Aftonbladet – 12 december 1853, sida 1

)r Malarens naturliga utlopp upptest allute äldiga dammar, Kongl Maj:t måtte täckas ita af allmänna medel bereda erforderligt tlopp för nämnde sjö. : KARE — Vi hafva förut i korthet redogjort för -ongl. Maj:ts proposition i jernvägsfrågan och kola vid tillfälle meddela en fullständigare ramställning deraf. Vi vilja nu endast nämna, tt den åtfölies af ett statsrådsprotokoll, deri nan bland annat finner ett slags reservation, vilken är af den beskaffenhet, att den icke ör undanhållas offentligheten. Den är afifven af finansministern frih. C. O. Palmtjerna och lyder som följer: Den mening jag mera än engång uttalat emot en ådan början till större jernvägsanläggningar uti riket, m sedermera till följe af K. M:ts bifall till Rikets inders beslut egt rum genom oktrojerandet af Köving-Hultsjernvägen kan ej vidare vara tillständigt ipprepa. Sedan Konung och Ständer genom öfvernsstämmande uti åsigter inträdt på. den banan, att ned stora uppoffringar påskynda anläggandet af för handelstrafiken och resande hufvudsakligen afsedda jernvägsförbindelser, är det min pligt att i min mån och så vidt jag-förstår att bedöma detta ämne, räda till det bästa och för rikets sanha nytta mest ändamålsenliga användande af de medel, hvilka för fullföljandet af det påbegynta verket kunna stå till buds. Ett hälfgjordt arbete är till finga eller ingen nytta; allenast ett fullbordadt kan motsvara de förhoppninsar, som fästats vid första tanken derpä. Derföre anser jag ock att den började Köping-Hult-jernbanan ej bör betraktas annorlunda än såsom det första steget till ett aflägse mäl, som man föresatt sig att söka och som mäste uppnås, om detta steg skall blifva fruktbringande. 4 Af dessa skäl instämmer jag uti det afgifna förslaget. Om ej staten är egare af desså utomordentliga kommunikationsmedel, utan den trafikerande allmänheten skall vara beroende af fremmande, endast vinstsökande entreprenörer, kan i min tanka aldrig det åsyftade allmänna gagnet af de nedlagda kostnaderna vinnas eller de verkligaste fördelarne deraf i framtiden åtnjutas af kommande slägten., Man frågar sig: hvad skall egentliga meningen vara med detta så högst knapphändiga och lösligt hopfogade anförande? Vi fästa oss mindre dervid, att det i stilistiskt hänseende är alltförmycket underhaltigt, ehuru man skäligen. kunde fordra af en f. d. landshöfding och n. v. minister, att. han någorlunda sammanhängande och redigt kunde skrifva sitt modersmål, eller åtminstone,, der denna förmåga saknades, om hjelp anlitade någon skrifkunnig vän inom eller utom sin expedition. Vi lemna dock, som sagdt är, detta åsido för att leta oss fram till den statsmannaåsigt, som förmoäligen vill framträda i någon utmärkande grad hos hr finansministern, efter som -han. funnit nödigt att särskildt motivera sitt tillstyrkande. Denna åsigt skall förmodligen bestå deruti, att hr frih. Palmstjerna för enskild del icke gillar, att Sverige uppoffrar: några medel för att erhålla större jernvägsanläggningar, hvarföre han motsatt sig oktrojerandet af Köping-Hult-vägen, men att han icke vidhåller denna mening, ja icke ens anser det vara tillständigt att densamma upprepa, sedan Konung och Rikets Ständer inträdt på den bana, som hr friherren ansett förderflig för landet. Således, och eburu hr friherren med all ifver stretade emot: oktrojen för. Köping-Hultbolaget, der Idet likväl icke var fråga om mer än en mas ximiutgift af 250,000 rdr årligen i 40 år (hvilket utgör mindre än ett af gardesregementerna kostar och troligen kommer att kosia staten i kanske 100 år mera, om icke förhålland dessförinnan förändra sig) har hr frih. li Ticke tvekat att, innan han ens ännu sett rc Isultaterna af detta första jernvägsföretag, tillstyrka en vidtutseende plan, som går ut på jen kostnad för staten af omkring 47 milliodner o. 8. v. Det kan i sanning kallas att vara medgörlig i sina åsigter. Mången annan, t. ex. en engelsk minister, skulle troli;Igen förr lemnat sin plats i konseljen än har -lingått ens på det första företaget, såvida har ansett det vara Pegg för sitt la -lom han gifvit efter, så skulle han -Iminstone icke hafva varit angelägen att kur Igöra, att hans råd i detta fall icke följdt, men att: han icke destomi t)behålla sin plats, gick in på ett oj mer omfattande förslag 1 samma Hr frih, P. deremot resonerar vin; ättet: jag opponerade: mig mot) vägsanläggningen, emedan jag ar den derför icke motsvaras af nyttan, oc icke kunna bära den dryga utgifte dan början är gjord, så måste sak tförmodligen utan afseende på nyttan c naden. Det första steget afråddes v -!af mig, såsom skadligt, men de följan