Aftonbladet – 28 december 1853, sida 2

kunnat, raglat till för honom obekanta folkombud och bedt -om förbarmande och upprättelse ur sin förnedring. Och hvad Stockholm särskildt med sina 5 åa 600 bränvinsförsäljningssällen beträffar, så känner jag förhällandet temligen nära som fattigdirektör och de olyckliges mälsman. Tonen ibland dem är den att de vilja räddas; men äro för oefterrättliga att räddas annorlunda än genom ett helsosamt tvång. Förförelsen af de många krogarne, som erbjuda tillfällen till denna utsväfning och öfvertalelsens magt der den ene eggar den andre: hvad är du för en stackare, som intet kan gå in med en kamrat på krogen och ta en ärlig sup,. En gäng är ingen gäng. Jag följer dig): tänker den andre och eländet flödar och flödar tills det flödar öfver alla bräddar. Di den störste menniskovännen gret öfver Jerusalem, så var det öfver dess blindhet att det ej känna kunde den fara det lopp; ty i så fall skulle det på samma stund varda det behjertande. Det gäller att fatta det vigtiga ögonblicket, att ej släppa tillfället ur händerna. Nu är för oss den behagliga tiden. Nu mäste hjelpen komma. Nu eller aldrig. Måtte statsmakterna behjerta denna nationalangelägenhet, så att den ena af dem ej läter blända sig genom penningen, som skymtar glänsande för honom, så att han läter hela reformen gå upp i rök och åtnöjes med att draga ett notvarp efter guld i vär guldtörstiga tid! Och må den andra ej förlora ur sigte den allmänna nöden, den moraliska ej mindre än den ekonomiska och sälja nationens väl för en usel blodspenning. Det klibbar verkligen blod, mycket blod vid penningen, som vinnes med brännvinet så som nu den näringen bedrifves. Må de, som hafva beslutanderätten i denna riksvigtiga fråga, besinna att det ej är tillfyllestgörande att fördyra varan. Reformen bestär ej ensamt deri; ty bli arbetarens hustru och barn utan bröd dä kannan af brännvinet kostar 32 sk. riksgäld, så blifva de det utan tvifvel äfven om det höjes till 2 rdr. En sådan reform är på intet sätt tillfredsställande. Grunden till denna fär gräfvas djupare, om byggningen som derä skall uppföras vill hafva beständ. Nykterhetsföreningarne har uträttat sin mission. De hafva, om de ock ibland gjort sig skyldiga till öfverdrifter, räddat hvad som; pi öfvertygelsens väg kan räddas, och detta bör blifva en nyttig kärna för de blifvande härskarorna, som komma att genomkämpa de nya striderna. Nykterhetsfrågan befinner sig numera i ett nytt stadium. Menskligheten har ett nytt, ett vigtigt steg att taga, och det är att emancipera sig ur bränvinstyraniets bojor. Det skall, såsom vi för många är sedan af flere insigtsfulle män hörde yttras, förvisas till apoteken. Vidtaga de styrande den ätgärden, så må de gerna fördyra den drogen så mycket de vilja och kunna sämjas om; ty konsumtionen underläter ej att blifva regulatorn i sista hand, så att bränvinsutskottet, om ett sådant kommer att bildas för ett lätt arbete. Må ingen längre invända att den nu yttrade äsigten är opraktisk eller förnedrande. Staten Maine i Nordamerikanska statsförbundet har redan praktiskt löst uppgiften och finner sig väl deraf, och de andra syskonen i förbundet deliberera och besluta så fort de hinna att följa exemplet. Och förnedrande för den Svenska friheten lärer det väl ej kunna anses vara att underkasta sig ett tväng, som ätergifver samhällskroppen sin helsa oeh de länge saknade krafterna. I så fall böra ej de Nordamerikanska staterne, de friaste, som solen, under sitt kretslopp belyser, för oss anses utgöra ett varnande exempel. Medan vi likväl äro inne pä kapitlet om varningar och varnande exempel, så kan jag ej inderlåta att varna 1:0) för att läta hela reformen bestå i att utgifva till statsverket de 3 millionerna, som lätt kunna xomma att bli tvåeller tredubbladt, icke derföre att jag anser dem komma att bli illa använda, utan derföre att, då man en gång fätt de millionerna in på utgiftslistan, så blifva de behöfliga och mäste surrogeras, och detta lär ej blifva lätt; och 2:0) mäste jag, som varm vän af mitt fosterland, varna för den indignation, som hos allmänheten kan, och beklagligtvis mäste uppkomma, om man ej gär ärligt och allvarsamt tillväga med denna reformfråga. Be tänkliga rörelser ha nyligen visat sig i Bleking och ännu tidigare i andra delar af riket och dessa rörelser mot bränvinsfloden involvera i sig, huru man än vill betrakta dem, början till Lynchlagar. N. J. Ekdahl.