Aftonbladet – 31 december 1853, sida 3

brådskan dermed var så stor, att då man begärde det vissa motioner skulle uppläsas, voro genast några färdige att begära dem på bordet. Endast en af Pe Eriksson om förändring i skiftesstadgan föranledde någon diskussion. Åske——— tt ————A Nordvest-passagen. (Forts. fr. N:o 290.) Under loppet af år 1818 utskickade engelska styrelsen fyra fartyg, delade i två eskadrar, hvilka borde handla efter en gemensan plan. Den första hade till ändamål att söka passagen genom Baffinsviken, den andra at bana sig en väg direkte till Behringssund genom att styra rakt mot norr från Spitsbergen. Namnen på befälhafvarne öfver dessa fyra fartyg ha blifvit frejdade och för alltid fästade vid polartrakternas geografi. De voro — på de två till Baffinsvik destinerade fartygen, John Ross och Edward Parry, på dem som afgingo till Ishafvet — David Buchan och John Franklin. Man känner huru den första expeditionen, som följde Baffins spår, aftecknade de af denne besökta kusterna, rättade svåra misstag i afseende -på longituden, som förorsakats af de ofullkomliga metoderna på hans tid, och bekräftade tillvaron af en stor, mot vester djupt inträngande hafsarm. Man känner äfvenledes huru chefen för denna expedition, med denna isfria öppning framför si der lodet angaf ett djup af 700 å 1000 famnar, plötsligt intogs af en tvekan, oförklarlig hos en sådan karakter som hans, och återvände till England, utan att fullfölja sin upptäckt. Hvad de af Buchan och Franklin kommenderade fartygen beträffar, var det först 1843 som allmänheten genom kapten Beechey, hvilken deltagit i denna expedition, fick kännedom om deras märkvärdiga öden; men långt före bekantgörandet deraf var John Franklins namn frejdadt och kärt för engelska folket. Född 1786, hade han redan från 14 års ålder genomgått denna hårda skola om skeppsbord, der Englands största sjömän, såsom en Cook och en Nelson, erhållit sin bildning. Franklin hade börjat som skeppsgosse. Han hade deltagit i sjöbataljerna vid Köpenham, Trafalgar och NewOrleans och under tiden mellan dessa stora drabbningar utmärkt sig på den upptäcktsresa, kapten Flinder giort omkring kusterna af Nya Holland Sådana voro de tjenster, som tillskyndat honom, ännu helt ung, löjtnantsgraden och befälet öfver ett af fartygen på Buchans exspedition. Man måste i hans, löjtnant Beecheys, berättelse läsa hvilka pröfningar han redan i början af sitt vistande i polartrakterna hade att bestå: Det fins ej, säger denna officer, som i detta ämne är en kompetent domare, det fins ej enligt min öfvertygelse något menskligt språk, som kan uttrycka det fasaväckande majestätet i de verkningar, som frambringas vid ismassornas kamp med denna stormiga ocean. Det är ett på en gång högtidligt och sublimt skådespel att se det våldsamt upprörda hafvet rulla sina vågor som berg emot dessa massor i deras orörliga skick; men då det vräker sig cmot dem, sedan det satt dem i samma häftiga rörelser som sin egen, blir följden öfver alla gränser storartad; i ett ögonblick störtar det sig öfver dessa isblock och begrafver dem flera fot under sina vågor och ögonblicket derpå uppkasta dessa block under sina bemödanden att uppstiga till ytan, vågorna omkring sig i skummande katarakter, under det hvarje serskilt massa, rullande sig i sin omhvälfda bädd, stöter emot sin granne och bråttas med henne, ills en af de begge brister i stycken eller sastas ofvanpå den andra. Och det är ej på en inskränkt rymd som detta skådespel föresår. Man ser det så långt blicken når; och vär ögat vänder sig från dessa kaotiska sceer till den anblick som isens återspegling ser himlen, hvilken genom lugnet af en silfrerglänsande atmosfer synes stråla med en fvernaturlig klarhet; då det ses, såsom vi sågo let öfver våra masttoppar, detta lysande hvalf, vå alla sidor begränsadt af en vidsträckt hoisont af tjocka skuggor och stormdigra moln, ika fästningsvallar som det ej är menniskor ifvit att öfverstiga, fattar man lätt hvilka tryck af vördnad och bäfvan en sådan storet måste qvarlemna i själen. Om någonsin sjömannens moraliska styrka lifvit satt på ett hårdt prof, är det visserligen nder dylika omständigheter; och jag kan ej dölja en stolthet jag erfor, då jag midt under dessa ;rfärliga naturuppträden hörde den lugna och estämda ton, hvarmed befälhafvaren öfver årt lilla fartyg, sir John Franklin, gaf sina rdres, och då jag såg, med hvilken hurtiget och noggrannhet besättningen verkställde om. .Som fartyget gick för vinden, hann det vart farans skådeplats. En hvar af oss sökte stinktmässigt råd hos sig sjelf och väntade, ed ögonen riktade uppåt masterna, med orolig igslan det ögonblick, då sammanstötandet ulle ske. Det kom snart. Briggen Trent öt in bland de simmande isstyckena och ötte våldsamt mot den fasta isbanken. I mma ögonblick förlorade vi jemnvigten. asterna böjde sig under stöten och skeppets elklager brakade under en trvekning af he. KK OR AA AA AA, vh