Aftonbladet – 4 januari 1854, sida 2

Nu reste han sig hastigt upp och yttrade: — För min del är jag fullkomligt af ers maj:ts mening. Ryssarne kunna väl husera nu så länge, men örnen skall nog draga in klorna, så snart han får se en skymt af det svenska lejonet... — Rätt så Fredrik — sade konungen, i det han räckte honom handen. — På dig kan jag lita, det vet jag. Det är icke första gången du, en utländsk furste, visar större mod och större tillgifvenhet för min rättvisa sak, än de af mina egna undersåter, som stå mig närmast... Piper bleknade. Ingenting var för denne hofman — fastän hofvet nu var ett läger — fruktansvärdare, än det minsta strömoln, som skymde den kungliga nådens sol. Det var den unge Stobaus inträde, som denna gång befriade honom från de fraser, i hvilka han just stod i begrepp att uttrycka sin undersåtliga trohet och lydnad för hans maj:ts vilja. BB — Ers maj:ts befallning är verkställd — yttrade den unge kaptenen, i det han gjorde en djup bugning. — Edra generaler och öfverstar afbida eders-maj:ts befallningar. it — De äro välkomne — sade Carl. — Ni, Piper, kan också stanna qvar. Mina öfverläggningar med officerarne i min armå behöfva icke hållas hemliga och ni kan gerna underrätta dem der hemma, hvart vi taga vägen, om ni finner för godt. 2 I detta ögonblick inträdde de tillkallade befälhafvarne i konungens tält. Här såg man Nils Gyllenstjerna, Diicker, Rhenskjöld, Arvid Horn, den sedermera så ryktbare partichefen; — vidare grefvarne Carl och Otto Wrangel, Adam Lewenhaupt, Wellingk, Sjöblad m.fl. Icke heller saknades de båda gunstlingarne, öfverstarne Axel Sparre och Anders Lagerkrona, tvenne unga brushufvudea, liknande konungen i djerfhet och tapperhet och om -mijligt öfverträfande honom i vilda och äfventyrliga plane. Öfverläggningen blef långvarig och lifiig. Ehuru sjlfherrskare och Gud allena redo skyldig för sina handlitgar, såg dock Carl gerna att hans planer biträddes af kngsrådet. De yngre officerarne öfverlemnade sig också vanligtvis blindt åt hans ledning och ingingo utan motsägelse på alla hans förslager, då deremot de äldre och