Aftonbladet – 10 januari 1854, sida 1

i deras angelägenheter, tänker på derras fremtid (utan att likväl vara i någon maåtto betungad af dem), växer hennes insigtt uti och deltagande för samhällsfrågorna, hemneg förmåga att gagna och upprätta. Den unga skyddsmodren utvecklar så sina ännu bundna vingar och blir måhända slutligen skyddejengel, icke blott för det enskilta hemmet, för det värnlösa barnet, utan äfven för det samhälle, inom hvilket hon sålunda. vandrar tyst och obemärkt som ett fridens budskap. På det sätt, på den anda, hvarmed! skydåsmodren vårdar sitt kall, beror henness väsentliga makt. Mycket återstår i detta äämne att betrakta och besinna. För närvarandde följer hvar och en af oss dervid mera sin egen ingifvelse, än någon gemensam regel. Vitorde framdeles söka bestämma denna sednnare utan att dock behöfva lägga band på dden förra. Lagen hindrar icke Evangelium. Wi känna bland skyddsmödrarna några qvinnor, som, ehuru sjelfva trägna arbetande med ssina händer, rycka stunder från sin arbetsvecka för ett föra in i det mörka och fattiga hemmet, icke blott pligtens omsorg, förmaningens ord, utan äfven sin glädje, sitt sköna, varma ljuslif. Sådana skyddsmödrar äro hyddornas sanna skyddsenglar. Vid dylika företag är det blott det första steget, som kostar på. Detta taget, gå de öfriga som af sig sjelf. För mången är det, som om vi någon gång nödgas att gå ut under en kall och mörk vinterafton. Hvad det kännes besvärligt! hvad vi gerna ville undandraga oss denna möda! Vi frukta att ådraga oss förkylning eller annat obehag, vi skrufva och grutva oss. Men när vi väl komma ut, när vi bli varma af gåendet, bli uppfriskade af den friska, stärkande luften, och :se klara, vänliga stjernor tindrande blicka nedå på oss ur det höga fästet — då kännes det ggodt, då äro vi glada att vara ute, att haa blifvit tvungna ut ur vårt domnade tillstånd,, ur vår sjelfviska ro. Och hvilka klarare stjernor finnas väl än de, som tindra emot oss u glada, tacksamma barnaögon!..