Aftonbladet – 5 januari 1854, sida 3

Jag vet ett bättre råd. Öfversten är icke mycket lång, sorg, bekymmer och elände hafva alldeles utmagrat honom: ... om vi skulle sätta qvinfolkskläder på honom och låta honom passera för vår lilla gosses piga? ... Taube utbrast i ett gapskratt. — Herr öfverståthållaren skrattar... — Hvad fan vill ni jag skall göra? Öfverste Stobee som barnpiga? — Förslaget syntes också mig besatt. Men i sjönöd griper man cfter ett halmstrå och detta blef mitt ankartåg. Jag återgår till min berättelse. Jag nekar ej att både Härlin och jag stodo förbluffade och han utbrast: — Är du alldeles rasande? . ..— Hans barnpiga! ... Han, som hittills icke skött andra barn än bomber och kartescher! . . . — Nå än sen då, — genmilte frun. — Nog blir öfversten ett stort qvinfolk, det medger jag, och hade han icke lidit en sådan nöd, att han vore mager som en skrika, ginge det visst icke an. Men nu påstår jag att det bör lyckas. Eller vet du något bättre? Hvarken han eller jag visste något bättre. Fru Härlin tog fram en kjol och tröja och snart var min förvandling färdig. Härlin klappade händerne och skrattade: Ta mig dj-n hade icke hustru min rätt! Han betraktade mig på alla sidor. Visst är ni dugtig, men som barnpiga behöfver ni icke gå — ni kan sitta. Bryt bara icke sönder pojken, och nu på er post. — Ingalunda, min bästa vän... Man har sett mig gå hit, och man måste se mig gå hän också. Fruntim merskläderna packar jag i min påse... Och hvad storleken angår, så kan jag nog göra mig mindre; det behöfs blott att kröka knäna, hvilket icke bör kunna obServeras. Jag gjorde som jag sagt. Jag tackade i pigans närvaro för godt qvarter och god handel och begaf mic bort med min påse på ryggen. Två timmar derefter korr man för att arrestera mig, och då man icke fann m!t 108 I ns, skickades genast polisen i mina spör, fö att enligt czarens befallning gripa och föra mig död elle: !lefvande tillbaka. (Forts.)