Emellertid fortfar den bristfälliga författninsen, tillkommen genom undfallenhet för den ir 1834 rådande eller befarade allmännare okunnigheten och fördomen, i uppenbar strid emot den bättre upplysning, som likväl redan då från flera håll, och deribland äfven af reseringen sjelf blifvit uttalad, ännu efter 20 ir att vara gällande. Har månne allmänhetens upplysning i letta ämne inom vårt land icke på denna tid hunnit göra så stora framsteg, att regeringen innu vågat ställa sig på den ståndpunkt, der hon dock redan år 1834, enligt då afgifna yttranden på riddarhuset, önskade befinna sig? Och om så är, hvad är orsaken dertill? Eller skulle tilläfventyrs regeringens egen upplyssing i ämnet hafva gått tillbaka, medan folkets under samma tid, åtminstone i någon mån, gått framåt? Eller harregeringen männe saknat kännedom om de olägenheter af allehanda slag, utan någon motsvarande fördel, som tillämpningen af denna författning såvä 1834 och 1830 som ännu innevarande år 1853 fororsakat och ännu förorsakar landet? Har kanske ingen framställning under hela denna tid blifvit gjord om upphäfvande, ändring eiler om en betryggande förklaring af dessa 1834 års stadganden ? Vi skola härnäst se, huru härmed förhåller sig, och hvilket afseende en och annan sådan framställning lyckats vinna hos den nuvarande regeringen.