Aftonbladet – 10 december 1853, sida 3

dra länder, .behofvet att bekosta sig tidningar blifvi allt mer och mer oundgängligt. Under sådana förhållanden, och då tidningsförläg. gare lika med andra industriidkare uppskattas för der inkomst de kunna hämta af sitt företag, synes det mig föga billigt, att tidningarne, oberäknadt denna be skattning, på sennafe tider jemväl blifvit belaggde med en annan afgift, kallad stämpelskatt, hvilken til en början obetydlig, sedermera tid efter annan ökats tills den vid sista riksdag med ens fördubblades, och hvaraf den naturliga följden var, att en mängd min dre tidningar helt och hållet måste upphöra medar de större sägo sig föranlåtne ej obetydligt höja sins prenumerationspriser. Då emellertid allmänhetens behof af tidningarne icke dess mindre fortfor att vara lika kännbart, blef enda resultatet af berörde ätgärd, hvartill nägon serskild anledning mig: veterligen ej heller förefanns, att en ny, ganska kännbar utgift lades på den tidningsläsande publiken, och hvars. obillighet isynnerhet framstär i landsorten der tidningsprenumeranterne redan äro taxerade med 2 rdr bko postförvaltarearfvode utöfver hvad prenumerationspriset å tidningarnes utgifningsorter gäller. -Af denna anledning och då en dylik beskattning, fastän sannolikt ernad att drabba en eller annan misshaglig tidningsskrifvare, i sjelfva verket alltid återfaller på den stora allmänheten, för hvilken tidningarne af mänga skäl, nu mera blifvit en oundgänglig förnödenhetsartikel, så får jag, i öfverensstäms melse med de åsigter jag, i egenskap af ledamöt i bevillningsutskottet sista riksdag yttrade, nu hemställa, att derest icke hela stämpelafgiften å tidningar kan afskaffas, den åtminstone måtte nedsättas till hvad den före sista riksdag utgjorde., Denna motion vann understöd af ett stort antal ständsledamöter och remitterades utan anmärkning. Bland dem som instämde med motionären var Rutberg, men han hade ingen förhoppning att Rikets Ständer skulle bifalla saken: Vice talmannen Svartling hade väckt motion om tjenstehjonsflyttningens bestämmande till. midsommartid i stället för den 24 Oktober. Om denna fråga uppstod en lång diskussion, af hvilken man erfor att meningarne voro ytterst delade. Flere talare yttrade sig emot, och androgo för sin tanke vigtiga skäl, synnerligen ombuden frän de norra orterna; men äfven ganska. många talade för saken, ä sin sida likaledes andragande skäl, och flere åberopande sig på de önskningar, söm blifvit yttrade i deras hemorter, då frågan blifvit framställd å sockenstämmor. Vid början af denna diskussion angreps motionen först af Ola Svensson frän Skåne och sedan af flere andra med sådan kraft att motionären, på uppmaning att ätertaga sin mötion, svarade, det han skulle hafva efterkommit denna Önskan om motionen härledt sig från honom sjelf, men då den var väckt på grund af kommittenters uppdrag; så kunde han icke frånträda sitt försläg. Denna fasthet hade ock till följd att hän fick understöd af mänga, hvilka i första hettan ej yttrat sig, så att sedermera styrkan i öfverläggningen blef något här lika å båda sidor: Vid fråga om remissen uppstod någon tvekan om den borde ske till lagutskottet, men sedan talmannen ett par gänger upprepat propositionen och uppmanat ledamöterna att allmänt yttra sig, ansäg han ja vara öfvervägande. Tiden medgifver icke för dagen närmare redogörelse: S