Aftonbladet – 8 december 1853, sida 2

fton ett profnummer, som visar tidningens pla ch syfte, hvarföre dessutom närmare redogöres en anmälan till allmänheten. Dess uppgift r i korthet, att utan egentligt anslutande till lågot af de politiska partierna, redogöra för lagens händelser, riksdagsnyheter, utländsk volitik, regeringsärender o. s. v., samt att ned särdeles uppmärksamhet följa de kyrkiga företeelserna. Af en artikel under titel: Några ord om vår tid, synnerligast med afseende å Sveriges kyrkliga tillstånd, äfvensom af framställningssättet för öfrigt, synes unna slutas, att tidningens syfte blir förerädesvis ethiskt och religiöst. Tidningen utcommer två gånger i veckan, i ett formatunrefär lika med Posttidningens, och prenumeation för helt år är 5 rdr, för halft år 2 rdr 32 sk, bko. Utom det nu utgifna utkommer tt nytt profblad den 24 dennes. Förläggaren ch ansvarige utgifvaren är, såsom vi förut omnämnt, aktuarien i riksarchivet frih. Johan. August Posse. — Utgifvaren af Skara Tidning tillkännavifver, att orsaken hvarföre ett n:r af hans: idning uteblifvit ligger deri, att han vid återxomsten från en nödvändig resa till Lidköing, der-koleran såsom epidemi redan upphört, blef den 23 Nov. inspärrad på sina rum tio dygn, lvarjemte ingen fick tillträde till voktryckeriet, äfvensom man ej tillät hans arbetare, som icke varit utom porten, att ega beröring med någon utom vakten. Skara Tidnings utgifvare yttrar sin förundran öfver dylika åtgärder, såsom föga egnade att, såsom man föregifver, inge mod, hugsvalelse, kraft och helsan. 27— Från Fahlun skrifves hurusom underrättelsen, att landssekreteraren de Laval anmält sig såsom sökande och erhållit första rummet å förslaget till postinspektionen i Carlstad, väckt allmän öfverraskning. Hr de Laval har i snart 20 år med utmärkt skicklighet förestått landssekreteraretjensten 1 St. Kopparbergs län, och hans afgång just då länet erhållit en chef, som är alldeles obekant med dess behof och hvilkens föregående verksamhet icke: berättigar till några slags förhoppningar, skulle blifva en verklig olycka för länet. Man känner ingen annan anledning till detta steg än att hr de Laval icke har lust att ställa sina insigter och sin-bepröfvade erfarenhet i hvad som rör länsstyrelsen till disposition ät en chef, som dermed är fullkomligt obekant och säkert icke hinner att derom skaffa sig någon kännedom förr: än han uppnått pensionsåldern. Om hr de Laval erhåller den sökta tjensten går emellertid en ganska utmärkt administratif förmåga förlorad för landet, enär man kan taga för afgjordt att han då stannar på denna plats, hvilken bättre passat för grefve Cronhjelms egenskaper och hvarmed han skäligen hade bordt kunna nöja sig. Vi undra i sanning icke om tålamodet hos länsstyrelsernas tjenstemän slutligen skulle svika. Det är icke nog med att utmärkta landssekreterare och landskamrerare numera icke ega någon förhoppning att avancera till landshöfdingar, hvilket fordom någon: gång inträffade, utan att man ger dem chefer, hvilkas: okunnighet och oerfarenhet måste göra nämnde tjenstemäns förut nog tunga arbete alldeles odrägligt, ty det är naturligt att de nödgas förslösa mycken tid och möda för att gifva sina chefer något begrepp om ärenderne, hvilket understundom icke torde vara så lätt. Det har nemligen icke sällan händt att landssekreteraren eller landskamreraren under sina bemödanden att leda en nykommen militärisk landshöfdings första stapplande steg på den administratifva banan helt och hållet misslyckats och icke kunnat hindra den beslutande okunnigheten att göra sig gällande. Att detta uppoch nedvända tillstånd skall hos de underordnade tjenstemännen undergräfva all aktning både för cheferne och regeringen är naturligt, och på detta sätt skall man slutligen lyckas att hos dessa tjenstemän inprägla den föreställningen att arbete och insigter ingenting uträtta till fortkomst på den administrativa banan. ———