Aftonbladet – 1 december 1853, sida 2

Article Image
(Ci OC dlllldil passagtldlt TALL IJOL dLL ULdll betalning medfölja sina varor, men numera skola på de dagliga bantågen till en, början medtagas en eller ett par passagerarevagnar. Ny skrifvelse från Synoden för de evangeliska kyrkorna i Frankrike till Svea Rikes Erkebiskop. Vi finna i en fransk tidning följande skrifvelse, som synodalkommissionen för de protestantiska församlingarne i Frankrike aflåtit till den svenska kyrkan, genom dess primas, erkebiskopen i Upsala: Till Erkebiskopen I Upsala, Svenska kyrkans Primas. -Paris d. 15 Okt. 1853. Herr Erkebiskop och högtärade broder! Den 7 April 1852 hade vi äran att till Eder ställa en skrifvelse, som mähända icke kommit i Edra händer, ty vi hafva derpå icke erhållit svar. Vi taga oss följaktligen friheten att deraf tillställa Eder ett duplicatum, som tyvärr ännu eger sin befogenhet. (Här följer brefvet, som hr erkebiskopen ombedes att på det sätt han pröfvar lämpligast offentliggöra för den kristna kyrkan i Sverige, och hvari denna kyrka på det varmaste anropas att medverka till mildrande af den ofördragsamhet som utmärker den religiösa lagstiftningen i Sverige. Detta bref har efter Archives du Christianisme värit i öfversättfning meddeladt i Aftonbladet för den 8 December 1852.) Sådant var, högtärade herre och broder, vårt bref af 1852. Vi se i närvarande ögonblick ingenting att deri förändra; det eger, såsom vi nyss såde, ännu alltjemt sin befogenhet; ty icke allenast ega ännu de gamla ofördragsamma lagarne gällande kraft i Sverige, utan fortfara äfven att tillämpas, och hafva på sista tiderna med mycken stränghet blifvit tillämpade mot fredliga och allmänt värderade kristne i Norrland och annorstädes, och särskildt i Orsa och Elfdalen. De omständigheter, som i detta afseende kommit till vår kännedom, hafva uppfyllt vära hjertan med bedröfvelse, och, tillåt oss att tillägga, med blygsel, för det herrliga namnet protestantiska kristna, som vi gemensamt bära. Vi bönfalla alltså ånyo hos Eder, högtärade herre och broder, i vår Herres och Frälsares och Hans Evangelii namn, och vi bönfalla genom Eder hos hela den svenska kyrkans presterskap, att J mågen arbeta på en reform af denna lika oevangeliska som oprotestantiska lagstiftning. En naturlig föranledning dertill erbjuder sig nu, dä de fyra rikets ständer, om vi äro rätt underrättade, församla sig den 15 nästkommande November, och denna församling tillkommer landets lagstiftning. Hvilken glädje, skulle det ej vara för hela kristenheten, hvilken ära för Evangelium och hvilken sällhet för svenska presterskapet, om genom dess bemödanden lagen af 1726 (konventikelplakatet), om vi ej bedraga oss, kunde blifva afskaffad 1853, eller ätminstone modifieras till den grad, att den kunde blifva förenlig med den heliga och oafytterliga samvetets och bekännelsens frihet, som Gud genom Kristus förlänat sina barn. I evangelii, i vår gemensamma bekännelses och vår gemensamma frälsares namn, i mensklighetens, i det sunda och oförvillade förnuftets namn, taga vi oss ånyo den vördnadsfulla friheten att härmed uttrycka värt af en stor mängd bland våra trosbröder delade djupa och lifliga deltagande för alla dem, hvilka i Sveriges rike lida för samvetssaker och förföljas för sin tro, och synnerligen för dem af våra bröder, hvilka i detta fall blifvit dömda till böter och fängelse vid vatten och bröd, och ruinerade endast derföre att de i all fredlighet brukat den samvetets och bekännelsens frihet, som ingen menniska, ingen lag har inför Gud rätt att fränrycka dem. Mätte Herren utgjuta sin heliga anda öfver Sveriges presterskap och hela den lagstiftande församling, som snart går att sammanträda, och höja deras hjertan och tankar, så att Sverige må upphöra att vara det enda protestantiska land i verlden, som ännu bibehåller och tillämpar lagar till fromma för ofördragsamheten och den religiösa förföljelsen. Värdigas, högtärade herre och broder, läta detta nya bref komma till Eder kyrkas kännedom, och mottaga försäkringen om den höga aktning hvarmed vi, Hr Erkebiskop, hafva äran vara Edra ödmjuka och 1ydiga tjenare. På synodalkommissionens för de franska evangeliska kyrkorna vägnar Louis Bridel, pastor. Freder. Monod, pastor. Sekreterare. : President. Vi hafva hört omtalas att de protestantiska församlingarne i Schweitz vändt sig eller ämna vända sig till justitieministern H. Ex. grefve Sparre, med en likartad framställning, äfvensom engelska regeringen skall genom sin utrikes minister, vid nägra föregående tillfällen, hafva lagt svenska regeringen på hjertat att inom sitt land bidraga till befrämjande af en trosoch bekännelsefrihet, som nu icke saknas inom något protestantiskt land mer än Sverige, sedan på de sista åren både Holland, Norge och Danmark i detta afseende bortkastat den sista återstoden af religiös prohibition.. Från den fria skotska kyrkan har hr erkebiskopen mottagit en adress, hvilken han, såsom vi sett af en tidning, icke funnit någon betänklighet vid att besvara, och det i för samma kyrka högst smickrande och nästan beundrande uttryck, trotts dess revolutionära karakter och rent demokratiska inrättning. Vi förmoda följaktligen att det ej kan vara på grund af någon sådan betänklighet som: erkebiskopen funnit sig icke böra villfara de franska protestantiska församlingarnes bön om meddelande af deras skrifvelse åt den evangelisk lutherska kyrkan i Sverige. Sannolikare förefaller oss, att då icke Sveriges erkebiskop utan Sveriges konung är svenska kyrkans högsta styresman — något som utländska religiösa samfund icke gerna kunde ST VAA FEAT TRINLEY TDP nn nn åtar nen

1 december 1853, sida 2

Thumbnail