Aftonbladet – 15 december 1853, sida 1

MVA Re byg I SR VISIKKES BAKAT FRESS Ke det USEL ACE i JNSRA FER Itt vit till väsendtlig del återtagen. Nedsättandet af den s. k. skatteförenklingskommit:en med så väl valda ledamöter som hrr Sandströmer. Stuart, Falkman, Gasslander: och Fredin, tillhör äfven denna period: Men den som hade tillfälle att på något närmare håll titta bakom kulisserna, upptäckte. likväl redan då, attspeet. icke var: som, man kallar: rent; och att höfvets -guldgossar började att göra sig allt mör och mer gällande, Således varsnade man snart, att den s. k. representationskommitten, nedsatt under hr friherre Nordenfalks auspicier, och deri, bland andra; man fann namnen W. F. Tersmeden, O. Wingqvist, F. Schartau, Pehr Sahlström, Anders Eriksson, Hans Jansson m: fl., tillhörande det liberala partiet, erhöll redan vid dess öppnande af den nya justitleministern och riksmarskalken ett helt annat program. för sin. verksamhet; än det friherre. Nordenfalk sannolikt tillämnat; attkommittån väl synbart lemnades utan allt slags ledning af hr justitieministern, men att hofvety der hade en desto mer fin och. habil representant . uti. guvernören för. dem då ännu icke myndige kronprinsen, mv. landtmarskslken hr grefve Henning Familton: Också blef med: en diplomatisk skicklighet, som utan tvifvel förtjenat deterkännande den sedermera fätta! vederbörande, hvarje resultat af kommittens arb te stegvis. tillintetgjordt, och då manslutligen; från den liberala sidan gjorde det sist försöket att tillvägabringa en förening och derför hade vunnit pluraliteten inom kommitten öfverrumplades ministeren (hvarsdiberala medlemmar. dock icke, varit främmande: för detta försök, utan tvärtom) med: etttillkännagifvande om kommittens upplösning för den händelse, att det uppgjo da sammanjemkningsförslaget skulle gå igenom, ja, de mera intimt underrättade. tro; sig. till: och. med veta, att upplösningsdekretet, som skulle kontrasigneras af grefve Posse, redan: var färdigt att föreläggas till Konungens underskrift, hvilket likväl uteblef, dels i följd af kraftiga föreställningar från flera den,d. v. konseljens äfven konservativa. medlemmar, delsvoch förnämligast derigenom att en af de rådgifvare, från hvilka den nationella sidan aliraminst bordt vänta något sådant, lånade sig till redskap för hofvets vilja att få förslaget sönderrifvet) hvilket också lyckades; och hvarefter man: icke tills vidare behöfdebekymra sig omhela sakenl eller kunde använda betänkandet angående re;resentationens ombildning, till något annatl: tt kastas under ständernas bord. Men x tilldragelse, hvarpå hittills knappt varit j mom: den offentliga presavuy fär. : särskildt kapitel, emedan det är denna, som Kan anses utgöra den egentliga kärnan i den komet som beskrifvit sin eliptiska bana uti hela behandlingssättet från regeringenssida, af den. för hofvet isynnerhet vidriga och för allenastyrandet hotande representationsreformen. Denna liksom en och annan tilldragelse af! enahanda karakter, tillhörande dagens inre historia, afslöjades likväl icke af den liberala pressen, hvilken tvärtom med mycken, kanske. alltförstor, grannlagenhet och undfallenhet behandlade den tidens styrelse, hvartill i ej ringa mån bidrog den hätska ton, som den gamla byråkratiens organ Svenska Minerva emot henne antagit och den sarkastiska bitterhet hvarmed detta blad hånade både en hög personlighet och vissa reformer i ordensoch uniformsväsende, hvarmed några tjenstvilliga adjutanter redan då fnaskade, och åt hvilka : visserligen ingen förståndig och tänkande menniska kunde annat än draga på munnen. Men 1844 års vackra politiska löften och till en del äfven handlingar, den moraliska och frisinnade syftningen uti några sedermera utkomna författningar; de förberedelser; medelst väl sammansatta kommitteer; som gjordes till mera genomgripande förbättringar i skatteväsendet, elementarundervisningen, bränvinslagstiftningen, tullfrågan, allt i frisinnad anda; i allmänhet mera rättvisa och urskiljning än förut i befordringar till embeten och tjenster, hvilket äfven utgjorde en förtjenst hos konung Oscars första minister; sparsamhet i utnämningar till ordnar, för att ej glömma den s. k. grundsats, som vid den tiden proklamerades, att alls icke utdela titlar eller karaktersfullmakter, — en sparsamhet, som sedermera öfvergått till slöseri och en grundsats som jemvälblifvit helt och hållet öfvergifven, åtminstone beträffande militären — allt detta som syntes, bibehöll och stadfästade populariteten; och om än mången liberal önskade ur ministeren aflägsnadt det dubbla, intresse som representerades af ministerens chef, ville likväl det nationella partiet se tiden an, innan det tvärt bröt med ministeren och kastade yxan i sjön, som ordspråket lyder. När således ständerna till riksdag sammankommo andra gången under den nya regimen, var på det hela taget stämningen särdeles gynnsam för styrelsen och vägen banad för att, derest man med uppriktighet och allvar velat, med mera lätthet än någonsin förr komma från ord till sak och genomföra de lofvade och i flera riktningar förtjenstfullt förberedda reformer, hvarå Konungen i sitt throntal den 23 Nov. 1847 fästade R. St:rs uppmärksamhet, och hvarför han påkallade deras bistånd, Det blir nästa gång tillfälle att kasta en blick på de förhållanden som deruppå följde; och tillse huru och på hvad sätt de gyllene förhoppningarne småningom gingo u T i rök, och hvilken ställning, bland annat, riddarhuset dervid intagit. il En och annan af våra läsare erinrar sig måhända, att K. Maj:t vid 1850 års riksdag föreslog Rikets Ständer att försälja, de staten tillhörige, åt kongl. -sundhetskollegium och general landtmäterikontoret upplåtne fastigheter, äfvensom kronans vid Drottninggatan belägna, egendom, f. d. Preysiska huset, för att med den derigenom beredda tillgång låta, Jå den kronan tillhöriga tomt, som är belägen ue TNE BAT 7 I nt NA a REA