Aftonbladet – 29 december 1853, sida 1

STOCKEGLR, den 29 Dee. mm I borgareståndets sista plenum väcktes af hr P. Berg om stämpelafgiftens nedsättande å tidningarne till hvad den var före 1852 en motion, som nu hvilar på ståndets bo; Denna motion, som på ett klart och öfvc tygande sätt framställer publicitetens betydelse för samhället, visar huru tidningarne blifvit snart sagdt en nödvändighetsvara för folket, 1 både intellektuelt och ekonomiskt afseende, samt ovederläggligen åskådliggör, att hvarje börda som lägges på tidningspressen, i sista hand drabbar den stora allmänheten sjelf, var det lämpligaste svar som kunde gifvas på den motion i motsatt syftning, som åtta dagar förut af hr Printzensköld,.C., väcktes på riddarhuset. Båda förslagen komma väl att mötas i bevillningsutskottet och der representera de olika uppfattningar af publiciteten och dess betydelse för samhällsutvecklingen, hvilka hafva sin grund i de olika politiska öfvertygelserna. Hvilken åsigt som blir den segrande torde väl i detta som i så många andra fall i sista hand komma att afgöras af slumpen, eller med andra ord den förseglade sedeln. Landsortspressen, med undantag af ett eller två tidningsblad, som bemödat sig att göra saken till en partifråga, har enhälligt och med värma uttalat samma öfvertygelse som vi, nemligen att den vid sista riksdagen beslutade fördubblitgen af stämpelafgiften, långt ifrån: att medföra den påräknade eller föregifna nyttan, tvärtom endast lagt en tryckande och orättvis börda på den hederliga delen. af den periodiska pressen, under det den motsatta derigenom för ingen del låtit bringa sig till tystnad, Det är med skandalen liksom med rusgifvande drycker. Så länge varan fnner afnämare skall den äfven finna producenter, dess tillverkning må beläggas med aldrig så dryga skatter. Också har väl just ingen låtit vilseleda sitt omdöme i afseende på syftningen af den motion, äfvenledes väckt ifom riddarhusets sköldbeklädda murar, hvilken gaf anledning till beslutet, Den var en öppen protest mot offentlighet, yttranderätt och allmän upplysning, sådan man kunde vänta af hr Printzensköld den yngre, motionens upphofsman. : I Kina adlas, som bekant, förfädrens i grifternas djup multnande ben af de efterkommandes berömliga gerningar. Hr Printzensköld den äldre hade ej nog med glorian, hvarmed ättlingens tappra dater mot pressen omstrålade hans ålderdom, och tvärtemot naturens vanliga ordning och riddarhusets latinska valspråk se vi här fadren träda i sonens fotspår. — Claris majorum exemplis tyckes hafva örändrat betydelse: gråhåringarne böja sig för ungdomens lysando exempel. Hvad Almvist någonstides sagt, att ungdomen styrer verlden, tyckes hafva blifvit en sanning på svenska riddarhuset, der junkrarnes friska viljor, i detta ögonblick gå i spetsen för de samla ledarnes grånade vishet,. Men gammal är ändå äldst, heter det i ordspråket, och hvad den unge endast gjorde till hälften, vill den gamle nu göra till fullo. vad sonen har endast fördubblat skulle faIren fyrdubbla. Måtte de nästa gäng kunna ww seklers ro uppbesvärja någon multnad anrerre, att på riddarhuset med grafvens stämma notionera en hundradubblad stämpeltaxa, för tt rätt tukta de afskydda tidningarne och på n gång afhugga den moderna hydrans hunra hbufvuden. Det vore något med besked. Det märkligaste i denna affär är ändå att r Printzensköld senior sökt motiverna till sitt örslag i den moderna filantropien. Han har å en gång blifvit ofantligt känslofull och FED 1 gammal dagdrifvare, som visserligen saknar ooT I 17 AA FS -. pp