Aftonbladet – 29 november 1853, sida 2

åt venstern, bevekligt tillägger: Bhuru föga behaglig denna utgång af valen i borgareoch bondeständen är, så tjenar den likväl de konservative till samma varning, som denna tidning icke i dag för första gängen framställer, nemligen att icke låta någon tidsriktningens allmännare medvind, eller någon afgörande öfvarvigt i de tvenne främsta ståndens valurnor insöfva sig till overksamhet och till drömmar om lättvunna segrar på ett område, der den politiska bildningen ännu har så mycken kamp att bestå, så mänga falska (!) föreställningar att utrota. Ja, det är till och med icke nog att segra inom stånden (!): man mäste äfven inom landet söka bringa den upplysta meningen på sin sida och bibehälla den. Dertill fordras ihärdighet och godt mod! Vi hafva ingenting annat att erinra vid denna godbit, än att anmärka, att om det är på allvar, som Svenska Tidningen förmenar det vara en möjlighet, att bringa den upplysta meningen i landet på den sidan, som representeras af riddarhusoch biskopsmajoriteterna i de två första stånden, och att detta skall låta sig göra genom ihärdighet att icke gifva efter för den riktning, som framträdt i borgareoch bondestånden under de föregående riksdagarne, och som äfven nu till en början gjort sig gällande vid utskottsvalen i dessa stånd, så innefattar en sådan mening, beklagligt nog, icke blott riksdagstaktik, utan en verklig halsstarrighet hos dem som inspirera Svenska Tidningen, och hvilken då torde vara ännu svårare att få afhjelpt, än äfven de, som hittills bibehållit någon förhoppning, hafva föreställt sig. lstsktersR