Aftonbladet – 5 januari 1854, sida 2

ta och stora flottan, med ?, till den förra oeh 1 den sednare, uppträdde hrr Palander, Wallenberg, debetou och Almgren, bland hvilka isynnerhet de enne förstnämnde skarpt nagelforo förslaget. Hr alander ansäg allceles obefogade de anmärkningar m uti inledninger till motionen blifvit gjorda mot wvändandet af de vid sista riksdagen till flottan beljade medel, hvilla funnos på det noggrannaste dovisade, och efte: talarens åsigt blifvit använde i Ukomlig öfverenssämmelse med ständernas förerifter. Intet skäl fanns heller angifvet hvarföre nslaget skulle delas i ?, och 3, och ej lika gerna hvilken annan proportion som helst; sökande talaen. visa orimligheten af en delning t. ex. af mateiellen, samt huru förslaget skulle i sin tillämpning da till trassel och förvecklingar. Talaren lyckönkade sig att regeringens vid förra riksdagen afgifna irslag ej vunnit bifill; vi hade då nu varit af med ec skepp som för nirvarande finnas försatte i sädant uick att de i hädelse af behof göra det möjligt ir Sverga att intag. en aktningsbjudande ställning; ;rordande talaren . öfrigt den i nu-afgifna kongl. ropositionen innefattade sjöförsvarsplan. Hr Wallenberg ansåg motionen innebära ett frö till pprifvande af den gamla striden om den stora och la flottans ömsesidiga företräden, hvarföre han motatte sig förslaget; begagnande talaren tillfället till n bevisning att det endast är linieflottan som i hänelse af behof kan göra landet något gagn, synnerigast sedan ångmaclhinerna ästadkommit en ny hvälfing i sjökrigsväsemdet; hvaremot skärgårdsflottan ngalunda kunde göra anspråk på att vara ett tillyllestgörande kustförsvar. Hr Rinman genwälde att hans förslag ingalunda vått ut på den sbra flottans ruin, utan just afsett itt göra ett slut jå striden om den stora och lilla ottan och bringa till ständ ett konseqvent system, som kunde vidhällas oberoende af hvem som är chef r sjöförsvarsdeparementet. Grunden till den föreslagna fördelningen upplyste motionären sig hafva hemtat från K. M:s proposition, der anslagen äro i len föreslagna prepositionen äskade för de olika vapnen. Hr Trägårdhs moion, om anslag för uppmuddring ill 18 fots djup af Ystads hamn, understöddes af hr Schwan, hvilken säsom ett skäl som talade för saken anförde den omständigheten att Preussen utsträcker na jernvägar till Stralsund och att, då Sverige väl fven en gäng fär en jernväg till Ystad, denna hamn, som ligger blott sju. timmars engbätsresa frän Stralsund, blir den naturliga öfverfartsorten till Kontinenten, liksom tillfälle kunde beredas att med propellerjerningfartyg, så konstruerade att de kunde genombryta den ej synnerligen starka is som stundom stänger tillgängen till de pommerska och skänska kusterna, äret om hälla postförbindelsen öppen och dymedelst i afseende på posterna göra oss oberoende af danskarne, ty omständigheter kunna nägon gång inträda som göra detta önskvärdit. Ystads hamn, på föreslaget satt uppmuddrad, sbkulle äfven blifva en lämplig tillflyktsort för fartyg som anlända sedan öfriga svenska hamnar tillfrusit. Sedan hr Schwansas af oss redan meddelade motion i tullfrågan blifvit ruppläst, yttrade sig Hr Almgren, som frängick den rätt han reserverat sig att få i detta plenum inkomma med en af honom sista motionsdagen muntligen anmäld motion i tullfrågan, enär han fanny att bevillningsutskottet redan fått tillräckligt att gem med de af hrr Schwan och I Brinck väckta motionerna i ämnet. Talaren hembar motionären sin tacksamhet för det han genom nedsättning af tullen på lifsmedel och rudimaterier velat bereda näringsidkarne någon fördel, anseende han det vara genom att på detta sätt räcka hvarandra handen som någon tullreform skall kunna blifva möjlig. Varsamhet var dock nödig vid öfvergången, och vi måste dervid noga taga i betraktande våra handelsförhållanden, våra kreditförhållanden, vär räntefot, vår sapitalfattigdom. Talaren fägnade sig derföre att motionären tillförbwndit sig att i utskottet tillhandagå med fakturor och öfriga erforderliga upplysningar, men beklagade dockk att han fann sig föranlåten att leedan göra nägra anmärkningar mot de i motionen Törekommande siffe:ruppgifterna, och bad han få uppläsa en af machimverkstadsegarne i Stockholm hrr Åtindberg, Thelander et Hammar, Bergström och Bo(Linder undertecknad skrift i afseende på den till 5 orocent föreslagna införselstullen på jernångfartyg. Penna skrift innehöll att priset på valsadt jern är 100 proce., och priset på tackjern 60 proc. högre här in i England, hvilkket ter medium för den )ernqvanvitet som till ett farrtyg åtgär fördyrar priset med 80 Åproe. Det lägre prriset på gröfre träslag här motväI ses äter af de finare träslagens högre pris. Machinverkstadsegarne ansse derföre en nedsättning af tullen Åpå jern till 25 proe. af varans värde nödvändig, då le svenska verkstäderna skulle blifva i stand att med en tull på jernfartyg af femton procent konkurrera ned de engelska verkstäderna. Den öfverklagade idsutdrägten med beställningars effektuerande förslarades härröra af bristen pa materialier och skulle ned densamma upphöra. Talaren ansåg denna skrift tillräckligt visa huru svårt detär att träffa rätta siffran och manade derföre till varsamhet. Hr Rydin bönföll likaledes hos ståndet om varsamhet och att afseende matte fästas på de 60 å 70,000 menniskor som i hans hemort existera endast och allenast på sin husflit. Talaren erkände emellertid att på de sista 7.38 ären inträffat en i historien exempellös omstörbing i de industriella förhallanlena i Europa. I:n så förfärligt hotande nöden i ula de stora fabrilsorterna var försvunnen, de öfver: tyllda lager som hotade att till vanpris inkastas på var mar finnas icke mer, och den nöd som nu rörspörjes fren de utländska fabriksdistrikterna är in sen annan än bekymret att ej hinna fullgöra alla de veställningar som göras för att fylla behofven på alla le stallen dit emigrationens ström ledt ofantliga mas. sor af Europas bebyggare, hvilka nu utan att konkurrera med modewerldsdelens industriidkare endas konsumera deras aster. I Sverige hafva väl arbets. lönerna ej stigit s: högt, och förhållandena i all mänhet ej jemkat ig fullt i öfverensstämmelse mec de allmänna europiiska förhallandena, men förkän ningarne hade deck redan börjat förnimmas, t ex. i hvad angick vär handelsflotta, och faran kan , Jallmänhet anses borta; men lock torde ännu var; nödigt att iakttaga den varsamhet som talaren påyr kat Diskussionen afbröts här för att fortsättas i Eftermiddagens plenum. Hr Wallenberg Ihade vid mottagandet af represen tantkallet ansett dest vara sin pligt att inhemta sin kommittenters tankiar i hvad rörde de stora samhälls frågorna. khan sarmmankallade dem derföre och er for dervid, att de i främsta rummet önskade e förbättrad tullagstifftning men dock ingen väldsar omstörtning i bestående förhållanden. Först oc främst borde då tagas i betraktande tullen på föd ämnen. Päståendet att jordbruket behöfver skydde ÅLaf tuällar ansär talaren ocrundadt. och ett bevis derpv