Aftonbladet – 15 december 1853, sida 1

hafva varit grundad på ganska goda skäl, hade emellertid den olyckan, att vara kontrasignerad af d. v. finansministern hr Sandströmer, bvarförutan i propositionen antyddes, att rum i den nya byggnaden skulle kunna beredas för de tvenne kamrar, hvilka, enligt det då hvilande kongl förslaget till en förändrad representation, skulle komma att ersätta rikets n. v. höglofliga ständer. Ett af dessa skäl var troligen mer än tillräckligt, att hos statsutskottets d. v. ordförande, friherre Palmstjerna föranleda serdeles: afvoghet mot den ifrågaställda byggnadsplanen, hvarföre densamma ock blef af utskottet afstyrkt och, sedan hr Sandströmer, kort efter riksdagens början utträdt ur ministeren, af regeringen öfvergifven, så att den kongl:: propositionen. helt tyst och stilla af Rikets Ständer afslogs. Sedan emellertid friherre Palmstjerna sjelf blifvit. finansminister, har äfven han funnit det mindre lämpligt, att den ofvannämnde vackra platsen inneslutes af ett träplank, och i följd deraf har hr friherren uppgjort en annan plan för dess bebyggande. Man finner således bland de af K. M:t till denna riksdag aflåtne propositioner äfven en som afhandlar detta ämne. Denna är dock af den egna beskaffenhet, att den väl förtjenar att serskildt antecknas. Den föreslår nemligen, att kronan, för att få platsen bebyggd, skulle skänka : densamma åt enskild man emot några tomtören. samt rättighet: att efter, 50 å 100--år få mot bestämd summa inlösa den derpå uppförda åbyggnad. Om företrädet mellan dessa begge planer lära väl tankarna vara föga delade. Ty Ika välbetänkt som det utan tvifvel är, att staten gör sig af med flera spridda byggnader, hvilka alltid kosta mera i Sunderhåll och göra itillträdet till de embetsverk, som der hafva sina lokaler, obeqvämligare för allmänheten, för att förse sigl med en större, tillshufvudstadens försköning tillika bidragande byggnad; der de nu skiljda embetsverken kunna koncentreras, lika obetänkt -synes det vara, att staten frånhänder sig den kanske sköhast belägna plats den eger inom hela hufvudstaden, för att lemnal den till disposition åt en enskild man, endast för att derå få uppförd en byggnad som, när den framdeles skulle behöfvas för statens. räkning, måste med betydlig kostnad inköpas och kanske med ännu betydligare inredas: En sådan statshushållning är i emått lika karakteristisk som de öfriga statshushållningsplanerna, hvilka uppenbara sig iden Kgl.. propositionen. om statsverkets tillstånd och. behof, äro det i stort, Det vore: emellertid synd att allmänheten ginge miste om det : vältalighetsprof, hvarmed hr frih. Palmstjerna inledt den ifrågavarande Kgl. propositionen om bebyggandet af den omförmälda tomten, och: vi meddela, fördenskull denna inledning. Den lyder som följer: Med fästad uppmärksamhet på allt som kan bidraga till hufvudstadens förskönande, och i afsigt att, såvidt utan statsverkets betungande ske kan, befordra sädana förbättringar, som lända staden till förmån och riket till heder, anser Kongl. Maj:t bebyggandet af förutnämnde plats fortfarande utgöra ett ämne för sin omtanka; och dä för närvarande andra utvägar att vinna detta ändamäl saknas, har K. M:t varit betänkt att derföre :afstä-sin öfver platsen egande disfesitionsrätt och upplåta densamma. åt enskild man, att af honor hahyggmus: 5, När man läser detta kan man icke nog beundra ej. mindre hr finansministerns talang att uttrycka sig, än hans uppfattning af hvad som länder riket till. heder och-hvad-som är af natur att böra fortfarande utgöra ett ämne för K. M:ts omtanka, s Under ridten på de stora frasernas Pegas har likväl hr finansministern kommit att i så måtto taga ett olyckligt steg förbi målet, i det att han indirekte synes förklara K. M:t icke hafva för. afsi att befordra rikets heder, utom ,såvidt sådant kan ske utan statsverkets betunganden, Vi fråga då helt naturligt om hr finansministern tilläfventyrs kan anse det icke vara K. M:ts afsigt att befordra rikets heder, genom de anslag af tiotals millioner, hvarmedstatsverket skulle betungas, t. ex. genom de äskade anslagen för att bringa vårt försvarsverk uti ett skick, egnadt att betrygga rikets sjelfständighet — uttryck, som förekomma i sjelfva trontalet och hvilka väckt mycken oro och blifvit så uttydda, som skulle dels det gamla Sveriges sjelfbestånd vara hotadt, hvilket naturligtvis är omtjligt, då vi befinna oss i den djupaste fred och, enligt samma trontal våra förhållanden till fremmande makter fortfarande bära en stämpel af ömsesidig vänskap och aktning, dels riket för närvarande finnas urståndsatt. att försvara sin sjelfständighet, hvilket åter skulle lända den regering, som under en 40-årig fred styrt landet och för dess försvarsverk, riksdag efter riksdag, fordrat allt större och större anslag, till allt annat än heder,. Vi för vår del äro visserligen icke i detta fall af enahanda tanka som hr finansministern synes vara, men vi hafva likväl icke kunnat undgå att anmärka det löjligt braskande uti det ofvan oOmförmälda ordandet om ,rikets heder,, såsom stående i något slags sammanhang med bebyggandet af en tomt, helst då det hålles bredvid det misströstande och för landet nästan förnärmande språk rörande samma: heder; som föres i-en statshandling , hvilken, samtidigt med -deså uppläsande här, kungöres — inför hela Europa. ; — I dagens nummer af Syenska Tidningen anmärkes, att Times: åt svenska konungens trontal, eller rättare sagdt åt det ställe deri som afser försvarsverket, ,gifvit en ganska krigisk syftning, — Detta uttryck är litet oegenligt, ochi en sak afså vigtigfbeskaffenhet som denna bör det vara af vigt att undvika oegentligheter. Den anmärkning, hvarmed den ifrån Berlin mottagna telegrafdepeschen, som med