Aftonbladet – 27 december 1853, sida 1

— Ack ja, mammas det der är mycket godt. Han höll just på att tillsluta ögonen då en stark impuls, som Gabriella ej kutide motstå, förmådde henne att resa honom upp för några ögonblick) ty hon fann att han var helt nära döden. sat : i -— Willie, — sade hon, — orkar du läsa din aftonbön innan du somnar? — Ja, mamma. Och långsamt hopknäppande sina små mägra händer, uppsände han sin tacksägelse för den genomlefda dagen och läste sedan Fader vår. Den späda rösten blef mot slutet mycket svag och låg; och när han hade slutat föll hans lilla hufvud, som mödren hade sökt hålla upprätt, tillbaka på hennes bröst, mer tungt än någonsin. — God natt, mamma lilla! Gå nu att sofva. — God natt, Williet Gud välsigne dig; mitt älskade barn! Och sedan talade de aldrig mer med hvarandra. Ännu en öm blick upp till modrens anlete och de sköna ögonen slöto sig för alltids : ; Då han somnade började mörgonens första strålar lysa mellan springorna af fönstergardinernä. En ny dag hade inbrutit; men förr in dess sol uppgick var Gabriellas son död. Helt stilla hade hans själ gått bort under sömnen; När Bertha åter inträdde, efter de få timmars hvila som hon hade unnat sig, fann hon allting tyst i rummet. Hon såg Gabriella hålla i sina armar den Jliflösa gestalten: af