Aftonbladet – 7 januari 1854, sida 1

inggalan Ja 7, NTA 108000 ÄB o—— 2.2? men ARE YTOCK HULT, den 7 Januari. Innan regeringens proposition i bränvinsrågan från borgareståndet remitterades till ederbörande utskott hade en af representanerne från Götheborg, rådman Björck ett anörande i anledning af denna proposition, vilket väckte en mycket väl förtjent uppmärkamhet, samt derefter emot nämnde represenant framkallade från det halfofficiella bladets ida ett af dessa ilskna anfall, hvarpå den ervila pressen alltid varit så frikostig emot jelfständiga och frisinnade folkombud. Anörandet kallades helt enkelt för ett pecorale ch bland annat, vädjades derjemte till den upplysta meningen, om en talare, som från sin bänk yttrar en så osammanhängande chria, att den wore oförlåtlig af en skolgosse, motsvarar det förtroende, som honom blifvit skänkt af rikets vandra stad. Om utrymmet denna tid ej varit så mycket upptaget i Aftonbladet, skulle hr Björcks anförande, som hölls den 7 December och några få dagar derefter justerades och för hvilket vi den 8 December i korthet redogjort, längesedan hafva blifvit i sin helhet meddeladt, men då detta nu sker, hemställa vi till den läsande allmänheten, att sjelf afgöra om beskaffenheten af Svenska Tidningens ofvannämnde utlåtelser, på samma gång vi för öfrigt å anförandet fästa våra läsares synnerliga uppmärksamhet. Det har följande lydelse : Efter den i vårt land sällsporda enhällighet, hvarmed en genomgripande reform i bränvinslagstiftningen förklarats vara ett oeftergifligt vilkor för folkets sjelfbestånd och det närmaste målet för fosterlandsvännens varmaste önskningar, samt efter de löften, ständerna från tronen nyligen emottagit, hade jag för min del väntat att det kongl. förslaget beträffande lagstiftningen om bränvimet skulle utgå från helt andra grunder än dem som deri innehållas. Jag tror att jemväl den allmänna meningen skall anse sina förhoppningar väsendtligen svikna, och jag är öfvertygad att bränvinsfrågan, ordnad efter regeringens förslag, skall hädanefter som hittills förblifva ett tvistämne, ett trätofrö, användbart och användt för att inom representationen stifta split och oenighet. Landets verkliga förtroende till konungens rådgifvare skall snart, jag är derom förvissad, uttala sig i anledning af detta förslag, på ett sätt som icke kan missförstås och som ej heller kan lemnas utan uppmärksamhet. Det kraftigaste medlet att hämma bränvinets missbruk har jag trott mig finna deri att bränvinstillverkningen skiljes från jordbruket. Den Ikongl. propositionen ådagalägger ock på ett högst förtjenstfullt sätt de olägenheter för jordT bruket, som vållas deraf att denna näring bedrifves gemensamt med bränvinstillverkning och ställes i beroende deraf. Då hufvudsakliga afsigten nu är att fördyra varan genom hög beskattning å tillverkningen deraf, och en sådan beskattning icke är användbar utan kostsamma kontroller, hvilka endast kunna tillämpas i större fabriker, kan en sådan högre beskattning icke ega rum, om icke bränviustillverkningen hänföres till fabrikshandtering. På annat sätt kan således icke bränvinet betydligen fördyras och priset föranleda missbrukets hämmande. Jag hade alltså hoppats att regeringen skulle såsom hufvudsaklig grund för bränvinslagstiftningen hafva antagit det tillverkningen borde skiljas från jordbruksnäringen; men då detta medel för inskränkning 1 det öfverklagade onda icke i regeringens förslag blifvit undersökt och än mindre tillämpadt, finner jag denna brist så väsendt: lig, att jag icke kan underlåta att uttala mit . logillande af samma förslag till dess hufvud: tl sakliga grund och omfattning. 5r Det kungliga förslaget utgår från den åsig 1. ten, att bränvinshandteringen fortfarande skal ;n lanses såsom ett understöd åt jordbruket; me: 1I förslaget söker ändock skilja mellan husbe tI hofsbränning och fabriksbränning. Jag tilltro le mig ej att bedöma, om någon verklig grunt på för denna skilnad, sådan den i förslaget fram le står, finnes, och jag vill ingalunda påstå at -Iden är konstgjord; men deremot förekomme ål det mig uppenbart, att förslaget med husbe n hofsbränning förstår något helt annat än hva on som vanligen gällt under detta namn. Hus m I behofsbränningen, sådan den hittills varit för dIstådd, föreställer jag mig icke vidare kunn g-läga rum under den beskattning, förslaget af itser. Minsta skatten skulle nemligen utgöra ng) om jag ej misstager mig, 56 rdr 32 sk. bk för en månads bränning, och detta belopp : alltför högt ait bonden skulle våga utsätta si —M MM KA — AA Fr AA NISSE a