BLANDADE ÄMNEN — Fraktans makt. En fransk förfåttarc från sextonde ärhundrädet, Boachet, berättar att lä karne i Montpellier, hvilken stad en gång var berömd för sin förträffliga högskola, på hans tid, till följd al en gammal sed, årligen fingo till sig utlemnade tvi förbrytare, den ena död, den andre lefvande, för at anställa experimenter med den lefvande -och dissekers den döde. Han förtäljer vidare att läkarne en gäng beslutat utröna hvad verkan dödsfruktan knnde med: föra; de omtalade derför för den lefvande förbrytaren, som var utlemnad till deras vetenskapliga tortur, och som händelsevis var en man med klassisk bildning, att de ville taga honom afdaga på det minst smärtsamma sätt och derför på honom använda det dödstt som Seneca frivilligt valt: att öppna ådrorna på fötterna och. befordra förblödningen genom ett varmt fotbad. Den olycklige deliqventen sattes på en stol och hans ögon förbundos; derpå stack man honom litet i foten men utan att öppna någon äder, och satte derpå fötterna i en balja med varmt vatten. Hrr lä kare. samtalade derpå högt sins emellan om den starka förblödningen och tvistade om huru länge det ännu kunde räcka innan lifvet skulle utslockna. Den olycklige mannen satt helt orörlig, och då man efter någon stunds förlopp tog bindeln från hans Ögon, var han verkligen död. Förskräckelsen hade dödat honom Man har för öfrigt en liknande historia från den nyare tiden. Några engelska läkare inbillade en fatig sate, att de ville veta om det fanns någon smitta en säng hvari en kolerapatient aflidit, och förmådde onom att för flera guinger lägga sig i en säng, uti wilken, enligt läkarnes försäkran, sednast legat. ett coleralik, men hvilken i sjelfva verket varalldeles ny ch aldrig varit använd. Det olyckliga offret för denna nedicinska vetgirighet lade sig isängen, men reste ig aldrig från densamma, ty en timma-sednare vår an angripen af den aldra starkaste kolera. — Nytt geografiskt. arbete; Under titeln: Om medeltidens geografi och kartor har professor öråes Lr POE NV