Aftonbladet – 4 januari 1854, sida 1

STOCKHOLM, den 4 Januari. Det är ganska naturligt att det politiska parti, som inom pressen representeras af Svenska Tidningen, vill söka göra troligt att ingening för rikets ständer bör vara angelägnare än att, med afseende på de tvistigheter som uppstått emellan Europas större sjömakter, utan invändning bevilja de betydliga summor reoeringen af ständerna äskat till försvarsverket, oaktadt dessa tvistigheter ännu äro långt ifrån att hota med utbrottet af några fiendtligheter i vårt granskap. Den europeiska diplomatien har väl, under sina oaflåtliga bemödanden att under en eller annan form skaffa gehör åtl den ryske sjelfherrskarens orättmätiga anspråk mot Turkiet, hittills icke gjort annat än beredt högstdensamme tillfälle att bättre rusta sig för att kunna nedergöra sin motståndare, hvilket, efter hvad man nu har anledning att antaga, icke låtit sig göra om Turkiets krigsförklaring icke blifvit af diplomaterna under fagra löften och falska försäkringar så länge uppehållen. Vi kunna dock icke föreställa oss att diplomatiens vanmakt i våra dagar, då freden är så dyrbar, och från alla håll endast höras mer eller mindre uppriktiga fredsförsäkringar, verkligen är så stor att man icke, om man blott ville uppträda med eftertryck, skulle kunna bringa ryska kejsaren till eftergift och sålunda förhindra utbrottet af ett allmänt krig, hvarförutan några fiendtligheter i Östersjön icke gerna kunna till följe af de nuvarande förvecklingarne ega rum. Men om vi för närvarande icke anse oss behöfva frukta att se kriget förflyttadt till våra farvatten, följer deraf ingalunda att vi antaga detta såsom helt och hållet omöjligt. Vihafva tvärtom redan uttalat vår mening att det i sådan händelse öfverensstämmer med de förenade rikenas sanna intressen att iakttaga neutralitet, och då deras egna försvarsmedel icke anses tillräckliga att afvärja anfall från någon af de större sjömakterna, synes det med Danmark afslutade fördraget om gemensamt upprätthållande af de skandinaviska rikenas neutralitet, i detta hänseende innebära tillräckliga garantier; hvarföre vi också anse detta fördrag kunna lända de förenade rikena likasom Danmark till verklig fördel, så vida nemligen deruti icke innehållas några sådana vilkor, hvarigenom de förenade rikena under vissa förhållanden skulle kunna invecklas i för dem helt och hållet främmande tvistigheter. Man vet att redan Carl XIV Johan uppfattat vigten och betydelsen för det skandinaviska norden af ett sådant fördrag och derom med ldanska regeringen börjat underhandlingar, hvilka nu ledt till afslutande af ett fördrag, hvars närmare bestämmelser anständigheten fordrar att regeringen för ständerna snart framlägger, innan den svenska allmänheten af utländska tidningar får inhemta dem. Svenska Tidningen har talat om nödvän: ldigheten af en sträng neutralitet och syne: dermed vilja antyda att de krigförande mak: ternas förbindelser med oss böra så mycke som möjligt inskränkas, hvilken uppfattning vinner stöd af Svenska Tidningens yttrand om svårigheten att bestämma hvad som me nas med krigsförnödenheter, hvilka en neu tral makt, såsom bekant är, icke får tillför eller låta någon af de krigförande maktern hos sig hemta. Om detta verkligen är Sven ska Tidningens mening, så äro vi af alldele motsatt tanka, och anse tvärtom neutralitete er vv PP oe ön