Aftonbladet – 5 december 1853, sida 3

domstolen anser det rättvist och förenligt med mälets! . afslutande förra gången, visst icke hindra honom: ifrån att afbryta så mänga lansar han behagar emotj den säkra sköld jag redan uppställt. Det blir då ät-j minstone icke mitt fel, att de prunkande Baijardskel: färgorna dervid öfvergå till likhet med dem, hvilkal: fordom beprydde riddaren Don Quichottes rustning,l: och att hela det celebra, i denna cause blir ettl. fiasco, hvilket åtminstone tit. Ullbergs herr mentor kunnat förutse och bordt förekomma. Man får nu se om vederbörande äro lika angelägna att ärligt meddela publiken detta mitt anförande, som de visat sig brådskande att förskottsvis till den inlurendreja den vackra, alldeles omotiverade insinuationen emot mina vittnen. Stockholm den 30 November 1853. N. M. Malmros. Efter uppläsande af denna skrift yttrade br Malmros att han vidhöll det hr Ullberg på sätt ofvan nämndt är afgifvit löfte om att icke anställa åtal, hvarefter Ullberg hemställde till Malmros huruvida hän icke påminde sig att han en timmas tid efter hans aflägsnande, efter verkställd visitation, åter infunnit sig i saluboden och visat Ullberg angifvarens handstil. Detta medgaf Malmros. Vidare uppgaf Ullberg att till hans kunskap kommit, att då Malmros för öfverinspektor Falkenholm dagen efter visitationen omtalat att det misslyckats, men att det icke betydde nägot, Falkenholm invändt: Ullberg har aldrig förut bötat för lurendrejeri, hvarpä Malmros yttrat: Aj, aj, då får jag åtal på halsen. Ett dylikt yttrande förnekade Malmros att hafva fällt. Hr Malmros begärde nu att ytterligare få afhörd uppsyningsmannen Ullman, men hr Dalman bestred Ullmans hörande emedan han deltagit i visitationen. Ullman påstod deremot att han icke hade på ringaste sätt deltagit i visitationen, och sedan aktor, t. f. tullfiskalen Tham, äfven förklarat att han ansäg hinder icke möta mot Ullmans hörande, helst det yttrande som nu skulle omvittnas blifvit fälldt efter visitationens slut, tog domstolen den framställda jäfsanmärkningen i öfvervägande, och efter öfverläggning afslogs jäfsanmärkningen. N De af käranden äberopade vittnen, kramhandlanderne Grip, Wibell och Carl Jacobsson samt hattstofferaren Sjöberg, äfvensom af svaranden åberopade vittnet Ullman, fingo nu aflägga vittneseden. Hr Ullbergs vittnen hördes derefter först, och alla fyra togo på sin aflagda ed att de, hvilka närvarit under visitationen, icke hört.hr Ullberg till Malmros fälla det af Rosenberg omvittnade yttrandet. Hrr Sjöberg och Jacobsson hade aflägsnat sig så fort Malmros yttrat: det är slut med visitation och tillsagt sina biträden att aflägsna sig, två och två, för fatt icke väcka uppmärksamhet. Grip hade innevarit i saluboden intilldess Malmros aflägsnat sig och Wibell hade nästan ögonblickligen på samma gång som Malmros gätt sin väg. Hrr Grip och Wibell togo på sin ed att vittnet Rosenberg, sedan Malmros förklarat visitationen slutad, under yttrande: det var bra, nu ir det icke för bittida att gå och taga sig en frukostup, aflägsnat sig. Rosenberg erkände att han på några ögonblick varit borta, men icke för behofvet att äta frukost. Efter några minuters förlopp hade han åter inkommit i boden och då varit vittne till samtalet mellan Ullberg och Malmros. Hr Grip invände, att han så mycket säkrare kunde uppgifva att Ullberg icke fällt det omnämnda yttrandet, som Grip under hela den tid af en timma då visitationen pågick stått utanför disken tätt invid Rosenberg. HRosenberg intygade äfven att hr Grip under visitationen varit den mest uppmärksamme. Då härefter svarandens vittne Ullman skulle höras, intygade samtlige Ullbergs vittnen, att Ullman, tvärt emot sitt påstående att endast hafva varit vittne, vid visitationehs förrättande på det mest verksamma sätt deruti deltagit. Emellertid blef Ullman enligt domstolens beslut afhörd som vittne -i målet, men dessförinnan, till följe af de fyra ä kärande sidan hörde vittnens utsago, utaf hr rädman Höjer på ett lika allvarligt som vätdigt sätt gjord uppmärksam på skyldigheten att hälla sig vid sanningen och noga betänka följderna af motsatsen. Ullmans vittnesmål var temligen osammanhängande, men instämde hufvudsakligen i Rosenbergs vittnesmäl. Flere gänger gjorde domstolen honom uppmärksam på stridiga uppgifter. Malmros yrkade derefter att tullinspektoren Hultman och tullvaktmästaren Jansson mätte till nästa rättegängsdag blifva såsom vittnen hörda. Denna begäran bestreds af kärandens ombud, men sedan aktor instimt i Malmros yrkande, afkunnade domstolen det beslut, att till den 21 December, då målet åter kommer att företagas, Hultman och Jansson skulle inkallas för att som vittnen höras. Sedan detta beslut afkunnats, förklarades å kärande sidan att käranden afsade sig att då vara närvarande, emedan fullständig motbevisning redan blifvit af honom åstadkommen. oc — Uti det föråt refererade målet, angående orsaken till arbetskarlen Johannis Larssons död, meddelade rädhusrättens tredje afdelning sistlidne lördag utslag. Som jernarbetaren Johan Eric Jansson erkänt, att han innevarande ärs Christi Himmelsfärdsdag, den 5 sistlidne Maj, genom ovarsamt begagnande af skjutgevär, i underlifvet lifsfarligt särat arbetskarlen Johannis Larsson, hvilken ock till följe af det erhällna säret den 5 derpå följde i samma månad ljutit döden, samt under ransakningen mot Jansson förekommit, att han vid den målskjutnirg, som ofvannämnde dag å förmiddagen egt rum (i Stadshagen), begagnat en bössa, som enligt hvad han af ett förut vid tillfället med densamma, aflossadt skott bort kunna inse, varit af högst bristfällig och farlig beskaffenhet, hvadan den timade olyckshändelsen icke anses af rätt väda hafva tillkommit; alltså pröfvade rädhusrätten i förmäga af 28 kap. 1 4 missgerningsbalken, 3 kap. 6 samma balk, kongl. brefvet den 5 Dec. 1839, kongl. förklaringen den 23 Mars 1807 och kongl. förordningen den 10 Juni 1841, skäligt fälla Jansson, att för dräp af vällande, likväl utan uppsät att dräpa, böta half mansbot med 40 rdr, och för sabbatsbrott 3 rdr 16 sk , eller, i brist af tillgäng till böterne, utgörande tillsammars 53 rdr 16 sk, bko, undergå 16 dagars fängelse vid vatten och bröd samt derefter i Ulrice Eleonore församlings kyrka enskildt skriftas och aflösas. — Uti poliskammaren har i dag undersökningen angående det af rådman Brodin mot vaktmästaren Ykund väckte åtal blifvit fortsatt. Mot Eklund förekom rlere besvärande omständigheter, men i brist af utrymme kan först i morgon redogöras för förhandlingen. E Vid allmänna arbetshuset å söder lärer i morgon den nyinredda lokalen, som rymmer yiterligare 150 axbetshjon, komma att för emottagning öppnas. Antalet N de hjon, hvilka hittills å arbetshuset varit intagne, F uppgår till 29:. — Matrosen Carl Söderberg blef i lördags häktad derföre att han i vredesmod öfverfallit sin moder med de gröfsta oqvädinsord äfvensom slagit sin stjuffader, skepparen Söderdakl, uti dess bostad i huset ch 12 vid Skinnarviksgränden å söder. Vidi j