Aftonbladet – 5 december 1853, sida 3

Rådbusrättens afdelning för tullmål. Målet emellan krambandlaren Ullberg och tullinspektoren Malmros, angående den förres yrkande om ansvar å den sednare för olaglig visitation i hans salubod. Då detta mål nästlidne onsdag åter förekom inställde sig hr Ullberg personligen, åtföljd af kongl. sekreteraren Dalman såsom rättegängsbiträde. Svaranden hr Malmros tillstädeskom, äfvensom tulluppsyningsmännen Rosenberg, Forsslund och Bolmqvist, hvilka aila tre förra rättegängsdagen af Malmros äberopades säsom vittnen och blefvo i sädan egenskap afhörde. Rosenberg hade då på aflagd ed inlygat, att icke allenast under pågående visitation Ullberg, under förklarande att om visitation slutade före kl. 12 f. m., så att handeln i boden ej blefve störd, så skulle han icke yrka något ansvar, utan äfven att då Malmros aflägsnat sig ur boden, skulle hr Malmros hafva fattat hr Ullberg i armen och fört honöm fram till dörren, och då helt sakta yttrat: kr Ullberg håller väl ord med löftet om att icke göra åtal, hvarpå Ullberg svarat jav. Malmros hade förklarat sig ega rättig het att fortsätta visitationen till kl. 5 . m., men hr Ullberg yttrat att den enligt förordningarne ej finge fortgå längre än till kl. 3. Sedan protokollet för förra rättegångsdagen blifvit justeradt och lemnadt utan anmärkning, upplästes den förut i denna tidning intagne, till följd af Rosenbergs vittnesmål, af hr Ullberg till domstolen inlemnade skrift, deri han till alla delar förnekade att hafva gifvit Malmros löfte om att Ullberg icke skulle anställa åtal, samt till och med bestred att fråga varit om ett dylikt löfte, och begärde han att till stöd härför få vittnen afhörde. Rosenberg, i anledning häraf tillfrågad om sin vittnesberättelse, förklarade att han till alla delar vidhöll densamma sådan den var afgifven. Er Malmros inlemnade härefter ett så lydande skriftligt anförande: Ödmjukt anförande till protokollet. Till genmäle af handlanden W. Ullbergs till denna domstol, under den 17 dennes, ingifna skrift, får jag anföra följande: Visserligen beundrar jag tit. Ullbergs mod och kontenans, då jag ser honom så här vilja uppträda säsom en riddare, utan fruktan och utan förebräelse, oaktadt det att trenne vittnen .å min sida redan pö ed tagit sanningen af min nu bestridda uppgift; mer jag hemställer ändå till honom sjelf, om det icke vore honom vida mer värdigt att beskedligt draga sig till minnes det ifrågavarande yttradet: att han ville afstå från allt ätal öfver förrättningen, så vida densamma blef slutad före kl. 12, synnerligast som 1:c mina öfver denna omständighet hörda vittnen, på fråga derom af domstolen, derom jag nu anhåller, ganska säkert icke förneka att jag, just för allan säkerhets skull, ledande tit. Ullberg vid armen fram till iem, specielt ombad dem att noga erinra sig ifrågavarande tit. Ullbergs dä inför dem upprepade yttranle; och 2:0o dessutom, enligt lag, en hel legion af vittnen som icke hört, ingalunda kan uppvåga bara ä, som hört, Skulle emellertid tit. Ullbörg ändå fortfara i sin dälighet — till minnet, så Vill jag, om i i i