Aftonbladet – 31 december 1853, sida 3

göra det stridigt det trånga rum det intog, och hvilkas oupphörliga stötar ej tilläto det minsta hopp om räddning. På detta sätt angripne hade vi ingen annan utväg än att tåligt afvakta utgången på krisen; ty vi kunde med möda hålla oss sjelfva: uppe, mycket mindre gifva Trent någon hjelp. Det skakade så våldsamt, att skeppsklockan, som under de häftigaste stormar aldrig af sig sjelf kommit i rörelse, började klämta så oupphörligt att man måste linda den för att göra slut på de hemska tankar, som en dylik konsert måste framkalla,,