Aftonbladet – 10 januari 1854, sida 3

RIKSDAGEN. Borgareståndet. Plenum i lördags f. m. Diskusston 1 Religionsfrihets-frågan. (Forts. från gårdagsbl.) Hr Henschen genmälde, att just derför att konventikelplakatet är sådant att det ej kan tillämpas, är det skäl att afskaffa detsamma. Han erinrade dock huruledes en person blifvit dömd till 66 rdr 32 sk. böter för det han läst Fader vär och ett kapitel i bibeln, tillsammans med några bekanta, och en annan, hemkommen i sin stuga der en ej af honom föranstaltad konventikel hölls, dömdes till lika straff för det han ej utkörde gästerna m. fl. dylika exempel på fall dervid konventikelplakatet verkligen blifvit tillämpadt. Hade de i dessa fall dömde personerna i stället dansat, spelat eller druckit, hade de varit saklösa! Den föregående talaren har sagt att man borde bedja inom lykta dörrar. Man borde ju då icke heller gå i kyrkan. Nu är doek förhållandet att konventiklar ofta just hållas inom lykta dörrar. Då lagar finnas för alla slags oordningar, och konventiklar väl ej kumna anses åsyfta något ondt, kunde talaren ej inse hvarför sjelfva sammankommandet skulle förbjudas och som en förbrytelse anses. Vid föredragningen slutligen af hr Hensehens motion om åtgärder till de separatitiska rörelsernas stillande, uppträdde åter Hr Stolpe och yttrade, att motienen innehöll, ati straff ej skall åläggas dem som af tungsinthet utdela nattvarden, döpa o. s. v. Talaren förklarade detta i sanning vara det besynnerligaste lagförslag han någonsin hört omtalas. Hvar finnes väl här gränsen ? Hos en viss sekt finnes den åtminstone ingenstädes, ty de äro tungsinta hela sällskapet. Talaren befarade derföre att, om motionen ginge igenom, man skulle få se alla, både män, qvinnor och barn, utdela nattvarden, döpa ete. Vere ej detta hädelse, så visste han ej hvad hädelse ville säga. Hr Rydin förnyade sitt förslag om en kommitte för alla i detta ämne väckta frågors behandling, ty då rörelserna vunnit den utsträckning som nu är händelsen, borde en grundlig undersökning ske. Hr Henschen upplyste, att hr Stolpe fästet sig vid hvad som yttrats i motiverna till motionen och hrilket alldeles icke förekommer såsom något lagförslag. De af motionären anförda, och af såväl domare som presterskap vitsordade exemplen visade att de ifräga varande personerna hade mettagit sakramenterna med fullkomligt allvar och andäktig sinnesstämning. — En talare har gjort det goda förslaget att läta frågorna behandlas af en kommitt, och talaren skulle äfven deri instämma, om ej händelsen vore att saken redan är handlagd af två kommitteer, nemligen af lagberedningen och kyrkolagskommitteen, af hvilkas förslag det till strafflag blifvit af K. M. vid två riksdagar framlagdt för ständerna. Talaren ansåg derföre ämnet vara af kommitteer behandladt. Hr Rydin visste att så var förhållandet, men han trodde att dessa kommitteer ej haft nog anseende inför landet. Pet han åsyftade var derföre hvad man kallar ett kyrkomöte. Det vere bättre att vidtaga denna åtgärd nu än framdeles, och trodde talaren den 1 alla hänseenden nödvändig. Hr Stolpe ville medgifva att han kanske yttrat sig med nägon skärpa. Han förbisåg ej vigten af de religiösa rörelserna och deras ordnande, och han ansåg derföre förslaget om ett kyrkomöte ganska lämp ligt. Alla sekter finge då tillfälle att framkomma utan mask, samt framträda med sin tro oeh sina anspråk. Talaren var i öfrigt af den öfvertygelse, att om presterskapet i Norrland icke hade, under förevändning att leda rörelsen, ställt sig i spetsen för densamma, skulle det aldrig kommit derhän det nu gått. Samma förebräelse rigtade talaren mot hela den bildade klassen. Varande talaren öfvertygad, att om sekterne nu finge hvad de begära, skulle de ej blifva nöjda, utan snart vilja ha mer. Det vore derföre bäst att de på en gång framkomme med alla sina fordringar. Hr Henschen instämde gerna i detta afseende med hr Stolpe. Denne hade dock misstagit sig om rörelsens grund. Denne hade eji något hänseende berott på presterskapet. Rörelsen uppstod först vid slutet af 17:de seklet, fortvarade mot midten af det 18:de, uppsteg då kraftigare i England och den nya rörelsen börjades efter 1810. Re