Aftonbladet – 15 december 1853, sida 2

Riksståndens Plena. Presteståndet. Plena den 14 December. Vid remisssen i gärdagens plenum af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående tvångsarbetshus inrättande i Stockholm och länen uppstod följande diskussion: Professor Lindgren önskade framgäng åt den kongl. preppsitionen under yttrade förhoppningar om det goda dessa inrättningar skulle komma att medföra, anseende dock den afgift af från 4 till 8 sk., som kommunen skulle betala för hvarje der intagen individ för hög och att denna omständighet skulle afskräcka från inrättningens anlitande, hvaraf en följd blefve att dessa anstalter skulle komma att stå obegagnade. Talaren föreslog att afgiften skulle uttaxeras på samma sätt som kurhusafgiften. Doktor Säve uttryckte sin undersätliga tacksamhet för den kongl. propositionen, under tillkännagifvande att han i annat fall varit betänkt väcka en motion i samma syfte, hvilken dock nu vore obehöflig samt hoppades att dessa arbetshus skulle afhjelpa ett ondt, som allt mer och mer kännbart betungade fattigvården, hvilken hade nog att draga försorg om sina orkeslösa, utan att behöfva besväras af dessa lättingar, som sky allt arbete. Talaren omnämnde ett olyckligt förhållande, som på sednare tider för församlingarne blifvit mer och mer kännbart, nemligen det förökade antalet af kringstrykande sedeslösa qvinnor, som under sina irrande färder skaffa till verlden ett stort antal barn, öfver hvilka nu fattigstyrelserne få taga värden, och trodde detta missförhållande, genom så beskaffade personers intagande på de föreslagna arbetshusen, skulle upphöra, hvariemte han hopnadas att kummunerne ej skulle afskräckas ul de uppoffringar som de för detta ändamäl finge vidkännas, hvilka uppoffringar fullt ut skulle gälda sig. Prosten Almqvist kunde ej biträda den åsigten att afgiften för dessa arbetsinrättningar skulle uttaxeras likasom han ansäg densamma för stor, önskande att le komme att stå toma. Prosten Quiding betraktade förslaget som eft fortsatt steg på den af staten orätt beträdda banan att, genom fattigvårdens lösryckande från kyrkans och kä lekens omvårdnad, öfvertaga densamma; det går ej för sig, menade talaren, att dämma en ström i dess lopp, man måste tillstoppa dess källa, det är söka undanrödjandet af orsakerne till de beklagansvärda följler, som nu så allmänt öfyerklagades och hvilka uppsäfvos bestå hufvudsakligen i den högt uppdrifna hemmansklyfning, med deraf följande obesutenhet, jemte det förderfliga stattorparsystemet. Doktor Nordlander yttrade vid tillkännagifvandet af de till bränvinsutskottet valda ledamöter några varma ord om olyckan af bränvinstillverkningens omhuldande från regeringens sida och nödvändigheten att nu från det offentligas sida med kraft och beslntsamhet motarbeta det onda. Följande motioner väcktes: Af prosten Torsell 1) med förslag till inskränkning i rättigheten att hålla auktioner å landet, 2) om förhöjd pension för länsmän. Prosten Lennardson om rättighet för lekmän att utan afläggande af den nu fordrade prestexamen, efter blott ett förhör inför biskopen i stiftet, och af honom medelst händernas påläggning under bön verkställd ordination till predikoembetet, hålla andeliga föredrag. Höäöruti förenade sig doktor Sandberg samt kongl. hofpredikanten Hasselroth. Prosten Kullman om underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t för upplifvande af Kongl. Maj:ts förordning af 1792 mot öfverflöd och lyx. Prosten Lagergren om statsbidrag! för underhållet af Trosa stads samt Qvarsebo kyrkor. Lektor Söderberg 1) om löneförhöjning till 600 rår för läraren i moderna spräk vid Wisby gymnasium; 2) att lärares i moderna språk vid samtlige läroverk löner skulle efter 5 års tjenst fö höjas till 800 rdr. Prosten Wållander om indragande med görligaste första af alla krogar och att bränvinsförsäljning blott mä tillåtas å gästgifvaregärdar, dock endast vid måltider. Prosten Traneus om återställande af räntan å den Norlanderska donationen till lönförbättring, enligt testators föreskrift, af tvenne lärarelöner vid Götheborgs elementarläroverk. Biskop Heurlin väckte motion om bestämmande af arfvode för landtmarskalken samt talmännen,