Aftonbladet – 6 december 1853, sida 1

STOCKHOLM, den 6 Dec. Regeringens proposition angående grunderna för rättigheten att tillverka bränvin bar väckt ett allmänt och, efter hvad man förnummit, serdeles obehagligt uppseende. Om meningen, såsom det ser ut, varit att göra ett förmedlingsförslag, i stället för en genomgri-l: pande radikal reform, sådan som det allmänna tänkesättet oafvisligen fordrar, så har äfven detta försök att medla fullkomligt misslyckats. Regeringens proposition tillfredsställer nemligen, så vidt man hitintills iakttagit, intet intresse och ingen opinion. ena sidan klagar man öfver, att husbehofsbränningen derlj blifvit omhuldad med en serskild förkärlekl: genom den derför föreslagna lägre beskatt-l: ningen, hvilken, i stället att qväfva, ansesl skola uppmuntra denna förderfliga näringsgren, leda till stora frestelser att kringgå lagen och i sista hand befordra superiet, och krogsystemet inom hvarje bondgård. andra si-J. dan klaga de blinde anhängarne af husbehofsbränningen öfver den alltför höga skatt, soml förmenas komma att förtrycka alla mindre jordbrukare och i sjelfva verket innebära ett förbud emot all annan bränning än den som de påstå, riksförderfliga. fabriksbränningen, i följd hvaraf bränvinsfloden skulle komma att fortfara, och -bönderna blifva slafvar, under bränvinspatronerna med mera dylikt, hvilket till en del redan framträdt under den första debatten i frågan hos bondeståndet. Dessa stridiga omdömen äro högst beklagansvärda och båda intet godtför den vigtiga frågans lösning på ett för landet och det allmänna önskvärdt sätt. Man kan nemligen redan med visshet förutse en farlig splittring, som lätt kan rifva sönder hela saken, åtminstone omintetgöra allt förståndigt resultat. Regeringen har då samlåt öfver sig en ny stor skuld genom sin, efter vår tanka, både okloka och inskränkta uppfattning af denna stora fråga. Sällan har väl en fråga här 1 landet, som blifvit föremål för Rikets Ständers pröfning, varit agiterad med så mycken framgång och i en så bestämd riktning som denna. Regeringen synes dock bedröfligen icke hafva insett dan rätta karakteren af den rörelse som genomgått snart sagdt hvarje socken i hela landet. Regeringen synes icke hafva förnummit, åtminstone icke klart gjort sig reda för, att i botten på denna rörelse ligger en känsla af behofvet hos nationen att höja sig utur den förnedring och förslappning, hvari det omåttliga bruket af den skadliga bränvinsdrycken försänkt och försänker så många af dess medlemmar. Detta var och är utan tvifvel hufvudsaken. De ekonomiska fördelarna af reformen äro endast bisaker. Så åtminstone vilja vi förklara den enhällighet, ja nära nog den entusiasm, hvarmed på alla orter förslaget till en förändrad lagstiftning angående bränvinsbränningen blifvit omfattadt. Men ur en sådan mening synes regeringen icke hafva företrädesvis betraktat densamma. Hon skulle eljest icke visat sig likasom bekymrad derför att, genom den högre skatten, bränvinet skulle blifva alltför mycket fördyradt för bränvinssupare, eller småaktigt uträknat hur många runstycken en sup bränvin skulle kosta mer efter den. nya beskattningsmetoden än efter den nuvarande; hon skulle då ej heller, ianseende till det så högst klena skälet att åtskilliga personer ännu hysa den åsigten att husbehofsbränningen vore af gagn för jordbruket,, bibehållit denna handtering fästad vid jorden, på samma gång regeringen sjelf förklar.r att denna fördel blott är skenbar. Om regeringen fattat frågans nuvarande rätta ståndp.nkt och den pågående rörelsens sanna betydelse, skulle hon hafva för Rikets Ständer framlagt en proposition efter helt andra grunder. Uppgiften var här, om någonsin, att försöka hvad en stark allmän opinion, då den understödjes af en upplyst styrelse, kan förmå uträtta emot en hop mer eller mindre lumpua enskilda intressen. Det gällde således icke här att medla mellan eller att smeka det ena eller andra mäktiga intresset. Man behöfde icke här kryssa mellan Scylla och Charybdis, emedan man både kunde och borde styra kurser rakt fram till den hamn,, der man egde skydd af ett ännu mäktigare allmänt tänkesätt. Regeringen har icke förstått — vi Jpåstå icke att den ej velat — lösa denna uppgift eller ställa denna kurs; hon har loverat till höger och till venster för att komma fram, och hon har derigenom, i stället för att rödja banan till målet, möjligen sjelf lagt Ihinder i sin väg dertill. Genom sin basculemetod äfveh i denna fråga har regeringen emot sig väckt mera missnöje och större