Aftonbladet – 9 januari 1854, sida 2

stora rol ångkraften numera spelar inon staternas sjömakt, möjligen skulle kunna kinfö ras till krigsförnödenheter. Hvartill detta? Är det för att visa oss atttvistigheter kunna uppstå om hvad som är krigstörnödenheter eller kontraband. Men det är ju alldeles öfveråödigt, då vi aldrig bestridt detta utan tvertom sagt att det egentligen endastär i det demokratiska Amerika som några principer i folkrätten äro helgade. Vi känna mer än väl de tvistigheter och förvecklingar, hvartill bestiämmandet af hvad som menas med krigskontraband i sednare tider ledt. Det är också alldeles falskt att vi ansett saken afgjord genom att såsom exempel anföra fredsfördraget emellan Förenta Staterna och England 1794, enär detta skedde för -tt ådagalägga att det funnits neutralitetsfördra;g der just Sveriges vigtigaste exportartiklar blifvit undantagne från krigsförnödenheter, I en tidpunkt sådan som den närverande anse vi det vara lämpligare att den svenska pressen yrkar inskränkt tolkning af begreppet krigsförnödenheter, än att i likhet med Svenska Tidningen, påpeka till och med sådane artiklar, som tillförene aldrig varit derunder inbegripne. Men hvar och en har sin smak. Bland andra förvridna talesätt, som Svenska Tidningen lagt oss i munnen, förskommer äfven att vi skulle hafva yttrat den tanka att Rysslands fordringar icke böra förskräcka oss endast derföre att sjömakterna skola taga sig oss an; i anledning hvaraf tidningen utropar : Godt, om fremmande makter hjelpa oss i vår nöd; främst är saken vår egen. Ve den som i dylik belägenhet främst litar på någon annan än sig sjelf! Först med egen hielp kommer andras. Det utesvutande förlitandet på fremmande hjelp är lika politiskt kortsynt som det är fosterländskt förödmjukande,. Alldeles ! Denna tanke är äfven vår och vi berömma oss icke deraf, ty viiro öfvertygade att den delas af hvar och en, som förtjenar namnet svensk. Vi nedlåta oss icke heller till någon anhållan om bevis på det djerfva påståendet att man är van vid dylika föreställningssätt i Aftonsladet. Den hos hvilken Svenska Tidningen kin lyckas att inprägla något sådant, skull icke rubbas af någon. vederläggning från vår sida. Om vi i ett så vigtigt ämne som det hvarmed vi nu sysselsätta oss, skulle vura benägne attdrifva gäck med vår motståndare, så skulle vi hafva en välkommen anledning dertill i de utgjutelser, hvarmed Svenska Tidningen beledsagar den korta utveckling af neutralitetsbegrepp:t, som vi lemnat i följande ord: E Då två eller flera makter äro i krig med hvarandra, hafve nemligen andra nationer, som vila vara neutrala, em naturlig rätt att betrakta kriget såom egde det icke rum och fortsätta sina vanliga sysselsäiningar. Det kan således icke tillkomma sågon af de krigförande makterea att göra afbrott i den neutrals näringar eller hindra denna att, såsom vanligt, utbta sina produkter med de krigförande eller neutrala natinernar. Svenska Tidningen beledsagar d-sa ord med följande utrop: De neutrala hava en naturbg rätt! Vet tillkommer icke någon af de krigförande! Hvilka visa ord! Hvilken är den på jorden mäktiga potentat som så talar. Ja! det finnes till och med en potentat, och en ganska stor potentat, som yttrit denna enkla, men i Svenska Tidningens ögon så enfaldiga mening, ehuru med något olika ord. Vi hafva uti Wheatons berömda arbet: )Elements du droit international som är et: af de nyaste och bästa arbeten i ämnet, funnit en depesch af ingen annan iän amerikanska ministern Jefferson, daterad den 7 Sept. 1793, som uttrycker alldeles samma mening. Vi vilja icke göra Svenska Tidningen för mycset förlägen med att anföra Jeftfersors ord itan hänvisar henne att till egen uppbrggelse sjelf läsa dem uti 11 delen, pag. 51, af nämnde arbete. Sedan vi nu sysselsatt oss med broderierra i Svenska Tidningens artiklar, hvarvid vi ikväl förbigått åtskilligt som är tillräckligt ;enomskinligt, för att icke behöfva belysas kola vi uti en följande artikel yttra oss m hufvudsaken eller nuvarande ministerens örhållanden till neutralitetsfrågan och de derör äskade anslag.