Aftonbladet – 4 januari 1854, sida 2

men dessutom tyckte han också att dess offentliggörande skulle ej ringa skada författarens eget anseende, då hans föregående uppsatser alltid förrådt godt vett och takt. Författaren underfrättades i så lena uttryck som möjligt att hans öpäs ej kunde mottagas; och kort derpå inträffande omständigheter, hvilka dock ej angå offentligheten, gjorde det nödvändigt för tidningens utgifvare att undanbedja sig ytterligare meddelanden från denne herre. Dessa detaljer anse vi för vår pligt att nu framlägga för våra läsare, sedan författaren i dagens nummer af Svenska Tidningen fått införd ej blott en fortsättning af uppsatserna om Sverige och Svenskarne,, utan äfven ett bref till utgifvaren af Svenska Tidningen, hvari det säges att den ofvan omtalade till Aftonbladet insända men ej mottagna uppsatsen förkastades på grund af dess abstrakta afguderi för konungadömetn. Aftonbladets utgifvare, som lefde i den föreställningen att han hade att göra med en gentleman, tog ingen afskrift, ännu mindre en lagligen bestyrkt afskrift, af den på engelska språket författade biljett, hvari han underrättade författaren om anledningarne hvarföre hans artikel ej kunde offentliggöras; men han är fullt öfvertygad att han aldrig gifvit eller kunnat gifva tillgifvenheten för den monarkiska författningen, eller konungadömet, såsom skäl för sin vägran, — hvilket också bör vara klart för hvarje läsare af Aftonbladet under de två sista åren. Deremot vill han erinra sig att hafva yttrat något om ett blindt afguderi för den kungliga rangen quand-måme, och det är möjligt att hans ord fallit sig an abstract idolatry of royalty eller något dylikt, som menat en våpig afgudadyrkan af allt hvad sådana höga personer heter. Men med temlig visshet tror han sig veta, att han icke härvid yttrat ett ord om de monarkiska institutionerna, i hvilket fall han hade bordt använda ordet mo narchy. Vi öfverlemna åt allmänheten att bedöma ridderligheten -i det förfarande. att på dettc sätt citera uttryck ur ett enskildt bref, som icke var ämnadt för offentligheten. Men di författaren i sin skrifvelse till utgifvaren ai Svenska Tidningen yttrat, att han genom meddelandet af dessa uppsatser åtagit sig er tyst förbindelse till svenska allmänheten at också fortsätta dem, från hvilken förbindelse han näppeligen kan anse sig befriad ens genom Aftonbladets vägran att intaga denns fortsättning,, så hemställa vi till det allmänne rättsinnet, om han ej också torde böra anses förbunden att i Svenska Tidningen offentlig: göra den ofvannämnda uppsatsen, för hvilker plats vägrades i Aftonbladet, på det allmän. eten må få tillfälle att bedöma graden a Aftonbladets öfverklagade illiberalitet, och sluta huruvida Aftonbladets utgifvare had skäl eller ej att afböja en fortsättning i sam ma anda. Vi bedja våra läsare om ursägt för det v sysselsatt oss med ett ämne, som erbjuder s litet intresse. Vi ämna ej vidare återkomm dertill, och vi skulle ej heller nu hafva spill ett ord derpå, så vidt vi ej ansett nödigt at från bladets utgifvare afvärja den misstank man från ett visst håll synes hafva velat ka sta på honom, att han är en afsvuren fiend tiil: den monarkiska institutionen. See