Aftonbladet – 13 december 1853, sida 1

er af herr Tonarion? — frågade Servian idet — L ban skarpt betraktade den falske röfvaren. I stäl — Det är hans stil, — sade Estelle utan frihet s att lyfta upp ögonen. helt rö! — För att tillintetgöra de misstankar som! — J: hvila på mig, — svarade Chezel, -— är det — sade nödvändigt att jag förklarar åtskilliga ställen förtviflö i detta bref som kunnat förefalla er mörka. Då jag Jag och. några af mina vänner hafva bildat lust att en förening af samma slag, som den Balzac skönhe omtalar i Historien om de Tietton. förlåter — De slukande! — afbröt fru Caussade, tillsam som, ehuru hon ej ännu fyllt trettio år, var handlar väl bekant med den ryktbare författarens ar-! — Ji beten. ej kunc — Alldeles, minnådiga, Tonarion är en såg f. slukare, jag är en slukare; det är sannt att der, taf vi hittills i det yrket inte slukat annat än vår er fort egen förmögenhet. Fonarion hade, som ni: Chez nyss såg, funnt ett lögst cnämt medel blick, att åter upphjelpa sin; wwcerkastad vår före —N nings lagar var jag skyldig att hjelpa honom nom; — och jag tillstår att jag skulle hållit ut dermed näfsslag till slutet, så framt ej omsorgen om min hevar stri der nödgat mig att bryta tystnaden; men, jag ligt. C tar er till domare, min nådiga, kunde jag gå dervid? in på att längre i edra ögon synas vara en! — S eländig röfvare? RR ER ide; — I stället för svar, såg den unga frun på med Tc Servian som förstod denna stumma vink, — ) — Jc -— Ni kan aflägsna er, — sade han allvarunge. m samt åt Chezel, — fru Caussade har den god-: Deref heten att vilja öfverse med ert uppförande och fru Cau ej deruti se annat än en lättsinnighet som er och gic ungdom gör ursäktlig, men som om den förhållning nyades skulle förtjena sträng näpst. Lovelaces Då I bragder passa. ej för vår tid; glöm ej att. i förblefv våra dagar skulle åtlöjet vara deras lindrigahan och ste btrait. io—N Han öppnade dörren och vände sig till behvad vc tjenterne som stannat utanföre på post: jo Ja a