sanna väg, på hvilken jag anser, att skatteaflöningen kan Slutligen under hopp att detta hedervärda ståndsoch bör ske, och jag vägar derföre vördsamt före-. nköpa sig dymedelst, att den jemte skatten eller den årliga räntan må få till kronan göra afbetalningar -ipå den vid jorden häftade kapitalskulden, hvarigeinom den årliga räntan eller skatten minskades i den ti män kapitalafbetalningen skett, och slutligen natur-I ligtvis alldeles försvunne, då hela det mot den nuI j I I aslä: att all skattejord må lemnas full frihet att lösÅ varande skatten svarande kapitalet blifvit till kronan inbetaldt. Skattejorden skulle lemnas frihe Mtillfrälseköp men icke äl söfverlemnas till hvarje jor :s dertill, uten detta ares ceet val, antingen