Aftonbladet – 29 december 1853, sida 2

remissfrågor. Det enda antörande som skedde var Petter Jönsson i Träslända, angående en af Jöns vik Ersson väckt motion om inrättande af folkskolor r flickor och halfva skyddsafgiftens användande derl. Emot denna motion uppträdde Petter Jönsson ed ifver; flickornas undervisning ansåg han böra e af mödrarna; det vore visst godt att få återståde delen af skyddsafgiften och det önskade han ligt, men att bibringa flickorna skolbildning det säg han högst skadligt; hvad den bildningen duger I det ser man på städerna, der den blott gär ut . att fylla barnhusrav. G. Hultmans från Örebro län motion angåide bränvinsbränningen. Ö Vördsamt anförande! Enhvar, som närmare betraktar innehållet af den 1 föredragna kongl. propositionen, kan ej dölja för r, att densamma innebär den nu brukliga husbefsbränningens undertryckande. s Jag vågar förutsätta, att det utskott, till hvilket enna proposition nu kommer att remitteras, erkänunde vigten för både samtid och efterverld, att med örsta omsorg och efter samvetsgrann undersökning ika upplysa rikets ständer om följderna af en sådan jrändring i vår hittills antagna allmänna hushälling, skall utreda för ständerna om denna förändring an anses blifva nyttig; samt i så fall, huru den ittvist, samt till allmän nch enskild fördelmå kunna tföras. Öfverlemnande säledes till de män, hvilka u fått rikets ständers förtroende att handlägga denna råga och föreslå vilkoren för bränvinstillverkning och örsäljning, anser jag mig i det afseendet endast böra ttra, att jag respekterar hvarje mening, som stöd;r sig på oegennyttiga betraktelser och slutsatser af en erfarenhet, som enhvar kan ega om saken. Men ka öppet vågar jag förklara, att om icke det nuarande olyckliga skädespelet, som visar oss en stänigt stigande bränvinsfod, spridande i öfverföd den erusande drycken till alla bygder och i alla kojor, amt genom den lätta åtkomsten lockande unga och amla, förmögne och fattige, att deraf njuta det öfermått, hvilket obestridligen är förstörande för bäde ropp och själ, kan på det sätt vinnas, som i den ongl. propositionen föreslagits, så är det en helig ligt för rikets ständer, att vara betänkta på ätgärler, som säkrare och bättre kunde befordra allas värt yftemäl: det att bereda samhällets sanna och allnänna fördel, utan att afse enskild vinning, men li illika utan att kränka enskild rätt. Vår grundlag har hyllat den stora, den högsinnäde? och med menskliga samhällenas rättsenliga utvecking så innerligt förenade grundsatts, att inga monopoler eller uteslutande rättigheter till förvärfskällor mera få gifvas. Denna grundsats bör i allt följas; men detta sker icke då man blott undviker att öppet meddela sådana, men nedlägger i vilkoren för handelsoch näringsförfattningar sädana bestämmelser, som gifva den ena medborgaren, enskilt eller i förening med nägra få, tillfälle att göra alla de andra beroende af sig, eller inskränka en allmän rätt till någon viss handtering genom ordningsföreskrifter och beskattningar, sådana att endast nägra få förmå att utöfva densamma. Mig synes den kongl. propositionen bm vilkoren för tillverkningen och beskattningen af bränvin icke hafva blifvit uppfattad i denna rättsenliga anda. Antingen är bränvinstillverkningen en nyttig och laflig homdreringg TITTA vsstsrssbdk OA LAGAR surues BO aen enskilde och med honom det allmänna deraf kan hemta, och då fattar jag ej hvarföre någon skall omedelbart genom lagstadganden eller medelbart genom olika och således. orättvisa beskattningsgrunder, hindras eller försvåras i dess utöfning. Jag fattar ej, hvarföre då för stad och land, förjordegare eller icke jordegare, för den som anlägger ett stort eller litet bränneri, för den som bränner med ånga eller med eld, olika stadganden skola göras, innefattande förbud för somliga, tillåtelse för andra, rättigheter för den ene, som den andre ej fär begagna; skyldigheter för den ene, som den andre ej behöfver underkasta sig, 0. 8. v. — Anses att denna beskattning, liksom vära öfriga näringar, nödvändigt skall beskattas; anses det att ett hushåll icke lika så väl bör utan skatt få till . bränvin begagna sin spanmål och sina potäter m. m., desse må nu vara direkt hämtade utur egen jord eller ifrån andras, som det eger att utan särskild skatt deraf baka och brygga, så synes det mig vara det enda antagliga, att enhvar måste, liksom andra serskilda, utöfver husbehofvet eller för afsalu drifva handteringar, beskattas efter hvad han tillverkar eller kan ega i behällning af handteringen. En sådan beskattning vi se det ju tydligen af de orättvisor, som i allmänhet öfverklagas vid våra för vissa yrken eller sambhällsställningar föreskrifna bevillningsafgifter, kan svårligen på förhand rättvist bestämmas; och man mä nu göra allt hvad man förmår att utfinna reglor och föreskrifter, så skola de blifva ofullständiga eller lätt kringgängna; eller lemnar man beskattningens bestämmande, efter vissa stadgade grunder, i mån af den uppgifna och i orten lätt kontrollerade tillverkningen, till taxeringskommitteerna, så förmodar jag att både det enklaste och säkraste medlet vore vunnet att få ett någorlunda rättvist resultat, hvarföre jag anhåller att höglofliga utskottet ville taga detta i betraktande. z Är åter bränvinshandteringen en för det allmänna skadlig och för den enskilda onyttig handtering, så linser jag ej hvarföre den skulle ens anses såsom loflig. Då bör den förbjudas utan alla betänkligheter; och jag tillstår, att vid betraktandet af allt det onda Å bränvinet vållar, vid äsynen af den ofärd hvari dryckenskapen inleder så många, vid beräknandet af de Tofantliga -qvantiteter födoämnen som tillverkningen deraf uppslukar, vid bevittnandet af de många stridiga intressen som deraf framkallas och som söndra Toch förvilla folkets begrepp om vilkoren för både allmän och enskild rätt och välfärd, så vore jag färdig tatt öfvergä på den sidan. Emellertid måste man taga sakerna som de äro; Loch då det nu anses, att man icke kan hvarken lemna bränvinstillverkningen fri — då den säkert skulle snart ; lordna sig efter folkets erfarenhet om sin verkliga för;ldel — eller genom förkjudandet söka vinna ett resultat, hvilket gäckades af oloflig tillverkning eller införsel i landet; så nödgas äfven jag att — i hvad ljag förmår — åtminstone söka motsvara icke endast önskningarne af män ur alla klasser i hela min ort, utan äfven mina kommittenters mig gifna uppmanin, Igar att på allt sätt söka medverka till en sådan lagi Istiftning för bränvinsbränningen, att genom tillverk-Åningens inskränkande och beskattningens skäliga för-Å höjande ätminstone något måtte göras för att föreÅ komma den öfverdrifna produktionen och den mot en a ringa penning lätta ätkomsten af dehna rusdryck, som få hotar att förstöra en stor del af fölkets sedlighet och välstånd. sÅ Jag har sagt, att då man ej vill anse bränvinstillr I verkningen så skadlig att den måste förbjudas, utan Ågenom sjelfva lagstiftandet för dess utöfning gör den , till en loflig handtering, så bör den ock vara fri, -lemot utgörande af en proportionerad skatt efter den d l inkomst den bereder tillverkaren. I följd häraf anser jag äfven att utskottet ieke kan underlåta att på det omsorgsfullaste sätt undersöka husbehofsbränningens I förhållanden: Det är naturligtvis den som härmar sig mest till en sådan frihet, såvidt den icke utsträckos utöfver tillgodogörandet af egna produkter; och rlunder förmodan att höglofliga utskottet finner sig re I böra tillstyrka ett bestämdt stadgande härom, gör jag mig förvissad att utskottet för Rikets Ständer på de eI mest upplysande sätt framlägger alla de förhållanden ). I hvilka böra afses vid besluten om denna del af brän vinstillverkningens bibehållande och-beskattande. En on skildt vill jag blott meddela, att i min ort, der ma ei har mycken kännedom omr Norges förhållanden oc den belåtenhet som i det landet råde: med dess ny itt I bränvinslagstiftning, önskas ganska allmänt att ma na I måtte, om ej genast, ätminstone snart, kunna komm IsÅ till något liknande, efter vårt lands förhållanden läm SA a Jr