Aftonbladet – 29 december 1853, sida 2

La e A oe SR a AR a RATES Eg ropositionen innefattar för fabriksbränningen, anser 2 desamma vara, i flera afseenden olämpliga, att j såga vådliga. Att till grund för beskattningen taga väskningens qvantitet måste leda till stor osäkerhet i fverkningsmöjlighetens bedömande. Man inser lätt tt. mäskningens gqvalitet äfven bestämmer denna. röljden af detta beskattningssätt blifver att de stora abrikerna skola uppsluka all tillgång på den bästa ch stridaste säden, som dels vore tjenligast till fol.ets föda, dels kunde genom utförsel lemna vårt land ågon handelsvinst. ( Genom begagnandet af dessa bättre sädesslagen, om gifva mesta bränvinsafkastningen, och genom nassans sammanpackning kan man naturligtvis framringa en vida större myckenhet bränvin, än eljest. )ekså lärer enhvar, som har erfarenhet härom kunna ntyga, att ängbrännerierna, med det sätt hvarpä de rerkställa mäskningen af säden — och de skulle ej ner kunna begagna potäter med någon fördel — tunna med säkerhet räkna en kanna bränvin af 4 kannor jästfärdig mäsk och säledes innebär beräkingen i den kongl.: propositionen en stor oriktighet, när skatten för fabrikstillverkningen icke blef 16 sk. 1tan endast 8 skilling per kanna bränvin. Att denna gift är allt för ringa, derom torde -ej längre tancarne vara delade; och jag vägar derföre föreslå: att — fabriksbränningen . ovillkorligen mätte beskattas efter tillverkningen; Jag vet att häremot invändes kontrollens svärighet; och då vi ej. ännu fätt emottaga regeringens förslag, angående kontrolleringssättet för mäskningen, är det nog tidigt att yttra nägot härom; men för min del tror jag, att kontroll å tillverkningen säkrast och bäst skulle vinnas, om den får utöfvas af komunen, ifall åt denna anslogs en viss procent af bränvins-skatten och föreslär jag-säledes: att sockennämnA; der bränvinsfabrik är belägen, må uppdragas, att läta besörja kontrollen, samt att 10 procent af bränvinsafgiften ansläs till de närmast fabriken beligna socknar, att användas, sedan de för kontrollen nödige kostnader blifvit ersatte, i första rummet 11 fattigvården, och . folkundervisningen, samt hvad aeorutöfver inflyter till de ändamäl som -på sockennämndernas förslag af församlingar på allmän sockenstämma beslutas. Fördelningen af dessa medel mel7 lan socknarne sker efter folkmängden. Då det dessutom är ovedersägligt, att det är de stora brännerierna, som vällat den ytterliga bränvinstillverkningen, samt att de skulle fortfarande göra det, om ej nägon gräns sättes derför; så fär jag föreslå; 1:o att högsta pannerymden måtte för dem blifva 30 kannor, samt . 2:0 att deras pannors konstruktion, måtte bestämmas; i hvilket afseende jag föreslär, att ett pris mätte anslås för det bästa förslag till att konstruera ängapparater med en rectificator och ett bäcken, så att största afverkningsförmåga kan. vinnas; samt att Kongl. Maj:st, efter att hafva gillat förslaget måtte fastställa konstruktionen till ovilkorlig efterföljd af alla, som frän :och med år 1855 vilja begagna ängbränning. Skulle utskottet åter bibehälla maäskningsgrunden, yrkar jag: att fabrikstillverkningen älägges, en beskattning af minst 6 skillingar, men helst 8 skillingar, för kanna jästfärdig mäsk., Äfven i detta fall föreslär jag: att utaf den afgift, som utgår för fabrikstillverkningen; 10 procent bör direkte tillkomma de omkringliggande socknar, på här ofvan föreskrifne sätt, och till de uppgifna ändamålen; anseende jag att bestämmandet af dessa socknar bör öfverlemnas till konungens befallningshafvande, efter sockennämndernas hörande. Hved angär den öfriga behällna andelen af bränvinsskatten, så förefaller det mig, som skulle en del af de föremål, hvilka i den kongl. propositionen ifrågasättes för densammas användande, vara af den beskaffenhet, att de dels ej äro nödvändiga, säsom t. ex. inlösningen af bränvinspannor, som kunna blifva obehöfliga, dels tillhöra den enskilta omtankan, säsom t. ex. sädesrior, dels böra lemnas ät den enskilda associationskraften. Jag tror, då det blifver jordbruket, som kommer att kännbart lida, genom det föTreslagna bränvinsfabrikssystemet, samt isynnerhet den så härdt betungade skattejorden, vore det tid, attbeÅsinra dennas behof af lindring i sina grundskatter. II detta afseende utbeder jag mig, att få fästa uppmärksamheten på obilligheten af att alltjemnt uttänka nya eller förhöjda pålagor och utskylder, som ytterst drabba den å skattejorden besutna allmogen, hvilken dock underhäller mängden af hela landets e I familjer och till väsendilig del äfven största antalet lar tjensteklassen och daglönarne; utan att någonsin tänka på, att med de sälunda vunna statsinkomster lindra denna stora och verksamma klassens bolägonhet. Nägot hvar af oss vet, att kronoskattebonden, 2 undantag, knappast Kan ansesvära hälftened bre 8 KNAPPA on stor del afdessahafva snart sagt ingenting öfver af sin jords afkastningsvärde, sedan, utsäde, kronoskatter och räntor, presterskapet, soldaten eller bätsmannen m. fl. blifvit betalde. Hans och hans familjs underhäll, ja ofta till ock med en del komunal-utlagor, mäste anskaffas genom svärt lönande binäringar, om på kusterna fisket, och inuti landet skogen eller grufdriften icke lemna nägon säkrare utväg. För honom vore en minskning i hemmansräntan icke endast en liten direkt hjelp, utan det nägot ökade värdet på hans hemman, satte honom i stånd att förbättra detsamma, att odla jorden, att öka sin ladugård, att förse sina hus, 0. 8. Vv. Måtte man ej afundas honom denna fördel; Jag vägar försäkra, att hela samhället deraf skulle hafva nytta, och att vi skulle inom kort tid se de lyckliga verkningarna deraf, för omkring etthundratusen idoga och kraftfulla, men nu af pälagor och onera nedtyngda familjer ibland landets skatteallmoge. För att vinna detta mål; eller för att ätminstone göra en början dertill, fär jag uppmana detta Riks-ständ, säsom allmogens närmaste ombud och skyldiga till att bevaka dess rätt och basta, att göra till ett vilkor för hvarjeförhöjning i skatter, och ;Å särdeles för hvarje sådan förändring, som nu föreslås i bränvins-skatten, att den så kallade Hemmantalsräntan måtte afskaffas, eller ätminstone till nägon betydligare del förminskas; hvilket kan läta sig göra med rättvisa för alla som erlägga denna ränta, om visss af dennas rubriker på en gäng öfver hela landet indrogos. Jag föreslär: k vatt hvad genom bränvinsbevillningen öfverskjubo P -rr Hu MO RF RTR A ce at nskjuter de 650;000 rdr, som--statsverket nu tillkkommer, sedan kostnaderna för uppbörd och g kontroll blifvit bestridda, samt kommiinerna er0hällit 10 procent i och för fattigvård, m.m, re måtte användas till ersättning åt statsverket för la hemmantalsräntans reduktion ; samt att för beredandet af ett sädant beslut utskottet måtte öfver1a lägga gemensamt med stats-utskottet. v sål Hvad som kan öfverblifva, sedan de ofvan förefslagna medlen utgått, anser jag böra fördelas på fölr; jande sätt, nemligen: : la 1. En fjerdedel till allmänna fattigvården, så att emedlen fördelas på samtlige länen efter deras folk1le mängd, för att sedan efter samma grund utdelas en — till hvarje socken. ; :i-2. En fjerdedel till folkskolornas befrämjande, äfven ral fördeladt efter folkmängden; samt 1-3. Hälften till förbättrande af komunikationers och ig jernvägsanläggningars uppmuntrande. Men framförallt utbeder jag mig, att vällofl. ut0; I skottet, vid behandlingen af denna sak, måtte taga na i betraktande, att derest icke desto kraftigare ätgärut I der till. bränvinslagstiftningens förbättrande och tillörI verkningens inskränkning, anses nu genast kunna till:estyrkas, utskottet åtminstone mätte vara betänkt uppå, ler att bereda en öfvergäng till nägot Bättre pa det ad sätt, att i rikets ständers beslut uttrycktes den ast afsigt, att hvarje tredje är högsta pannerymden rt. skulle nedsättas och beskattningen nägot förhöjas,