de öfverdrifvet höga spanmålspriserna har visserligen statsverket de sednare åren vunnit några: hundratusen rdr uti inkomster. Mantalspengarne ha också, i följd af folkökningen , något stigit; de upptogos 1348 till 350,000 rdr och i nu afgifna statsregleringsproposition till: 360,000 rdr. Allmänna bevillningen har också stundom lemnat: ett öfverskott öfver det belopp hvartill den beräknats med ända till 100.000 rdr; men alla dessa tillökningar äro obetydliga emot den som egt rum i tullmedlen. !!e beräknades i 1843 års statsreglering till 3,700,000 rdr, 1828 till 4,075,000 rdr, 1851 till 4,530,000 rdr och äro nu föreslagna att beräknas till 4,850,000 rdr. Under nedannämnde år ha de ingått med följande belopp: Ar 1846 . rdr 4,452,071. 1847 .. . 4,478,450. 1848 . . . 4,966,193. 1849. . . 5,270,911. 1850 . . . 4,919,805. 1851... . 5,564,091. i 1852... . 5,549,947. i För de tre åren 1850—1852 har bruttoinkomsten af tullen utgjort 16,033,843 rdr, och då den för samma: tre år. beräknats till! blott 12,680,000 rdr, ha vi bär en tillökning: i ;statsinkomster af icke mindre än 3,333,843 rår eller ett belopp som motsvarar ungefär allt hvad som nu enligt den kgl. propositionen finnes i riksgäldskontoret att disponera för extra statsutgifter. Dertill komma de 700,000 rår af influten spanmålstull, hvilka Kongl. Maj:t funnit godt att öfverlemna till ständernas dis position för extra statsanslag samt banko-. vinsten. I I afseende på dessa tillökningar i statsin-komster kunna vi emellertid icke finna annat än att tillökningarne verkligen utgöra förökade skattebördor. Att den influtna spanmålstullen varit en:skattebörda måste väl äfven den blindaste anhängare af hofpartiets lystnad efAs stora statsinkomster medgifva; ty hvilken skatt kan i sjelfva verket vara en tyngre börda än den som af folket erlägges för att i nåder få tillåtelse att, till i alla fall höga priser, utifrån köpa sig den brödföda som inom lanx det saknats i följd af en usel statshushållning i afseende på bränvinsproduktionen? Denna skattebörda är i sanning en af de tyngsta och utgör för ingen del bevis på något stigande välstånd; tvertom är den ett bevis på att man pungslagit de behöfvande. Att tullinkomsterna för öfrigt stigit kommer sig för närvarande nog också mindre af någon verklig tillökning i välstånd, helst då den .stora . utländska hypoteksskulden ej får uteslutas ur räkningen, än af det från de högre och rikare sämhällsklasserna till de lägre och fattigare sig alltmera utbredande bruket att konsumera flera utländska artiklar, hvaribland kaffe och socker i tullräkningarne äro de betydligaste. Detta bruk utvidgar dagligen sin krets nära nog utan hinder af sjelfva fattigdomen. Att stigande. tullinkomster eljest kunna anses äfven innefatta bevis påvälstånd och åtminstone på en tilltagande handelsomsättning, vilja vi ej bestrida. i Men nu är frågan, om det är en tillökning i skattebördor för folket, att det betalar mera skatt än förut för förtäringen af. dessa utländska artiklar, emedan det deraf begagnar större qvantiteter? En million mera om året, som bufvudsakligast torde hafva drabbat de mindre vällottade delarne af folket, är icke någon obetydlighet, och denna tillökning måste väl, alla ordryttare till trots, få bibehålla benämningen skattebörda.. Den som ej vill medgifva att denn? million är någon skattebörda,: måste äfven antaga att de andra millionerna från tullen icke heller äro det, hvilket antagande dock strider alltför mycket emot: allmänna vettet. i Skulle någon ifrig tillbedjare af våra nyaste s. k. konservativa läror fortfara i den åsigten att här ofvan. omnämnda tillökningar i statsinkomster icke äro att betrakta annorlunda än såsom naturliga följder af det stigande välståndet i landet, kunna vi slutligen till öfvervägande för en sådan oräsonlig menniska påminna om det,allmänt bekanta faktum, att en afgift, som cj synes i statsregleringen, men ändock är en kännbar skatt inom kommunerna, nemligen fattigskatten, de sednare åren på de flesta orter inom riket högst betydligt stigit, på somliga ställen med flera) 100 procent. i Månne äfven denna tillökning i skatt är att anse icke såsom en skattebörda, utan blott! för en naturlig följd af det stigande välståndet ? Ert d Vi öfverlemna frågans besvarande antingen till dem, som anse det vara en ren dikt att svenska folkets skattebördor, de sednare åren ökats, eller till dem, som nu så omsorgsfullt arbeta på att för. nästa statsregleringsperiod öka samma folks skatteutgifter med ytterligare, enligt sannolikhetsberäkning, aldraminst 20 procent emot hvad de nu äro, och det oaktadt de redan befinnas så dugtigt tilltagna, att öfverskotten vid denna riksdag beräknats lemna en extra tillgång till statsutgifter af mera än 4 millioner, sedan man dermed ändock betäckt de betydliga lyftningarne på lilla! kreditivet. 4 i —L—Ä! I i — H.M. Konungen har 1 dag hållit konselj. i — Posttidningen meddelar följande rege-: ringsbeslut: i P4 DEE TIINIISE RRENO SROM TROR