Aftonbladet – 4 januari 1854, sida 2

försigtigare ofta hyste betänkligheter och icke heller tve kade att oförställdt yppa dem. Så äfven nu. Rhenskjöld och Gyllenstjerna rådde til underhandlingar och fred. Konung August vore reda nog förödmjukad och man hade i czaren en vida farli gare fiende att bekämpa. Häruti instämde flera af de öfriga fältherrarne, me konungen inföll häftigt och med höjd ton: — Det är icke härom, mina herrar generaler, som ja, begärt edert råd. Frågan är icke om krig eller fred, t härom är beslut redan oåterkalleligen fattadt. Det ären dast om planen för fälttåget jag önskade höra er tanka I veten att August står i Syd-Polen och att hans arm dagligen förstärkes... Nåväl... skola vi ligga här län gre overksamma? Eller skola vi icke fastmera genas uppsöka fienden och slå honom ur fältet? — Sådan är äfven min mening — sade hertigen a Holstein. — Hittills har ingen fiende hållit stånd mo ers maj:ts segrande vapen... .— Det kan dock icke dröja länge, innan Mörner oci Stenbock äro här — invände Diäcker betänksamt. — Er maj:ts ordres måste redan för längesedan hafva träffa dem. — Hvad behöfva vi en hand full folk till? — åter tog hertigen försmädligt. — Vi hafva ju 10,800 man oci vid Narva hade hans maj:t endast 8f00. — Det var då det — sade Gyllenstjerna med e skarp sidoblick på hertigen, hvars personliga ovän ha var. — Men ers höghet torde ursäkta att vi, hans maj:t generaler, icke alltid vilja tillråda ett vågspel... Hertigen ämnade svara, men Carl afbröt honom: — Nog! — yttrade han hastigt. — Öfverläggninge är slutad... Gör er färdiga till uppbrott, mina herrar I morgon marchera vi. Hertigen kastade en triumferande blick på Gyllen stjerna. : Generalerna stego upp och togo afträde. Öfverlägg ningen hade icke tjenat till något annat, än att gifv dem sjelfherrskarens bestämda vilja tillkänna. TREDJE KAPITLET. Det är den 9 Juli, tidigt på morgonen. Solen hålle