Aftonbladet – 12 december 1853, sida 2

Laadibreksmötet i Lidköping Skogshkushållningen. Å Den snabba förminskningen af landets skosar, orsakad af en jemförelsevis med den möjliga tillvexten alltför stark afverkning, var länge varit ett ämne för bekymmer, med tföljande bemödande att uttänka-medel dermot. Den sanningen, att skogstillgången vastigt aftager, och att hushållningen med råra skogar i allmänhet är högst felaktig och fta endast ställd på tillvägabringande af ögonolicklig vinst, utan omtanka för framtiden, örnekas väl af ingen, liksom väl knappast någon finnes, utom skogsförödarne sjelfva, som icke önskar att botemedel deremot måtte unna utfinnas, Vid landtbruksmötet i Lidköping var man i detta hänseende fullkomligt ;nig, och mötet utsåg en kommitte för att örbereda frågan. Denna kommitte föreslog, utt mötet .skulle såsom sin gemensamma tanka och önskan förklara: 1:o Att befrämjandet af en fullständig kännedom om skogarnes värde och betydelse samt deras rätta behandling i hänseende till leras närvarande ochframtida bestånd, är högst önskligt och att, jomte skogsinstitutet och landtbruksskolorna, hushållningssällskapen kunna i dessa fall verka genom uppmuntran och upplysningars meddelande. 2:o Att inom samtlige länen måtte anställas fullt tillräcklig skogsoch jägeribetjening, för att hafva uppsigt öfver kronans skogar, deri inbegriBne äfven boställsoch åboskogarne, samt med skyldighet att mot lindrig betalning biträda enskilda med indelning och skötsel af deras skogar. 3:0 Att då tillgrepp af vexande skog bör betraktas som annat tillgrepp, bör straffet för iverkan skärpas, och ersättningen till jordigaren fullt motsvara den förorsakade skadan. 4:0 Att nu gällande stängselförfattning, såsom väsendtligt bidragande till skogens förödande, måtte förändras. : 5:0o, Att allt svedjande af skog å utmark och hagar må förbjudas. , ; 6:0 Att enskilda skogsägare, som afverka sin skog, må åläggas vid stadgadt vite att så handhafva den afverkade skogen, att, derest marken icke uppodlas till åker eller äng, densamma må, inom tio år, göras åter skogsbärande, samt att uppvexande ungskogen hålles fredad fråm betning, till dess den af boskapen icke vidare kan skadas. : . 7:0 Att åtal rörande förbrytelser mot skogsstadgarne må af hvem som helst anmälas hos kronooch jägeribetjeningeny som är skyldig att lagligen beifra dem, börande en del af böterna mflyta i de respektive församlingarnes fattigkassor. i Vid föredragningen af kommitterades förslag uppstod en varm debatt öfver femte och sjunde punkterna. Hvad 5:te punkten beträffade, så medgåfvo dess motståndare visserligen att svedjande ofta missbrukas; men de trodde att här som i de flesta andra fall borde man ej förbjuda bruket för missbrukets skull. Ostridigt ådagalade åtskilliga af de talare son försvarade de båda omtvistade punkterna, rät egna och något oväntade begrepp om ägande: rätten, och, de ganska moderat framställd: invändningarne devemot besvarades med, er värma och pathos, som tydligen afsåg att ap. pellera till känslan mera än till förståndet tn talare bad församlingen besinna, att de var en lifsfråga för hela landet, som skull totalt ruineräs om skogen förstördes; en an nan yttrade att till och med det republikan ska (sic!) Frankrike äger de strängaste laga som hindrar den nkhilde att misshushåll: med skogen; att ingen -kan förvärfva en så dan äganderätt, att han äger att förderfva sko gen, som vore en hela landets egendom o. 8 och dessa talare helsades med starka bi. srop. Ingen, och minst talarne sjelfva wektes ana den. djupa kommunism. som lå; FRESAP INA Ps PN AJ