Aftonbladet – 10 december 1853, sida 3

3 rk j I ni lopp således ingen — De flydde, dare fara. — Har ni fört er fånge hit? — Ja, och jag kommer för alt se om n VI lär nog återställd efter den skrämsel ni mås: k b framställd för fru Caussade. Isäger han, att hon skall benåda honom. erfara, för att hsn utan olägenhet kan blifys förd inför er. — Hvad skall denna :konfrontation tjena till? — sade den sköne Raoul med en beI synnerlig min. — Den karlen begär enständigt att blifva Han är säker, — Hvilken orimlighet! — återtog Tonarion; — det är -omöjligt för fru Caussade att be. finna sig ansigte mot ansigte med den uslingen. Jag skall gå och tala vid honom. — Hvarför är detta sammanträftande omöjligt? — sade Estelle, hvars nyfikenhet och intresse hastigt blifvit väckt vid tanken att se inställas för sig en af de röfvare, som skrämt henne så grundligt; — min far har gått ut; det är jag, om ni tillåter, som-här är den maktegande, och jag inser icke hvarför jag skulle neka mig det lilla nöjet att utöfva denna makt i det jag inställer denne man inför mitt tribunal Må han komma. Men, min nådiga, — invände Tonarion, — fruktar ni icke att den skurkens åsyno skall förorsaka er en rörelse. — Hvad skulle jag kunna frukta, mellan er och herr Servian, — sade den unga enkan. — Nej, det är afgjordt, JAt honom komma; jag har eltid önskat få se en röfvare i ansigtet och i skogen var jag alltför rädd för att kunna göra det rigtigt. Utan afseende på sin rivals uttalade opposition, gick Servian ut och återkom straxt derpå med blusmannen, som bevakades af två betjenter. I det röfvaren inträdde vexlade