Aftonbladet – 15 december 1853, sida 1

m—— . STOCKHOLM, den 15 Dec. Riddarhuset förr och nu. I. Vi återkomma nu till riddarhuset efter regimen af den 8 Mars. Hvem erinrar sig icke ännu lifligt med hvilka känslor denna regim emottogs? Hvem erinrar sig icke opinionens jubel vid det högsinta upphäfvandet af 1812 års förordning mot gemenskapen med f. d. korgl. familjen, en : lag, som vnder den förra regeringen gifvit anledning till så många bedröfliga åtal och ännu bedröfligare domslut, ämnade att värna och befästa dynastien,, för hvilken likväl detta skydd var så helt och hållet obehöfligt, men som i stället väckte så månget grundadt missnöje genom de rättskränkningar det alstrade? Hvem erinrar sig icke, vidare inkallandet omedelbart efter tronförändringen uti den nya lagberedningen af J. G: Richert, P. E. Bergfalk m. fl. män, som stodä. högt i anseende hos vännerna af framåtskridandet samt de liberala samhällsåsigterna, och de förtroliga konferenser som höllos i konungens enskilda rum och dervid H. M:t med lifligaste intresse deltog i diskussionerna angående vigtiga lagstiftningsämnen? Hvem har ännu glömt med hvilken allmän hyllning från den liberala sidan . ministårförändringen af den 18 Maj 1844 och dess komplettering möttes, och hvilka förhoppningar den liberalt sinnade delen af nationen fästade vid J. Warn, J. Nordenfalk, F. O. Silfverstolpe, A. Faxe och äfven i viss mån den öppne, ridderligt sinnade krigsministern G. A. Peyron? Ja, man klagade icke ens öfver bibehållandet af några män från den gamla konseljen, såsom A. Ihre, O. Stael von Holstein, O. I. Fåhreus, S. A. Munthe, emedan man måste erkänna att dessa egde insigter.i statsbestyren och en. erkänd kapacitet. Hvem erinrar sig icke ännu mer det lofvande prooram, som den nya styrelsen uppställde uti trontalet den 20 Juli 18544 och det deri gifna löfte om ett särskildt urtima riksmöte för att ordna de många stora förbättringar som tarfvades och icke på den korta tiden efter tronförändringen hunnit förberedas; den bekanta officiella förklaringen på riddarhuset af en konungens minister, att representationsfrågan icke kunde falla, hvilket troligen icke hade så liten andel deri, att minoriteten för antagandet af det från 1840 års. riksdag hvilande representationsförslaget kunde på riddarhuset räkna ända till 85 röster; sanktionen af flera beslut om af de liberala länge önskade ändringar i vissa delar af grundlagen, t. ex. den s.k. indragningsmaktens upphörande, riksdagars hållande hvart tredje i stället för hvart femte år, uteslutande ur 17 RB. F. af föreskriften att Konungens Högsta domstol skulle ill hälften bestå af frälse ledamöter, m.. fl., vilka. ändringar blifvit vid 1840 års riksdag veredda och hvari till och med majoriteten: på det dåvarande riddarhuset deltagit? den nya brottmålslagens framläggande och voteandet på sjelfva riddarhuset af det s. k. Principosiseondet. derigrunderna fastställdes för: ett straffsystem, som) för nyttja El. Ms Konungens egna ord derom, medden för samhällets säkerhet nödiga strängheten i straffsbestämmelser förenar en med religionens och mensklighetens. högre fordringar mera öfverpensstämmande aktning. för menniskovärdet,? Hvem minnes icke vidare med glädje antasandet af lagförändringen om upphäfvandet at den dittills varande olikheten i giftorätt och irfsrätt för man och qvinna; den icke obetydliga nedsättningen 1 allmänna bevillningen. genom den personliga skyddsafgiftens förminskning: till hälften, hvari jemvälriddarhuset deltog, och beslutet om denna tillgångs användande till folkundervisningens befrämjande? Och slutligen konungens afskedstal till ständerna den 24 Maj 18435 och de löften om ett framåtgående. på förbättrinsarnes bana, som deri innefattas? Under sådana förhållanden var ingenting iaturligare än att den minoritet, som förut på iddarhuset bildat en opposition. mot styrelsen, skulle ställa sig på hennes sida, ja att sielfva ppositionspressen ändrade språk och bländades ve hoppet om bättre tider. Man förmärkte likväl edan då vid icke så få tillfällen några sympomer, till hvilka man först sedermera funit nyckeln: En koalition sammanspanns remligen på riddarhuset, af flera bland de vögsta cheferna inom administrationen, för vilken en Konungens. minister vid ett utries hof och hans broder, beklädd med ett andshöfdingeembete, stodo i spetsen; och ett varti organiserades mot regeringen, hvilket unlerstundom framträdde med ett förnämt förakt och en fiendtlighet, som måste på det högsta förvåna, ehuru den tålmodigt fördrogs just af dem som deraf bordt djupast såras. Det var denna xonservativa falang, som under sednare hälfen af 1844—1845 årens riksdag helt och hållet og ihand om riddarhuset. Denna byråkratiska opposition var emellertid redan då färdig att, naturligtvis i sitt eget intresse, bevilja alla anslag. som begärdes, och den onåd, hvarmed en och annan träffades, t. ex. friherre N. Palmstjerna genom rapellen från sin ministerplats JE 1 TR MR IT sa JA SR UV 0 AR -.