Aftonbladet – 20 december 1853, sida 2

nd annat i tidens sinnliga och materiella riktning; emedlen voro upphäfvande af förbudet att aflägga toralexamen innan man fyllt 30 och i vissa fall år; inskränkning af denna examen till blott dogtiska ämnen; hvarjemte motionären ville hafva dgadt, att hvarje prestman må afläggå pastoralmen när han finner sig dertill tillräckligt beredd; en må befordras till pastor utan att hafva aflagt jan examen, likasom han ej gerna må förordnas vice pastor, utan att hafva aflagt pastoralprof. Vid början af aftonplenum tillkännagafs att till ppleanter i statsutskottet blifvit utsedde hofpredimn aten Wensioe samt kontraktsprosten Malmstedt, hva HA nte justerades och bifölls expeditionsutskottets förg till underdånigt svar ä Kongl. Maj:ts framställPA ig om bildande af ett hemligt utskott. PE — ÅM Kö aftc ses; stra red red Bondeståndel. Plenum den 19 Dec. e. me Förhandlingen i detta plenum upptogs hufvudsaklin af frågan om Rutberg, enligt Ola Månssons yrnde, borde af talmannen enligt 50 SR. O. tillrättaI ha sas och varnas för sitt yttrande i lördagens förmidnå splenum. et icke minst pikanta härvid var en förelöpande ist om ordningen för föredragningen. t Man började med att föredraga och remittera åtilliga i lördagsplenum inlemnade, men då ännu ke föredragna motioner, hvilket föranledde Ola ånsson att fordra dagordningen sädan, att hans yrinde om Rutbergs tillrättavisande, hvilket redan vat föredraget och blifvit bordlagdt, skulle föredragas amför de motioner som ännu icke blifvit föredragna. Inc ckreteraren erinrade att allmänna frågor skola be-lo; wndlas före de enskilda, men Ola Månsson genmälde ct detta stadgande vore så att förstå, att af de mål, im i samma plenum blifvit föredragna och bordlagda, wulle de enskilda på nästa dagordning uppföras sist, en icke läggas att hvila tills ingen allmän fråga era funnes, ty på det sättet skulle en enskild sak Idrig blifva afgjord. Rutberg ansäg det vara likgilgt när saken företogs, han ville blott räda Ola länsson att vara lugn. Matts Pehrsson yrkade geast föredragning, emedan han eljest, di han erhällit ermission och skulle hemresa, kunde blifva dömd sin frånvaro, liksom han blifvit anfallen utan att ara tillstädes. Petter Jönsson talade för sakens nediggande, utan att vinna sitt syfte. Talmannen ville u att justering af förra dagens protokoll skulle ske nnan detta mäl föredrogs, men Ola Månsson och. fatts Pehrsson yrkade föredragning genast, emedan ljest ärendet kunde blifva uppskjutet tills en stor del f ståndets ledamöter vore frånvarande. Talmannen frågade derefter om öfverläggningen rar slutad, hvarpå svarades ja, utom från en röst ängst bort i salen, som bland ja-ropen ej observerales af talmannen. Klubban föll, men Anders Anlersson i Walla, som observerat att Ruthberg begärt yrdet, anmälde detta för talmannen. Det gör detsamma, jag blir ändå qväst! hördes nu åter Rutbergs röst. Ändtligen kom man till saken. Matts Pehrsson tyckte detta ämne vara obehagligt på alla håll för Rutberg, som vid öfverlemnandet af almansklubban ät nuvarande talmannen önskat enighet inom ståndet, för talmannen och ståndet, för de oskyldigt angripne. För sin del hade han städse apsett en representants första pligt vara att motsvara det uppdräg han emottagit, och detta ansåg sig tal enligt sitt samvetes vittnesbörd hafva gjort frän första stunden af sin riksdagsmannabana. Vid elektorernas första sammankomst hade valet utfallit verkligen så som protokollet utvisade, och vid det andra, då den åldrige representanten, som föranledtdetta obehagliga ämne, undandrog sig, erhöll en af elektorerna 23 röster, då elektorerna blott voro 23. Hvem vill lägga honom sådant till last. Det var icke i strid med grundlagen som man besvurit. För öfrigt ville talaren icke vara oförsonlig och tillät gerna att saken lades ad acta, blott den finge qvarstå i protokollet. — I hela detta anförande visade sig talaren hafva antagit att Rutberg väckt någon motion. Vice talmannen Svartling erinrade äfven om ämnets obehaglighet och ville tala ett försoningens ord, sedan han först frågat om det kunde vara kränkande att Rutberg uppgifvit ett förhällande, som såväl Ola Månsson som Matts Pehrsson medgifvit vara sannt. Talaren ansåg Anders Andersson hafva värdigt behandlat saken, då han förklarat att den återföll på Rutberg sjelf, hvilken såsom gammal man väl kunde begå ett förhastande och en öfverilning, tackade Matts Pehrsson för det han ej var oförsonlig samt citeråde här psalmistens ord: Kom, broder! räck mig här din hand, Till vänskap och försoning. c., Rultberg anmärkte med anledning af Matts Pelrssons yttrande, att han icke gjort någon motion i saxen, utan blott framställt en enkel berättelse. Om något vore värdt en tillrättavisning vore det Ola Mänssons uppgift att elektorerna alltid röstat så. Väl hade detta inträffat 1834, men den som då gjort det ,hade icke funnit sitt handlingssätt gilladt. Ola Månsson ansäg sig icke hafva kommit för att höra föreläsningar i Guds ord. Fill upplysning om sitt och elektorernas handlingssätt redogjorde han för motiverna för utskottsvalen, såsom dessa nu skett. Väl ville han fästa afscende ä Rutbergs ålderdom, och om man ville antaga att anfallet skett af förhastande och öfverilning, så skulle talaren gerna låta frågan förfalla. Anders Andersson i Walla ansäg det icke vara skett i förhastande utan förut noga betänkt. För öfrigt borde Rutberg aldrig ha kommit i fråga hos elektorerna till någon vigtig utskottsplats, ty han hade aldrig förut passat på sin tid och sin plats, dä han varit! utskottsledamot, utan alltid sökt undanflykter Jaf alla slag för att draga sig undan arbetet och tjenstgöringen. Talaren ville emellertid nu att Ola Mänssons yrkande om tillrättavisning icke skulle bli föremål för afgörande, utan endast att ständet skulle ut tala sig om Rutberg handlat ratt eller cj. RPutberg motsatte sig sådant och yrkade att endast åendet om tillrättavisning skulle komma unde tning. För öfrigt förklarade talaren sig ej hafvs drat eller vilja klandra utskottens sammansättning Förre talmannen Nils Persson ville ej yttra sig on personligheter vidare än att, så vidt han känd och hört, hade ofta förr elektorer röstat päsig sjelfv: när man förut kommit öfverens att insätta dem någon plats i utskott. För öfrigt ville talaren fi orda att hela frågan finge förfalla och öfverläggnin sen utgå ur protokollet. Petter Classon och Ol Svensson instämde. När Ola Månsson nu fick. ordet förklarade han at Rutbergs medgifvande att ban hade intet att klan dra vid utskottsvalen var för honom tillräcklig upp rättelse, och säledes förföll slutligen hela saken, mer diskussionen skulle i protokollet qvarstä på yrkand Anders Andersson-och Matts Pehrsson. Åtskillige motioner remitterades derefter utan dis I ikus-ion; men det torde vara lämpligast, att, när ut -Irymmet så medgifver, meddela en förteckning öfve de väckta motionerna i ett sammanhang. En a -ÅpPehr Erik Andersson om indragning af tio biskops h embeten remitterades under högljudd munterhet. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER: Uti poliskammaren har i dag förevarit ransaknin angäende en i dag på morgonen upptäckt mordbrand: anläggning. Förre stadstjenaren Carl Olof W ksel Sl boende uti huset N:ö 41 vid norra vå omr I kla