En mor dräper sin son, och dennes åttaåriga syster t yppar brottet. Ulrika Petersdotter från Wirsefjerda socken i Kalmar län, född är 1814, lemnade vid 21 års älder den tjenst hon hade i hemorten och tillbragte flera år utan stadigt hem eller sysselsättning; hvarefter hon frän är 1839 sammanlefde med en sjöman Peter Jönsson, numera afliden. Sedermera lefde hon tillsammans med lumpsamlaren Johannes Sjöström, likaledes utan stadigt hem, strykande omkring i trakterna vid Kalmar stad och på Öland, derunder hon idkade handel med mindre kramvaror. Vid besök i Wickleby församling på Öland hösten är 1846 medförde Ulrika och Sjöström tvä deras barn, dottren Emma Gustafva, född är 1843, och en yngrerdotter; hvilken derstädes dog af sjukdom. Den 29: Mars 1848 framfödde Ulrika äter ett barn med. Sjöström, sonen Carl Gustaf. Efter Sjöströms död vandrade Ulrika omkring på Öland jemte sina barn, Emma Gustafva och Carl Gustaf, hvilken sistnämnde vär af ovanligt klen kroppsbyggnad: och sjuklig: I början af! Januari månad är: 1851 vistades hon ochsdebegge barnen nägra dagar hos en hustru Anna Lisa Pehrsdotter i Törnbotten. Omkring fem veckor derefter äterkom Ulrika dit, medförende endast dottren Emma Gustafva. På fräga föregaf: hon sig hafva inhyst gossen hos en qvinna vid. namn Runström: Efter erhällen tillåtelse att under en vandring till Kalmar fåli Törnbotten qvarlemna dottern, begaf Ulrika .sig ensam derifrän. Den 19 Mars inställdes. Ulrika inför rädstufvurätten i Kalmar, säsom anklagad för nyligen begänget olofligt tillgrepp af persedlar, upp skattade till sammarräknadt värdö af 44 skillingar, hvilka tillgrepp hon. ock slutligen erkände. Under den tid ransakningen härom förehades, i Mars och April månader, förblef; Ulrika häktad, Anna Lisa Pehrsdotter i Törnbotten, som emellertid hade Emma Gustafva hos sig, sökte att af henne vinna upplysning om brodrens Carl Gustafs verkliga tillhåll På sin fråga derom fick hon af Emma Gustafva det var, att modren kastat gossen i en brunn. Sedan, . anledning häraf, flere personer bitfvit tillkallade, berättade Emma, att då modren en kall dag samma vinter vandrat från en by på Öland; åtföljd af Emma och bärande på sina armar gossen Carl Gustaf, hade modren satt sig ned på vägkanten, lagt gossen på sitt knä och till Emma yttrat, att hon hade. lust att göra af med gossen, hvarefter modren, utan afeende på Emmas böner för brodren, burit denne