Aftonbladet – 5 december 1853, sida 2

ERE AA VV OMR OUA herrars och handtverksföreningens sekreterare.n Det kan i det hela vara detsamma af hvilka eller på hvad sätt den är underskrifven, då det är vid innehållet man har att fästa sig; men det förtjenar dock uppmärksamhet såsom en kuriositet i formen, att tvänne ombud för ett större eller mindre antal personer, som förenat sig att i en supplik till konungen gifva ett gemensamt uttryck åt hvars och ens individuella tankar öfver ett visst ämne, på nyssnämnde sätt försöka att uti en insänd artikel till en tidning gifva sig anstrykning af att framträda såsom ett slags embetsmyndighet, då likväl både de och deras principaler, uti ett sådant förehafvande likaväl som i sjelfva petitionerandet, med bästa vilja i verlden aldrig kunna komma att betraktas annat än såsom en samling privatpersoner, och få låta beqväma sin stolthet att stiga ned från den ställning. på hvilken de uppklifvit, till samma jemnhöjd med andra, som rätt och slätt äro menniskor och svenske medborgare. Vi skulle ändock icke ens gjort denna -anmärkning, om icke den lustigt stolta utstyrseln motsvarades äfven af en ton uti innehållet, så tvärsäker och anspråksfull, att det nästan ser ut som hade de värde replikanterne dermed haft för afsigt att detta tillsammans skulle på en gång framkalla publikens vördnad och agera såsom fågelskrämma på motståndarne, ehuru vi befara att intetdera lyckas hos-dem som taga kännedom om innehållet. Den ifrågavarande långa repliken börjar med en mängd klagomål öfver Aftonbladets föregående artiklar i anledning af den ofta omtalade petitionen om inskränkande ändringar i den gällande fabriksoch handtverksordningen. Vi skola i största korthet upptaga de väsendtligaste af dessa beskyllningar. De båda herrar replikanterne och deras sekreterare begynna, hvad sjelfva saken beträffar, med att beklaga sig att man uti en hop påpekade eller till datum uppgifna artiklar i Aftonbladet förgäfves söker någon på ett sansadt och oväldigt sätt genomförd granskning saf de frågor peftitionen omhandlar,; aut dess innehåll deremot blifvit i Aftonbladet förvrängdt, hånadt och wuppgfvet rent af i strid med sanna förhållandet; och denna anklagelse motiveras eller fördelas strax derefter vidare uti flera andra, såsom att: Replikanterne beklaga sig att Aftonbladet dristat rubricera den bekanta petitionen såsom ett attentat emot näringsfriheten — och på ett annat ställe, såsom ett af de mest oförsynta försök att tillintetgöra den främsta af alla medborgerliga rättigheter, den. nemligen att oförhindrad af privilegier få använda arvpbetsskicklighet och förmåga, för att derigenom förvärfva lifsuppehälle. Dessa uttryck hafva, såsom man ser, generat petitionärerne och förefallit dem starka; men rättigheten att beklaga sig deröfver måste endast bero på om de äro sanna eller icke. Vi fråge således tillbaka enhvar med sundt förstånd och slutförmåga: Zr då ifrågavarande petition icke verkligen ett attentat emot näringsfriheten? Eller om de respektive petitionärerne begripit hvad de skrifvit under, hvad namn tilltro de sig sjelfve att gifva åt försöket, att med ett perndrag få hela försörjningsrätten bortstruken, med de ömkliga och karga undantag som det behagat petitionärerne att låta qvarstå såsom en allmosa, egentligen åt dem som icke kunna betjena sig deraf? År det icke ett attentat emot näringsfriheten, latt vilja betaga landtmannen rättighet att å legen verkstad få tillverka ariklar för eget behof, ens med tillhjelp af egna mantalsskrifne underhafvande, så vida dessa icke äro lagIstadda tjenstehjon? Är icke-en Sådan rättighet att få tillverka för eget behof hvad man sjelf Tförbrukar; och dertill få fritt använda åtminstone sina egna underhafvande, en af de mest gifna och naturliga rättigheter, som ligga inom föreställningarnas område, och är det då icke I såsom Aftonbladet kallat det, öförsynt; att I framkomma till thronen med cen förväntan, Jatt konungen skulle tilltro sig att till förmån I för handtverksmitstarnes klass, genom ett maktspråk i form af lag, beröfva alla öfriga svenske undersåter en sådan rittighet — nej, hvad säga vi — än mer, att till och med indirekt Thota konungen med förlusten af enahanda tillIgifvenhet, som fordna konungar åtnjutit af . Sverges folk, om han icke vill gå in på hvad ; petitionärerne fordra? De värda replikanterne och deras sekreterare hafva visserligen aktat sig att gå så långt ini sjelfva saken, att i hela deras långa skrift finnes ett ord till verklig förklaring öfver denna kinkiga punkt, och hvad mängden af petionärerne : beträffar, för öfrigt hedetlige och aktningsvärde män i.samhället, så hafva de, då petitionen öfverensstämde med deras enskilda intresse, troligen icke kommit att tänka -på hvad betydelse deras fordringar i sjelfva verket hafva för alla de medborgare som derigenom skulle förnärmas; men vi uppmana dem att nogare eftersinna detta, och kanhända skola de då lika med den öfriga allmänheten finna, att deras försök, långt ifrån att hafva fått en för stark färg i Aftonbladets artiklar, till och med knappt kan nog strängt bedömas när man utgår från rättvisans, vi vilje icke tala om medborgerlighetens eller menniskokärlekens synpunkt. I och med detsamma som denna fråga besvaras såsom vanligt och utan undflykter, är deri också förklaradt det yttrande som replikanterne vidare beklagat sig öfver, att petitionen kunde liknas vid en emot arbetarne och förbrukarne af handtverksvaror riktad rysk cirkulärnoty; eller är det icke en despotisk, och sålunda så att säga rysk önskan, att högsta makten skulle genom ett maktspråk uteslutande åt en jemförelsevis fåtalig klass förbehålla en rättighet som naturligen tillhör alla? Petitionärerne beskylla Aftonbladet att hafva